Fridolin: ”Jag är trött på skollyft”

Läslyftet, matematiklyftet, lärarlyftet, lönelyftet… många är lyften som passerat genom den svenska skolan. Nu säger utbildningsministern att han är trött på dem.

– Med de nya nationella utvecklingsplanerna som Skolverket tar fram så kommer det handla om långsiktig utveckling, inte om isolerade insatser som inleds och avslutas, säger Gustav Fridolin, och fortsätter:

– Ordet ”lyft” leder dessutom tankarna fel. Det låter som att det finns massa kunskap utanför skolan som ska lyftas in, men de framgångsrika satsningar som gjorts har tvärtom varit tydligt baserade på skolans befintliga kunskaper.

Vi sitter runt ett bord på Fotografiska i Stockholm strax innan Dilsa Demirbag-Sten ska fråga ut ministern på scenen framför de lärare som samlats till konferens en våning ner. Med vid bordet finns även finanslivstungviktarna Sven Hagströmer och Robert Weil från Berättarministeriets styrelse.

Utbildningsministern tycker sig se en trend där allt fler utanför skolan engagerar sig, istället för att bara kommentera eller kritisera, och han ser gärna fler initiativ där näringslivet samarbetar med det offentliga för att lyfta elever som behöver mer stöd.

– Det är positivt att fler engagerar sig i skolan, och näringslivet skulle kunna komma in och göra ännu mer, säger han.

– Nu är du ganska snäll mot näringslivet. Kanske för snäll, avbryter Robert Weil.

Utöver att han är medgrundare av Berättarministeriet och sitter i styrelsen så är han mannen bakom investmentbolaget Proventus och en framgångsrik riskkapitalist.

Han fortsätter:

– På vilket sätt skulle näringslivet in i skolan? Näringslivets aktörer är kortsiktiga, och samhällsbygget är något helt annat. Alla institutioner som öppnar för näringslivet löper risken att de tröttnar och försvinner när nästa grej dyker upp. Jag och Sven litar inte på näringslivet i alla fall, eller hur? säger han och vänder sig till miljardärkollegan Sven Hagströmer, som ler och skakar på huvudet.

– Det handlar inte om någon förändring av ansvarsfördelningen, försäkrar utbildningsministern.

– Det jag talar om är samarbeten liknande det ni gör med Berättarministeriet. Staten och kommunerna har ansvaret för skolan, men inte minst nu när många nyanlända kommer hit behöver alla hjälpas åt. Det kan också handla om någonting så enkelt som att ta emot elever som söker praktikplatser.

Gustav Fridolin drar paralleller till flyktingvågen från Balkan på 90-talet.

– Då hade vi en ekonomisk kris i landet, vilket vi inte har nu. Ingen trodde att vi skulle klara av att ta hand om alla de som kom hit från kriget då, men det gjorde vi. Och det kan vi göra den här gången också, men det kräver att inte alla nyanlända hamnar på samma skolor.

Att samhället i stort är segregerat tycker han inte är en godtagbar anledning till att skolan ska vara det.

– Skolan ska inte nöja sig med att spegla det befintliga samhället. Skolan ska bygga samhället. I en kommun måste de skolor som har de bästa förutsättningarna hjälpa till, inte bara de som ligger närmast.

Ska eleverna bussas omkring till olika skolor?

– Vissa kommuner gör det. Helsingborg har arbetat fram ett matchningssystem för att se vad enskilda nyanlända elever behöver och placera dem enligt det. Stockholm, Malmö och Göteborg jobbar med att ta fram liknande system. Vi behöver också få fler erfarna lärare att söka sig till svårare områden, och premiera de som väljer att jobba på skolor med lite tuffare förutsättningar, säger Gustav Fridolin.

Hur då?

– På två sätt. För det första så är det ett av kriterierna i lärarlönelyftet, så när det rullar ut finns det stöd för att ge mer pengar till de skolor som har tuffare förutsättningar. För det andra finns det särskilda medel för karriärtjänster i utanförskapsområden. Det gäller nio kommuner idag. Det kommer vi att bygga ut så att mer pengar i förstelärarsystemet når ut till de områdena.

Är det fel lärare som jobbar där nu?

– Nej. Men vi vet att lärarkarriärer i Sverige oftast ser ut så att man börjar i en skola med tuffa förutsättningar och senare, med erfarenhet, söker sig till en skola som har det lite lättare. I de bästa skolsystemen är det tvärtom.