Flickors funktionsnedsättningar upptäcks senare.
Senare diagnos och brist på insatser från skolan. Flickor med adhd och autism får sämre stöd än pojkar med samma diagnos. Barnombudsmannen vill se obligatorisk utbildning på lärarprogrammen.
Källa: Sven Bölte, Karolinska institutet
I dag diagnostiseras tre gånger så många pojkar som flickor med aspergers och adhd. Det innebär inte nödvändigtvis att fler pojkar drabbas.
– Det finns hypoteser om att kromosomskillnader gör pojkar mer sårbara. Men jag tror att vi har högre förväntningar på flickor, säger Sven Bölte, professor i psykiatrisk barn- och ungdomsforskning vid Karolinska institutet i Stockholm.
I en nationell handlingsplan för funktionshinderpolitiken 2000, slogs det fast att flickor och pojkar med funktionsnedsättning ska ha samma levnadsvillkor. I regeringens strategi från 2011 pekades utbildning och skola ut som ett viktigt område. Men idag får färre flickor diagnos, och därmed i praktiken inte det stöd de behöver. Därför vill Barnombudsmannen att kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) vara obligatoriskt för utbildningar som leder till examen i yrken som handlar om barn. Det skriver myndigheten i sin rapport för 2016, Respekt.
– Flickor har ofta mindre utagerade tilläggsproblem, deras problem är mer osynliga. De som skriker högst får mest och de som stör mindre i klassen är mindre synliga och får mindre uppmärksamhet och stöd, säger Sven Bölte.
Adhd var från början en pojkdiagnos, vars kriterier baseras på utåtagerande och stökighet. Många flickor uppvisar samma symptom på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, de har svårt att sitta still, är högljudda och stör. Men det är svårare att få syn på flickor som har en funktionsnedsättning, men som i stället blir tysta.
– Flickor som är tysta och drömmer är barn som läraren tycker är ganska angenäma runt omkring sig. Men om de inte kan slutföra och glömmer saker och inte gör färdigt, får man ha adhd som en hypotes, säger Sven Bölte.