"Anmälningsrädslan ökar"

Forskarlarm om ”chockreglering” av läraryrket

Läraryrket har gått igenom en ”chockreglering” och en juridifiering under Alliansen, enligt Gunnel Colnerud, pedagogikprofessor och forskare i yrkesetik. Lagar, regler och centrala kontrollorgan har ersatt lärarnas professionella omdöme. Hon hyser en svag förhoppning att en ny regering kan ändra inriktningen.
– Till slut kommer det finnas hur mycket som helst som man kan göra fel, juridiskt. Då ökar anmälningsrädslan, och då skulle åtminstone jag inte vilja vara lärare, säger hon till Skolvärlden.

Fyra tecken på en profession
  • Gemensam vetenskaplig grund och ett gemensamt yrkesspråk
  • Yrkesmässig autonomi – ingen detaljstyrning, fattar själv avgörande beslut
  • Legitimation, auktorisation
  • Gemensam yrkesetik, som omfattas av och är känd inom professionen

Mer om Gunnel Colnerud

Disputerade 1995 på avhandlingen ”Etik och Praktik i Läraryrket. En empirisk studie av lärares yrkesetiska konflikter i grundskolan”.
Har forskat på yrkesetik i nästan 20 års tid, med inriktning mot lärare och psykologer.
Är verksam vid Linköpings universitet.

Läraryrket har reformerats än hit än dit de senaste 20 åren. Alliansens rekordmånga reformer är den senaste delen av en lång svans av politisk påverkan. Gunnel Colneruds analys visar hur läraryrket rört sig från professionsstyrning mot en ökad förvaltningsstyrning. Det får effekter på hur lärare tar sig an etiska dilemman de möter i sin yrkesvardag.

– Risken med en ökning av lagstadgade regler är att lärarnas orientering riktas åt fel håll. Man hamnar i att fundera på ”vad säger lagen om det här?” istället för att använda ett professionellt omdöme. Lärarna måste resa på sig och säga att ”det här begriper vi bättre” när det gäller hur man hanterar saker i klassrummet. Behöver de stöd så ska de såklart efterfråga det, men inte från jurister, säger hon.

I november 2013 hände något som fick Gunnel Colnerud att känna att byråkratiseringen börjar spåra ur helt och hållet. Riksrevisionen kritiserade Skolinspektionen för att inte vara tillräckligt effektiv i sin kontroll av undervisningens kvalitet. Detta eftersom skollagen inte tydligt definierar vad som är god undervisning, och därmed inte ger inspektionen möjlighet att göra en sådan bedömning. Riksrevisionens föreslag till lösning var då att regeringen ska konkretisera vad som ska klassas som god undervisning, så att Skolinspektionen bättre kan inspektera om det är vad som bedrivs i klassrummen.

– Lärarnas yrkesmässiga autonomi har ju inskränkts i och med att man låter jurister avgöra om lärare agerar på ett bra sätt. Det är en ganska absurd situation egentligen. Det är heller inte bara pedagoger som utför inspektioner, utan även jurister. Och vad vet de om ett klassrum?

Hon gör en jämförelse med lärkarprofessionen:

– Kirurgen lägger sitt snitt där denne bedömer att det blir bra, inte där någon landstingspolitiker bedömer att det ska vara.

På samma sätt som Gunnel Colnerud beskriver Björklundåren som en ”chockreglering” beskriver hon att läraryrket genomgick en ”chockprofessionalisering” under 90-talet. Utan vidare förberedelser revs den gamla regeltunga läroplanen och ersattes av en betydligt tunnare, som förutsatte att varje skola och lärare själv skulle tolka målen och planera för att nå dem på ett helt annat sätt än tidigare.

I linje med den professionaliseringsprocessen antog i juni 2001 de båda lärarorganisationerna gemensamt en uppsättning yrkesetiska principer för läraryrket. Principerna skulle stärka och bidra till att etablera ett gemensamt yrkesetiskt förhållningssätt hos lärarna.

– Men det hann inte bli någon praktik av det där förrän det slog till 2006 med en helt annan politik. Så yrkesetiken har aldrig hunnit bli stark. Hade man fått utveckla den i lugn och ro på skolorna hade man nog kunnat använda sig av den. Nu har i vissa avseenden juridiken tagit över, säger Gunnel Colnerud.

Förskjutningen från professionsstyrning till förvaltningsstyrning påverkar enligt henne också yrkets status, ett område som senaste tiden dominerats av lönediskussioner.

– Lön är ett yttre tecken på status, en statusmarkör. Högre lärarlöner är berättigat, och det ger väl högre status i den meningen att fler söker sig till yrket om det inte är så lågt betalt. Men att jobba i en organisation där ens professionella omdöme kringskärs är ju en statussänkning, även om inte omgivningen märker av det på samma sätt. Detaljstyrning är ju en förtroendekris.

Tror du att det här kommer att förändras med en ny regering?

– Jag tror inte att det sker förändringar på den här punkten om inte lärarfacken slår larm. Politikerna gör ju ingenting om det inte finns andra intressenter. Jag tror inte att det finns någon politiker som fattar vidden av det här. Risken är väl snarare att man tycker att man är en duktig politiker om man skjuter till någon ny lag.

LR-ordföranden Bo Janssons tal om att lärarna måste visas mer tillit, till exempel på DN Debatt, tycker hon är hoppingivande.

– Det är jättebra. Det är precis det jag tycker man visar att man inte har nu. Genom att ha en inspektion – en okvalificerad inspektion i vissa avseenden – visar man ett misstroende. Men om han går vidare på det där och utvecklar det så finns det kanske hopp. Och om båda förbunden ställer sig bakom.

Kommentera