Gymnasieläraren: ”Återigen är budskapet att skolan inte gjort tillräckligt”

Så var vi där igen.

På torsdagens presskonferens gjorde utbildningsministern nedanstående uttalande:

“Jag vill skicka en skarp uppmaning till skolornas huvudmän att göra ett omtag i arbetet med att göra skolan så smittsäker som det bara går. Gå igenom lokaler, schemaläggning och kolla ventilationssystemen ett varv till.” Det här är samma retorik som har använts under större delen av läsåret, och det är problematiskt.

Missförstå mig rätt – jag förstår intentionen. Eleverna har rätt till undervisning, undervisningen skall så långt det är möjligt bedrivas som närundervisning. Eleverna får bättre förutsättningar att klara sig i och med närundervisning, och jag som lärare vet att närundervisning som format är bättre än distansundervisning. Fjärrundervisning får fortfarande bedrivas vid behov , och olika skolor får hantera situationen utifrån sina regionala förutsättningar och i samråd med det regionala smittskyddet. I det innehållet är vi överens.

Det är retoriken som, återigen, är problemet. Uppmaningen att se över schemaläggning, skolans lokaler, ventilationen och så vidare har vi hört förut. Huvudmännen måste ta sitt ansvar, även det är en ständigt återkommande formulering.

Min fråga blir då – vad tror utbildningsministern att Sveriges skolor har gjort det senaste året? Att upprepa samma instruktion, att ständigt skjuta över ansvaret på huvudmän, lärare och pedagoger som det senaste året har slitit, ställt om, ställt in, anpassat och mer eller mindre trollat med knäna är i mina ögon respektlöst. Återigen är budskapet mellan raderna att Skolsverige inte har gjort tillräckligt utan att vi ska göra mer.

Utbildningsministern uttryckte att dagens besked var ett glädjebesked för henne och för Sveriges elever. Jag tror att utbildningsministern glömde bort en del av utbildningsväsendet som också behöver glädjebesked, eller i alla fall beröm för att ha gjort ett bra jobb under svåra omständigheter. En grupp som i alla fall inte behöver höra att man ska göra mer med oförändrade förutsättningar. Nog kan vi koka soppa på en spik, men soppan tappar mer smak desto längre och mer vi kokar den utan att få en ny spik.

Daniel Henriksson, gymnasielärare i Uppsala.

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.