Forskaren om nya facket: ”Kan bli en starkare röst”

Samhällets och skolpolitikens förändringar gör att tiden är mogen för ett gemensamt fackförbund för alla lärare, menar forskaren Johanna Ringarp
– Lärarutbildningen och lärarlegitimationen har minskat de formella skillnaderna mellan olika typer av lärare, säger hon.

Johanna Ringarp är docent i historia och i pedagogik, verksam vid Uppsala och Stockholms universitet. Hon forskar bland annat i utbildningshistoria och utbildningspolitik, och har med intresse följt lärarfackens väg fram till beslut.

– Det har varit på gång under väldigt lång tid, från och till. Det kan leda till att man får en starkare röst i professionsfrågor, men även i fackliga förhandlingar. Nu kan man tydligare driva arbetstagarnas perspektiv utan att fundera på vad det andra förbundet kommer säga, säger hon.

Någon forskning som säger att fackliga sammanslagningar leder till större inflytande kan hon inte peka på. Men hon hänvisar till att arbetsgivare och politiker tidigare har kunnat spela ut förbunden mot varandra, och menar att det blir en vinst för lärarna att slippa det i framtiden.

– Historiskt har man kunnat se att de politiska partierna ibland har ställt förbunden mot varandra eller sagt att ”jag har lärarna med mig” och då menat ett av förbunden, säger hon.

Att ett gemensamt fackförbund skapas nu och inte förr, trots att tanken har lyfts tidigare, menar hon beror på hur samhället och utbildningsväsendet har förändrats.

– Tidigare handlade mycket om skillnader mellan olika lärargrupper i synen på vilka man utbildar och vad man utbildar för, och tillhörigheten till Saco eller TCO. Men min analys är att akademiseringen av lärarutbildningen och införandet av lärarlegitimationen har minskat de formella skillnaderna.

– Sen är det fortfarande skillnad beroende på vilka ämnen man undervisar i. Och jobbar du på gymnasiet eller i årskurs 1 behövs det göras olika didaktiska och pedagogiska överväganden. Men det gäller ju inte bara mellan olika skolstadier, utan även vilken typ av skola du jobbar på. Vi har ju inte bara kommunala huvudmän längre, säger hon.

Att befintliga fackförbund går samman för att skapa nya, större förbund kan tyckas vara något av en trend under 2000-talet. 2008 gick Tjänstemannaförbundet HTF och Sif samman och bildade Unionen, Jusek och Civilekonomerna blev Akavia 2020.

När det gäller lärarfack så gick de norska Lærerforbundet och Norsk Lærerlag ihop och bildade Utdanningsforbundet redan 2002. Men i vårt andra grannland Danmark finns fyra olika lärarfack, och i Finland ytterligare något fler. Johanna Ringarp menar att det sannolikt hänger ihop med vilken utbildningspolitik som förs i varje land.

– Jämför man med Finland så har man inte haft lika många reformer att förhålla sig till. Under de senaste 60 åren har Sverige exempelvis lanserat en ny lärarutbildning i snitt var åttonde år. Att man aldrig någonsin vilat på hanen i skolpolitiken gör ju att man som fackförbund, och som medlem, i Sverige inte känner sig trygg i sin profession. Finska politiker har inte ändrat så mycket så lärarkåren där har inte behövt ta den fighten, säger hon.