Forskaren: Så kan vi lära ut yrkesklokhet

En lärare går i pension. Vem fångar då upp all den erfarenhet och kunskap som läraren besitter?
Förmodligen ingen, säger didaktikforskaren Ruhi Tyson, och därmed försvinner lärarens yrkesskicklighet från skolan. I sin avhandling har han därför försökt hitta en modell för att ta vara på det han kallar lärares bildning och praktiska klokhet.

Avhandlingen bygger på fallstudier inom hantverks-, vårdlärar- och fritidslärarutbildningen.

– Jag har bett lärare berätta om särskilt minnesvärda, eller kloka, erfarenheter de haft under sitt yrkesutövande eller i utbildningssammanhang, säger Ruhi Tyson som själv är lärare i bokbinderi.

Och även om hans forskningsområde är yrkesämnenas didaktik så är hans resultat giltigt för fler lärarkategorier som klasslärare och ämneslärare, menar han.

– Syftet är att berika undervisningspraktiken och dokumentera en viss sorts tyst kunskap, det som täcks in av det jag kallar bildning och praktisk klokhet.

Praktisk klokhet är ett begrepp Ruhi Tyson lånat från Aristoteles – fronesis – och för att förklara vad han menar återberättar han ett exempel från sin avhandling. Han bad sina fritidslärarstudenter ta med sig en händelse från sin praktik som de såg som ett ovanligt klokt och lyckat exempel på konfliktlösning.

– Ett barn hade tagit en fickspegel av ett annat barn och ville inte lämna tillbaks den. Läraren frågade då barnet om hen tyckte om speglar, om hen hade en sådan hemma, och de pratade om spegeln. Efter ett tag gick barnet och lämnade tillbaks spegeln utan att hen blivit tillsagd att göra det. Det är ett exempel på yrkesklokskap. Det visar ett klokt sätt att relatera till någon i ett samtal.

Ruhi Tyson poängterar att berättelsen egentligen behöver återges i sin helhet för att verkligen kunna fungera som ett bidrag till praktisk didaktisk kunskap och han tillägger att det han vill göra är att synliggöra den typen av kunskap som många lärare besitter men som kanske är svår att enkelt formulera i enkla instruktioner.

– Vi behöver berätta för varandra hur vi gör. Om vi gör det, och samlar flera exempel som visar på hur många olika sätt man kan agera på, så kan vi använda det vid handledning av studenter och för att utveckla undervisningen.

– Jag har också märkt, när jag låtit yrkeslärare prata om detta, att de får fatt i hur man kan prata om saker de redan kunde men som de inte viste hur de skulle formulera sig kring. Det synliggör deras tysta kunskap.

Förutom att ta fram en modell för att sprida yrkesskicklighet – definierar du också vad som är praktisk klokskap?

– Inledningsvis är det den som berättar som avgör. Jag har bett lärare ge exempel på något som de anser varit ovanligt klok eller ovanligt bildningsrikt. Jag har med många exempel i avhandling och det jag gjort hittills är att arbeta fram detta som en metod. De exempel jag använt är de som gjort störst intryck på mig, säger Ruhi Tyson och tillägger.

– Om man skulle publicera exemplen som handböcker, vilket jag föreslår, så bör inte en person ensam bedöma vad som ska vara med och inte.

Modellen kan med fördel användas för systematiskt kvalitetsarbete i skolan, menar Ruhi Tyson. Till exempel genom att sätta i system att lärare berättar för varandra eller skriver ner när de gjort något ovanligt lyckat.

– Då måste man först sätta sig in i vad jag menar mad bildning och praktisk klokhet, sen kan man börja dela med sig till varandra. Det blir ett slags kollegialt synliggörande av ovanlig, tyst kunskap så att man kan lyfta sin praktik.

– Det gör också att det blir tydligare vad man menar med olika ideal man har för undervisningen. Om man säger att undervisning ska vara demokratisk och inte kränkande så är det ganska tomma ord innan man börjar sätta berättelser till som man tycker exemplifierar när man verkligen uppnår det. Då kan man också få syn på om det finns starka åsiktsskillnader kring vad orden betyder.