Forskaren om inkludering: Elever görs osynliga

Nyttan med särskilda undervisningsgrupper är oklar och huvudmännen vet inte vilka elever som placeras där, på vilka grunder, eller vad som sker därefter. Det enligt en ny avhandling vid Umeå universitet.
– Både eleverna och deras problematik blir osynliggjorda, säger doktoranden Vicktoria Westerberg.

I sin avhandling* kartlägger Vicktoria Westerberg hur 30 kommuner runt om i landet organiserar särskilda undervisningsgrupper. Eller rättare sagt: det var ambitionen. Men ganska snart stod det klart att den informationen inte finns.

– Det är en begränsad studie så jag vill inte generalisera, men bland de kommuner jag har tittat på ser det ungefär likadant ut. Det finns ingen samlad information hos huvudmännen om hur det set ut med särskilda undervisningsgrupper, utan det är upp till varje rektor att hantera ute på skolan, säger hon.

Huvudmännen i studien innefattar inga friskoleföretag men såväl stora som små kommuner i både glesbygd och storstad, men resultaten skiljer sig inte åt. Vicktoria Westerberg menar att det är problematiskt att huvudmännen inte samlar information om de här grupperna centralt.

– Bristen på information innebär i förlängningen att den här gruppen elever som uppenbarligen behöver mycket stöd göms undan. Vi kan inte studera åtgärden som sätts in, varför de placeras där, vilket stöd får de och vad resultatet blir. I slutändan är det dåligt för de här eleverna, säger hon.

Studien visar också att eleverna som placeras i särskild undervisningsgrupp hamnar där baserad på att de mår dåligt, inte på grund av problem med kunskap och lärande.

– Utåt sett presenteras den särskilda undervisningsgruppen som ett sätt att hjälpa eleverna att nå sina mål. Men när jag pratar med lärarna säger de att eleverna far illa och mår dåligt i den vanliga skolan och att det är anledningen att de placeras i gruppen, säger Vicktoria Westerberg.

Men om den särskilda gruppen gör att eleven mår bättre påverkar väl det i sin tur förutsättningarna för lärande?

– Ja så är det ju. Personalen i skolan uttrycker att man vill rädda de här eleverna som inte klarar av den skolmiljö vi har idag, med stora klasser där elever med olika behov och förmågor blandas. Det finns elever som behöver tydligare strukturer och där kan undervisningsgruppen vara en räddning.

– Men att sätta en elev som behöver struktur och lugn och ro i samma grupp som en elev som behöver jobba verbalt och har svårt att koncentrera sig är inte helt lätt. Det blir upp till de som jobbar med de här barnen att lösa det, vi ställer höga krav på dem. Men det finns ingen forskning som tittar på hur den särskilda undervisningsgruppen förhåller sig till skolans inkluderande uppdrag.

Vicktoria Westerberg tog själv sin lärarexamen 1999 och jobbade som lärare och senare specialpedagog i mellan- och högstadiet fram till och med 2014. Sedan dess jobbar hon på Skellefteå kommuns centrala pedagogiska stödteam och träffar därigenom lärare samt barn och unga i åldrarna 1–16 år på kommunens alla verksamheter. Där har hon fortsatt att jobba på deltid under doktorandtiden.

– De elever som jag har ägnat mest tid och tanke åt genom alla år är de som det inte har fungerat för riktigt. Som lärare vill vi skapa förutsättningar för lärande, och då skaver den här gruppen.

*  Efter denna artikels publicering blev avhandlingen inte godkänd vid disputationen.