Formeln för nya lärare: Misstag + lärdom = framgång

I sin nya bok ”Tänk som en forskare” (som i första hand vänder sig till 9–12-åringar) beskriver hon hur hennes egen eld för forskning tändes i unga år:

”Jag insåg att det inte gick att lita på allt jag hörde, särskilt inte sådant som kom från min storebror. I stället behövde jag kolla upp saker själv./…/ Det kändes spännande att alla frågor ännu inte var besvarade, och när jag blev äldre ville jag själv bidra till att göra världen lite klokare. Därför bestämde jag mig för att bli forskare.”

Drottning av värdelösa robotar

Emma Frans lyfter fram svenskan Simone Giertz som en förebild. Simone, som blivit känd som drottningen av värdelösa robotar, är varken ingenjör eller forskare, men tänker som en forskare, hävdar Emma.

– Hon förstår att ingenting blir perfekt på en gång, utan att man måste testa sig fram och inte vara rädd för att misslyckas.

Men så här har Simone inte alltid tänkt, menar Emma Frans.

– I en föreläsning berättar Simone att hon tidigare kämpat med en oerhörd prestationsångest. Allt annat än högsta betyget i skolan fick henne att känna sig misslyckad och oroa sig för att andra skulle tycka att hon var korkad. Problemet med det här sättet att tänka är att vi blir osäkra och inte vågar utforska ny mark.

När Simone Giertz slutade fokusera på att allt skulle vara perfekt kom entusiasmen och uppfinnarglädjen tillbaka. För henne blev uppfinningarna helt enkelt ett sätt att lära sig bygga maskiner utan att prestationsångesten kom i vägen.

Emma Frans vill inte kalla sig själv för en plugghäst. Visst, hon klarade studierna bra, men studietiden består av så mycket annat än att prestera höga betyg, säger hon och uttrycker en viss saknad av just ”annat” under sin egen studenttid.

– Jag är från Uppsala och pluggade här så jag missade en del av det där själv. Pluggar man i sin egen stad fortsätter man så klart att umgås med sina gamla vänner. Studenttiden handlar om att utveckla och undersöka sociala värden. Studenterna måsta våga slå igen böckerna och umgås.

När studierna är avklarade och jobbet börjar är Emmas råd att släppa sargen.

– Jag tror att man kan se första dagen på höstterminen med en ny klass som ett tillfälle att testa nya saker. Att se det som ett helt nytt experiment. Vad kan man göra av det här gänget elever? Man ska inte glömma att vi står på giganternas axlar. Att man har all tidigare forskning och erfarenhet att luta sig mot. Så, våga utforska!

Stod henne upp i halsen

Men vågar man verkligen det? Som ung forskare i en hierarkisk akademisk miljö har redundansen från äldre kollegor ibland stått henne upp i halsen.

– Man får så klart stå ut med att få det uppenbara förklarat för sig gång på gång, men samma sak gäller säkert även nyutexaminerade lärare. Kollegor som är gamla i gården kanske kommer att himla lite med ögonen åt en entusiastisk nybörjares idéer, men då gäller det att ge och ta. Kombinationen med empirisk erfarenhet och nyvunnen kunskap om det senaste inom till exempel pedagogik har goda förutsättningar att nå nya höjder.

Att reagera kraftfullt är inget hon rekommenderar:

– Jag har många gånger velat kalla folk som inte vill lyssna på mig för idioter och det kan säkert hända att jag uttryckt mig bryskt på
sociala medier. Sociala medier lockar ju framför allt fram de sämsta sidorna, men det funkar inte att vara oschysst om man vill bli lyssnad på, säger Emma Frans.