Debatt

”Fokuset på tryckta läromedel för skolan bakåt”

Susanna Cederquist debatt

”Att poängtera att det tryckta läromedlet är lösningen för att uppnå en kvalitativ undervisning är för enkelt”, skriver Susanna Cederquist.

| Foto: Elisabeth Ohlson Wallin och Shutterstock

Återigen blandas medel och mål ihop. Lösningen tror man sitter i tillvägagångssättet, hur man förväntas lära istället för i det man vill uppnå – en kunskapsbaserad skola, där kvalitet och innehåll står i fokus.

Jag är ledamot i utbildningsnämndens råd för funktionshinderfrågor i Stockholm stad, och vi rådgiver nämnden exempelvis i stadens utlåtande om ”Läromedelsutredningen – böckers betydelse och elevers tillgång till kunskap utredningen för läromedel” SOU 2021:70.

Utredningen trycker på viktiga aspekter utifrån skolan med tanke på kunskap, likvärdighet och att säkerställa kvaliteten i vår undervisning. Dock anser jag att slutsatsen är problematisk. Att hävda att den tryckta boken är lösningen för att säkerställa det man vill uppnå är ur mitt perspektiv felaktigt. Så enkelt är det inte. Här blandar man tyvärr ihop medel (tillvägagångssätt) med målet (syftet man vill uppnå) för undervisningen.

Att alla elever inte fungerar på samma sätt vet vi sedan länge. Barn, vi människor, är olika och har olika effektiva tillvägagångssätt. Men återigen utgår vi från ett och samma sätt för alla. Detta är på nytt ett resultat av det jag kallar textnormen och dess starka ställning inom vårt utbildningssystem. Man håller krampaktigt fast i detta överrepresenterade sätt, i textens roll och utrymme i undervisningen. Barn ska läsa (ögonläsa) och skriva sig till kunskap, det är det ”rätta” sättet.

Idag har vi ett utbildningssystem som rangordnar tillvägagångssättet att läsa (ögonläsa) och skriva högst. Textnormen är stark i utbildningssammanhang och oftast är detta omedvetet. Vi har det i oss att det är så vi gör, så vi lär, så som vi gjort och så som vi ska fortsätta göra – utan att ta i beaktning hur vårt samhälle ser ut och vilka kompetenser vi behöver för framtiden.

”Begreppet dyslexi förekommer inte i utredningen”

Utifrån dyslexiperspektiv är textbokens monopol i skolan många gånger förödande. Att läsa idag är inte samma sak som för 100 år sedan och vi läser idag på flera sätt; via ögon, öron och fingrar (punktskrift). Utifrån våra olikheter så läser vi också olika effektivt på de olika sätten. Bland dyslektiker har vi en stor grupp som är primära öronläsare, som utan detta sätt berövas rätten att bli effektiva läsare. Detta oavsett evidensbaserad lästräning etc.

I läromedelsutredningen saknar jag resonemang om textens tillgänglighet i urvalet av läromedel. SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten) föreslås av utredningen ges i uppdrag att utreda förutsättningar för att främja innovation för ökad tillgänglighet, men varken exempel på existerande teknik omnämns eller nödvändigheten av dessa understryks.

Begreppet dyslexi förekommer inte heller i läromedelsutredningen, vilket är anmärkningsvärt. Att poängtera att det tryckta läromedlet är lösningen för att uppnå en kvalitativ undervisning är för enkelt. Det kommer leda till att fler barn återigen slås ut och hindras i sin inlärning på grund av att vi begränsar tillvägagångssättet. Kvalitativt innehåll ska självklart stå i fokus, men ”huret” bör istället innehålla en mångfald. Idag har vi många sätt att tillgå, och de ska självklart också få ta plats i skolan.

Skolan behöver vara relevant, modern och också beakta det samhälle vi lever i. Vi vet att dyslexistyrkorna är efterfrågade på arbetsmarknaden och kommer bli det ännu mer framöver (Made by Dyslexia (2018) The value of dyslexia. London: Ernst & Young). Har vi då råd att försvåra dyslektikerns start i ett skolsystem som inte är anpassat för hur man som dyslektiker lär och fungerar? Nej, det har vi inte.

Vi behöver sluta blanda ihop medel och mål och fokusera fullt på hur vi uppnår det vi vill och behöver. Acceptera våra olikheter och ha mångfalden som en utgångspunkt. Fler barn behöver istället kunna lyckas i skolan. Fler barn behöver kunna få med sig nödvändig kunskap och verktyg för livet.

Vi behöver bedriva en likvärdig och hållbar utbildning. Det här vet vi sedan länge, men vi måste också implementera det i grunden för skolan. Vi måste få ut hela barn ur skolan, det är vår nödvändigaste och viktigaste uppgift.

Susanna Cederquist, lärare, författare och föreläsare

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm