”Fel att bälta barn i särskolan”

Trots flera anmälningar om att särskolan binder fast sina elever så utreder inte Skolinspektionen. Skolinspektionen menar att man inte vet om barn som inte kan tala kan känna sig kränkta av att bli fastbundna.

I november 2013 framkom det att funktionshindrade elever på en särskola spänts fast i sina stolar. Det handlar om barn med utvecklingsstörning, som inte själva kan förmedla sig. Barn som skolan upplever för röriga. Trots att begränsningsåtgärder är förbjudet enligt lag, så försvarade särskolans rektor kollegernas handlande med att ”det är en beprövad metod och inte konstigare än att man har sele på små barn i en vagn”.

Särskoleelever har ofta svårigheter med bland annat koncentration och uppmärksamhet. Många elever har svårt för att sitta stilla. Personal borde vara utbildad på att fånga upp, motivera och tolka elever med olika funktionshinder. Undertecknade anser att det är skrämmande när pedagogiken inte sträcker sig längre än att spänna fast elever i sina stolar för att få dem att sitta stilla. Ett förhållningssätt som både strider mot lagar och beprövade metoder.

Vi måste kunna kräva mera av särskolan. Det handlar om individer som inte kan tala. Bältningen har anmälts till Skolinspektionens utredningsorgan BEO, Barn- och elevombudet, vilket inte behandlar anmälan då elevernas föräldrar inte anmält. Kan föräldrars tystnad verkligen tas som en intäkt för att en handling är laglig? Oavsett vad lagen säger?

BEO menar att det inte går att påvisa att ett barn har blivit kränkt när denne saknar tal. Skolinspektionen säger sig utreda om det är förenligt med skollagen att spänna fast utvecklingsstörda barn. Om Skolinspektionen kommer fram till annat än övriga lagar blir dessa barn helt rättslösa.

Samtidigt binder en annan lärare i en annan del av landet fast en högstadielev i sin stol. På skämt. Polisanmälan görs. Skolan anmäler till BEO och läraren stängs av en månad. Eleven får skadestånd på 25 000 kronor.

Skillnaderna mellan de båda incidenterna är att på högstadieskolan handlar det om en omdömeslös lärare som binder fast en normalfungerande elev, vid ett tillfälle.

På särskolan bältar man elever, som en metod, för att få barn att sitta stilla. Det med stöd av skolans rektor som tycker att det är en god metod.

Otillåtna metoder kan inte bli tillåtna bara för att föräldrarna inte opponerar sig. När föräldrar som i sin beroendeinställning till skolan avstår från att anmäla så mister dessutom barn sin rätt till skadestånd. Är detta en metod för alla aktiva barn i grundskolan? Eller normalfungerande barn på förskolor? Eller är det bara en metod för barn som är utvecklingsstörda? Ska vi istället för att göra nödvändiga anpassningar, spänna fast dem?

Socialstyrelsens riktlinjer är kompromisslösa där man understryker att fasthållning och andra begränsningsåtgärder är otillåtna såvida det inte sker via lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) eller lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Brottsbalken är tydlig med att det endast är i nödvärn som man fysiskt får begränsa en annan människa mot dennes vilja. Och då inte med mer våld än nöden kräver.

Om Skolinspektionen kommer fram till att lärare på särskolor får spänna fast elever så innebär det anarki i våra särskolor. Handikappade barn som inte kan tala och som inte kan återberätta kommer att dagligen riskera att spännas fast. Alldeles oavsett hur rädda de är – och utan att kunna berätta. Kan vi acceptera detta i Sverige 2014?

Linda Grann, VD Jengla Omsorg AB, lärare, handledare
Lotta Abrahamsson, föreläsare och utbildare
Bo Hejlskov Elvén, leg. psykolog, föreläsare, författare
Eva Nordin-Olsson, ordf Autism och Aspergerförbundet
Elisabeth Råberg, journalist, författare, föreläsare
Anna Sjölund, beteendevetare, handledare

Skolinspektionen svarar på kritiken:

Det är riktigt att Skolinspektionen har mottagit anmälningar om en särskola med uppgifter om kränkande behandling av den karaktär som undertecknarna beskriver. Författarna menar att Skolinspektionen har avvisat anmälan. Här föreligger ett missförstånd. Ärendet är på intet sätt avslutat för Skolinspektionens del.

Det författarna refererar till är ett beslut från BEO om att inte utreda ärendet vidare eftersom det bland annat inte fanns någon vårdnadshavare som ville anmäla. I det läget är det svårt för BEO att utreda eventuella skadeståndsanspråk. Möjligen skulle vi ha varit ännu tydligare med att ärendet överlämnades vidare för fortsatt utredning inom Skolinspektionen om skolans metoder kan anses vara kränkande för eleverna.

Utredningen om den aktuella skolans metoder pågår alltså alltjämt. Avdelningen har begärt ett yttrande från huvudmannen för skolan. 

Caroline Dyrefors Grufman, Barn-och elevombudet, BEO
Björn Persson, avdelningschef, Skolinspektionen