Forskning: Lärare saknar verktyg för att hantera extremism

På uppdrag av Sveriges Kommuner & Landsting (SKL) har forskarna Robin Andersson Malmros och Christer Mattsson vid Göteborgs universitet analyserat 127 kommunala handlingsplaner, representativa för 134 kommuner, mot våldsbejakande extremism.

Rapporten visar att handlingsplanerna generellt sett saknar konkreta riktlinjer och vetenskaplig substans.

– Ett ständigt återkommande ord i handlingsplanerna är samverkan. Om man använder sig av det ordet är det som att det inte behövs några vidare följdfrågor för hur man arbetar förebyggande mot extremism. Det är ett väldigt luddigt uttryck och det framgår inte någonting om på vilket sätt man ska samverka, säger Christer Mattsson.

Han säger också att verktygen för hur lärare rekommenderas gå tillväga i bemötandet av elever som visar signaler för extremistiska åsikter inte är tillräckliga.

– Lärarna får korta fortbildningar om symboler, bland annat hur IS-flaggan och högerextrema symboler ser ut, vilket är banala råd i förhållande till att lärare är en högutbildad yrkesgrupp. Riktlinjerna uppmuntrar till rapportering och misstänkliggörande av elever. Misstänker man elever för att ha extremistiska åsikter ska man enligt handlingsplanen anmäla det till en kommunal samordnare eller underrätta polisen.

Christer Mattsson säger att rapporterandet och misstänkliggörandet av elever inte är förenligt med skolans syfte:

– I klassrummen ska det finnas utrymme att pröva sina tankar och funderingar, det är själva utgångspunkten för undervisningen. Skolan ska vara en plats som baseras på förtroendefulla relationer mellan elever och lärare. Med rapporteringar och misstänkliggöranden så urholkas förtroenderelationerna, vilket kan dra riskpersoner djupare in i extremistiska tankebanor.

Han poängterar även problematiken kring att handlingsplanerna är skapade av kommunala samordnare som inte har någon stark relation till skolan.

– Att personerna som tycks vara huvudansvariga står utan relation till skolan innebär att riktlinjerna för förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism i skolan är utformat av personer som inte riktigt förstår vad utbildning innebär, säger han.

Totalt har 127 olika policys undersökts och de är generellt sett lika, men vissa handlingsplaner är utförligare än andra säger Christer Mattsson.

– Några kommuner har direkt kopierat grannkommunens handlingsplan, vilket är problematiskt då kommunerna ser olika ut och är i olika mycket behov av stöd. Den avgörande punkten för en bra handlingsplan är att man har gjort en noggrann analys, men en realistisk av kommunen och utformat en hjälpande policy utefter det.

Vidare berättar han om hur han skulle vilja se att arbetet och handlingsplanerna bör förbättras.

– Det behövs ett långsiktigt arbete och man måste låta det ta tid. Det handlar om att skapa trygga, tillitsfulla samtalsmiljöer. Vissa ungdomar kan vara djupt ideologiskt övertygade, åsikterna kan ha formats från familjen eller genom gängtillhörighet. Själva utgångspunkten för att hjälpa eleverna är att få dem att förstå sig på sig själva och hur världen är beskaffad, vilket det är undervisningens syfte.