gustav_fridolin_lararlonelyft

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP).

| Foto: Fredrik Wallin
Lärarlönelyftet

Fridolin om lärarlönelyftet: Detta är mitt försvar

Genomförandet av lärarlönelyftet har mötts med misstro i lärarkåren.
På Skolforum bemötte Gustav Fridolin (MP) kritiken mot lönesatsningen.
– Om vi hade förutsett en del av detta, hade det varit skäl nog att låta bli? Nej, säger utbildningsministern.

I höst får Sveriges lärare dela på tre miljarder kronor i lärarlönelyftet och debatten kring lönesatsningen har bland annat handlat om orättvisor, oro och misstro.

Under en paneldiskussion på Skolforum i Stockholm bemötte utbildningsminister Gustav Fridolin kritiken och missnöjet med regeringens lönesatsning.

– Att det skulle finnas ett missnöje och en stor diskussion ute på många skolor, det behövde vi förutse. Det går inte att göra en sådan här stor reform utan att det sker. Men den måste nu leda till att vi faktiskt får en situation där huvudmännen också tar sin del, säger Gustav Fridolin och fortsätter:

– Man kan inte som huvudman ha en argumentation som går ut på ”nu har vi fått tre miljarder som bidrag för att lösa den här situationen”, utan man måste ju använda de här miljarderna för att göra sitt arbete för att skapa attraktivitet till läraryrket.

Redan för ett år sedan varnade Statistiska centralbyrån för att lärarbristen förvärrats och beräknade att 65 000 lärare kommer att saknas 2025. Sedan dess har 70 000 barn och ungdomar på flykt kommit till Sverige – vilket motsvarar två tredjedelar av en årskull. Nya bedömningar från utbildningsdepartementet visar nu att det kan saknas 60 000 lärare redan 2019.

De siffror på lärarbristen vi står inför innebär att vi måste ta gemensamt ansvar för höjda lärarlöner

Satsningen med lärarlönelyftet var tänkt att göra läraryrket mer attraktivt, men många lärare runt om i landet vittnar om hur satsningen i stället riskerar att leda till att lärare som inte får del av lönepåslaget slutar.

– Att vi förutsåg en del av detta, hade det varit skäl nog att låta bli? Nej. De siffror på lärarbristen vi står inför innebär att vi måste ta gemensamt ansvar för höjda lärarlöner. Vi måste också se att det inte kan stanna här. Vi har ju nu gett, efter samtal med parterna och andra ansvariga på lärarområdet, dekan Björn Åstrand i uppgift att ta reda på hur en lärarvana ser ut och vad man ska värderas för som lärare, säger Gustav Fridolin.

Många lärare pekar på att lärarlönelyftet är orättvist och flerparten anser att satsningen inte har fungerat.

– I alla de här diskussionerna som jag har med lärare är det väldigt olika saker som man upplever orättvist i den situationen där man är. Därför att det har hanterats så olika. Det jag kan ha som försvar för den vanligaste invändningen, ”varför förde ni inte bara över pengarna så vi fick hantera det inom respektive huvudman”, är för att hade vi gjort det i den lärarbrist som råder nu då hade pengarna huvudsakligen gått till lärarkonkurrensen, säger han och tillägger:

– Därför att det är ju det du som huvudman upplever som det absolut mest akuta, det vill säga ”hitta den där läraren som ska tillsättas på den där tjänsten som vi inte hittar någon till”. Då hade vi inte skapat en situation som värderar erfarenhet och kontinuitet i yrket, utan vi hade eldat på motsatsen. Därför behövdes regler som satte stängsel för systemet, jag tror jag kan försvara det. Men för den enskilda läraren som upplever en orättvisa kan det vara ett ganska svagt försvar, det förstår jag också.

För den enskilda läraren som upplever en orättvisa kan det vara ett ganska svagt försvar

Gustav Fridolin svarade därefter på det efterföljande påståendet kring att det han säger låter som ett underkännande av huvudmännens ansvar. Då svarade han:

– Ja, det tror jag nog även att SKL möjligen, men med andra ord, skulle beskriva det som. Visst, vi kan prata om det utifrån politiska prioriteringar. Jag tycker att man skulle ha hanterat 90-talskrisen och finanskrisen på ett annat sätt och säkerställt att det fanns tillräckligt med pengar till skolan även då, det hade också höjt lärarlönerna. Men att lärarlönerna har halkat efter under sådan lång tid är i slutändan såklart ett arbetsgivaransvar. Att vi behöver gå in med pengar för att rätta till det som har byggts upp under i vårt fall två decenniers tid, och sannolikt mer, det är ett underkännande av att man inte tagit det arbetsgivaransvaret.

Skälet till oron bland lärarna är att det statliga bidraget lärarlönelyftet inte är avsett för alla lärare, där kollegor ställts mot varandra. Några har fått kraftiga löneökningar medan andra kammat noll. Så här bemöter utbildningsministern den kritiken.

– Det är inte heller så att det bara är de som fick det här lönepåslaget nu som någonsin kommer att få det. Har man gjort rätt och värderat erfarenhet i yrket så bör det också innebära att vi varje läsårsstart kontinuerligt under läsåret i takt med att personer går i pension så har du utrymme att ge fler personer lönepåslag genom statliga medel. Visst, det är en extremt svår uppgift som ligger på rektorerna just nu. Men du kommer inte ifrån att göra ett statligt lönepåslag på mellan 60–75 000 av landets lärare (drygt 100 000), det innebär att du också lyfter kollektivet, säger Gustav Fridolin.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm