torkel

På Torgny Lundströms tidigare skola var normen 18–20 timmars undervisning per vecka. ”På min nuvarande skola har vi 14–16 timmar. Det är en enorm skillnad”, säger han.

| Foto: Paulina Holmgren
Undervisningstid

Han bytte skola och fick mindre undervisningstid

Undervisningstiden är inte centralt reglerad. Det gör att den kan skilja sig åt mellan lärare och skolor. Gymnasieläraren Torgny Lundström bytte jobb, fick betydligt mindre undervisningstid och tycker att kvaliteten på undervisningen höjts.

Tidsskillnad

Lärare i gymnasieskolan undervisar 500–600 timmar per läsår och lärare i grundskolan 1 000–1 200 minuter per vecka.

Det finns ingen central reglering för hur mycket lärare ska undervisa. I stället är det rektors ansvar att skapa rimliga tjänster. I Lärarnas Riksförbunds rapport ”Mer tid för varje elev” ställdes frågan hur mycket lärare undervisar och man konstaterar att variationen är stor. Vanligast är att lärare i gymnasieskolan undervisar mellan 500 och 600 timmar per läsår och lärare i grundskolan 1 000 till 1 200 minuter per vecka. 

Varför det skiljer sig åt besvarar inte undersökningen. Men enligt Anna Jändel-Holst, utredare på Lärarnas Riksförbund, kan det vara både bra och dåligt. Om rektor gjort en medveten tjänstefördelning utifrån lärarens förutsättningar, ämnets och klassernas karaktär, då är det rimligt att det skiljer sig åt, säger hon.

–  Men det kan också vara dåligt, om till exempel olika ekonomiska förutsättningar visar sig genom att lärare på vissa skolor, hos vissa huvudmän, får undervisa mer än andra. Vilket som är det vanligaste skälet till variationen, besvarar inte undersökningen.

Jag gör ett så otroligt mycket bättre jobb nu.

En som tagit saken i egna händer och påverkat sin undervisningssituation är gymnasieläraren Torgny Lundström som undervisar i matematik och fysik på Baldergymnasiet i Skellefteå. Ett byte av arbetsplats innebar en stor förändring vad gäller undervisningstid och därmed arbetsbörda. På hans tidigare skola var normen 18–20 timmars undervisning per vecka.

– På min nuvarande skola har vi 14–16 timmar. Det är en enorm skillnad, berättar han. 

Hur då?

–  Jag gör ett så otroligt mycket bättre jobb nu. Jag hinner planera, jag hinner göra efterarbetet, jag hinner reflektera. Det gör man inte om man har 20 lektioner i veckan. Lägre undervisningstid leder till högre kvalitet i undervisningen. Och det gör att lärarna orkar. 

Läraryrket är inte vilket tjänstemannayrke som helst, säger han.

–  Snarare kan man jämföra det med skådespelarens. Vi ska inspirera och engagera elever varje lektion. Det kräver tid för både uppladdning och återhämtning. 

Anna Jändel-Holst.
Anna Jändel-Holst.

Torgny Lundström lyfter fram det faktum att han undervisar ett färre antal elever nu. 

– Det gör att jag har större möjligheter att se varje elev. Och jag har dessutom utrymme för att sitta ner med någon som behöver hjälp utanför lektionstid.

En sänkning av lärares undervisningstid skulle vara det mest effektiva sättet att höja kvaliteten på undervisning och skola på kort sikt, menar han. Högre lön är också viktigt, på längre sikt. De ligger lågt lönemässigt och vill man kunna rekrytera nya lärare är högre lön nödvändigt. 

– Men vill man förbättra skolan nu, direkt, så fungerar inte högre lön. Det som skulle ha effekt omedelbart är att lärare får färre undervisningstimmar så att vi får tid till för- och efterarbetet. Det skulle höja kvaliteten på undervisningen på en gång. 

Torgny Lundström misstänker att arbetsgivarna inte sällan utnyttjar det faktum att det inte finns något tak för hur mycket en lärare kan undervisa. 

– Det är klart att kommuner, och kanske framförallt friskolor, sparar pengar på det här. Kan en lärare ta ett par kurser extra så är det förstås en oerhörd fördel ekonomiskt för skolan. Jag har haft kollegor som arbetat på fristående skolor med väldigt mycket undervisning. 

Skulle du önska att det fanns ett tak för undervisningstiden? 

– ​Ja, om man vill få bättre resultat snabbt så är det absolut nödvändigt och det borde vara den första insatsen man gör. En väl förberedd lektion, utförd av en alert lärare är ett framgångsrecept som är svårt att slå.

Regleringen fungerade helt enkelt inte bra.

Enligt Anna Jändel-Holst var en anledning till att den centrala regleringen av undervisningstiden togs bort att ramarna inte passade för hur man ville organisera skolan. 

– Allt var inte längre en lärare, en klass, 40 minuter. När man jobbade med teman och eleverna gick mellan klassrum och lärare, vad skulle det räknas som? Lärare råkade ut för att det inte räknades alls, du står ju inte vid katedern. Regleringen fungerade helt enkelt inte bra, man ville ha större flexibilitet.

Om en lärare har små undervisningsgrupper med självständiga elever kan det ibland vara rimligt med fler undervisningstimmar, menar hon. 

– Å andra sidan har du läraren som har en grupp elever som behöver särskilt stöd i matte, med annat modersmål och material som ska översättas, och ständiga återkopplingar till ordinarie mattelärare. Då ska du förmodligen ha mindre undervisning.   

Det är systemet tänkt att ta hand om. 

– Och tar systemet hand om det, då är det jättebra att man undervisar olika. Men har den snälla svenskläraren tagit en extra klass bara för att rektor frågat och fått en 20-procentig ökad arbetsbörda utan att det finns skäl, då är det värdelöst.

Men i praktiken, lyckas systemet balansera undervisningstiden? Eller är det så att huvudmännen utnyttjar det faktum att det saknas en reglering? 

– Som sagt, vi vet inte. Men jag har svårt att tro att lärare klagar över sin arbetssituation bara för klagandets skull. Jag skulle säga att om intentionerna med att ta bort usk:en var att organisationen skulle bli flexibel och arbetssituationen bättre för både lärare och elever, så tror jag inte att man på generell nivå kan säga att det blivit så.

En sak som blivit sämre utan reglerad undervisningsskyldighet är att man kan få tillfälligt utökad undervisningstid utan att det behöver ersättas. 

– Om en kollega är sjuk eller på fortbildning, så kan andra få ”täcka upp”. Tidigare blev den som tog ”övertimmar” ersatt för detta, nu kan det bli lite hur som helst. Vissa skolor låter läraren slippa någon annan arbetsuppgift och, om det inte går,  betalar övertidsersättning. Men på många skolor blir det i stället en ut- ökad arbetsbörda för läraren som tar lektionerna.

Varje lärare ska ha en chans att utrycka sin uppfattning.

När Lärarnas Riksförbund frågat lärare om undervisningstiden visar det en stor spridning, men sett till genomsnittet går det inte att bevisa någon större ökning, säger Anna Jändel-Holst. 

– I alla fall inte inom kommunal sektor. Sen finns det fristående verksamheter som helt och hållet bygger på att lärarna undervisar mycket mer. 

Anna Jändel-Holst säger att skolans fackliga representant måste föra en diskussion med rektor om undervisningstiden och om det finns tendenser till att den ska öka så måste man sätta det i relation till att något annat ska minska. 

– Varje lärare ska inför kommande läsår ha en dialog med sin rektor om vilka grupper man har, vilka svårigheter som finns, hur mycket man undervisar etcetera. Man måste ha en bild på skolan över hur det ser ut och varje lärare ska ha en chans att utrycka sin uppfattning. Så är det tänkt.

Lärarnas Riksförbund har länge krävt att arbetsbelastningen ska minska, säger hon. Runt om i landet har man därför börjat införa så kallade lärarassistenter eller heltidsmentorer.

– Men i samband med att man inför det ser vi att lärarna i vissa fall går med på att ta en timma extra undervisning och då är frågan: Om man blir avlastad vissa arbetsuppgifter men i stället ska kompensera det genom att undervisa mer, är det verkligen en minskad arbetsbelastning?  

Borde lärare som byter jobb förhandla om undervisningstid och storleken på elevgrupperna, precis som man förhandlar om lön? 

– Ja, vi försöker trycka på där. Men det förekommer fortfarande i alldeles för liten utsträckning.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm