carl_liljas

Historieläraren Karl Liljas valde att ägna sista tiden av vårterminen till att samla in elevernas upplevelser av pandemin. ”Det här kommer betraktas som primärkällor”, konstaterar han.

| Foto: Magnus Glans
Corona i undervisningen

Han låter eleverna skriva nya kapitel i corona-historien

Distansundervisning, inställda studentskivor och social distansering. Vårterminen 2020 blev en prövning för många i gymnasieskolan. 
Men gymnasieläraren Karl Liljas såg också en chans för eleverna att skriva in sig i historien. 

Eleverna skriver historien om pandemin 

Stockholmskällan innehåller mer än 30 000 bilder, kartor, dokument och litteraturtips och är till för att göra Stockholms kulturarv tillgängligt för stadens skolor. Webbsidan innehåller en rad lektions-förslag från förskolan till gymnasiet som utgår från skolans styrdokument. Syftet är att materialet ska kunna användas i historia- och svenskundervisning, men även i andra samhällsorienterade eller estetiska ämnen. Stockholmskällan är ett samarbete mellan utbildningsförvaltningen, Stadsarkivet och kulturförvaltningen i Stockholms stad.

Källa: Stockholmskällan.se

Frågorna de fick svara på:

  • Berätta om en vanlig dag, eller delar av en vanlig dag under pandemin?
  • Hur planerar du för firandet av din student?
  • Hur tänker du om framtiden?
  • Om du tänker på covid-19 – finns det någon särskild sak eller en bild, som du förknippar med det?

Det nya decenniet började inte som någon hade tänkt sig. Corona-viruset spreds runt om i världen och pandemin var ett faktum. Omfattande restriktioner infördes i samhället och den 18 mars stängde alla gymnasieskolor i Sverige. En av alla de gymnasielärare som där-efter fått ägna sig åt distansundervisning är Karl Liljas som arbetar på Internationella Engelska gymnasiet i Stockholm.

– Alla lärare blir lärare för att de vill jobba med unga, man vill se unga och får energi av att vara omkring unga. På så sätt har distansundervisning varit ohyggligt tråkigt. Den energi som finns i en skolmiljö och som till 99 procent skapas av eleverna har varit helt borta, säger han.

Men som historielärare ser han ändå värdet av att ta tillvara på det faktum att hans elever är del av en historisk händelse. När han fick nys om att Stockholmskällan skapat en lektionsuppgift som syftade till att samla in sistaårselevers vittnesmål från coronapandemin till Stadsmuseet, kände han direkt att det var något för hans klasser.

– Jag tänkte att det här var ett logiskt sätt att avsluta en kurs på. Vissa av dem har haft historia i tre år på gymnasiet och är väldigt skickliga historiker, så det blev ett sätt att med hjälp av sin kunskap om historiska sammanhang sätta sig själv i ett sådant. Eleverna blir inte bara bisittare utan får vara med och skriva historia själva.

Karl Liljas har sedan tidigare mycket goda erfarenheter av att ta in externa material och partners i klassrummet.

– När vi gör studiebesök är det lite som när man sjunger i en kör och det kommer en gästdirigent. Plötsligt sitter alla med raka ryggar och tindrande ögon och ställer jätteintressanta frågor. Här blev det samma effekt eftersom eleverna kände sig utvalda och att uppgiften var ”på riktigt”.

Det här kommer betraktas som primärkällor.

Insamlandet skulle komma att bli en övning både i källkritik och historiemedvetande, där de först tog avstamp i en diskussion om historiska tillbakablickar innan de övergick till att själva skriva en slags dagböcker från sin vardag under den exceptionella situationen.

– Vi satte pandemin i en kontext och drog paralleller till depressionen på 1930-talet, men kunde snabbt konstatera att arbetslösheten initialt inte steg lika snabbt då som nu. Det betyder att processen som till stor del skapade nazism och fascistiska rörelser har gått snabbare nu.

Han poängterar att diskussionen bestod av spekulationer – men som historiker kan man göra mer kvalificerade gissningar än den som inte kan sin historia.

– Vi har frågat oss om demokratin är tillräckligt stark för att stå emot den typen av rörelse som uppstod som en reaktion mot depressionen. I bästa fall kommer det här kanske bara vara en pandemi bland många, som exempel sars-pandemin.

Därtill diskuterades värdet av de källor som elevernas vittenesmål skulle bidra till för historiker i framtiden.

– Det här kommer betraktas som primärkällor och det är inte makthavarna som talar här, så det är ett annat perspektiv än de tal från politiker och riksdagsdebatter som kommer finnas tillgängliga i framtiden. Samtidigt diskuterade vi kring hur det påverkade vittnesmålen att eleverna visste att de skulle bli lästa, till skillnad från exempelvis Anne Frank när hon skrev sin dagbok.

Nu blev det tydligt att deras liv hade förändrats.

Eleverna Verina Attalla och Julia Isaksson är två av alla som har skrivit berättelser till Stadsmuseets insamling.

Eleverna Verina Attalla och Julia Isaksson är två av alla som har skrivit berättelser till Stadsmuseets insamling. | Foto: Magnus Glans

När Karl Liljas läste vittnesmålen förvånades han över elevernas relativt mörka framtidssyn.

– Det föreföll som att pandemin har påverkat dem fundamentalt och att de ser den som något som kan vända upp och ner på deras framtida försörjning på både kort och lång sikt. Många sa att det kändes sorgligt att skriva det här, för det blev en bekräftelse på att inget av det som de hade tänkt göra kring eller direkt efter studenten blev av. Det var inte längre något som bara fanns i deras huvud eller som de hörde på nyheterna. Nu blev det tydligt att deras liv hade förändrats.

Han hoppas ändå att de ska kunna ta med sig något positivt från våren, även om den på många sätt har varit tuff.

– Vår rektor pratade i sitt avslutningstal på studenten om det speciella med #class2020. Även om det är en klen tröst nu, så är det här en avgående klass som kommer kunna berätta för framtida generationer om hur de tog ansvar och stod upp för medmänsklighet eftersom de respekterade samhället och inte tänkte på sig själva. Även om de inte är glada över det så har de, som en konsekvens av uppgiften, en större förståelse av att de är i en helt unik situation.

Även Karl Liljas kommer ta med sig erfarenheter från coronapandemin i klassrummet framöver.

– Framförallt enskilda möten med elever funkar jättebra och det tror jag att jag kommer använda framöver, om man exempelvis har schemakrockar och dylikt. Jag tror också att vi som lärarskrå har blivit mer trygga med att exempelvis använda video i undervisningen, så det tror jag kommer mer som ett resultat av pandemin.

Och som förstelärare med fokus på digitala verktyg är han positivt överraskad över hur väl fungerande övergången till digital undervisning har fungerat.

– Jag har haft kollegor som tidigare känt att de inte kan använda sådana här verktyg om de inte haft en annan lärare som står bakom – men när det väl gällde antog de utmaningen och klarade den bra. På så sätt har arbetet med digitalisering som pågått i trettio år visat sig vara av nytta, det har varit positivt. Men på det stora hela hoppas jag att vi aldrig behöver ha distansundervisning igen.

Under sin tid som lärare har Karl Liljas också arbetat i Storbritannien.

Under sin tid som lärare har Karl Liljas också arbetat i Storbritannien. | Foto: Magnus Glans

Det är stor skillnad från när jag var nyutexaminerad.

Att anpassa sin undervisning till nya situationer är dock inget nytt för Karl Liljas. Sina första tio år som lärare tillbringade han nämligen i England.

– Att ha en skolklass i England är lite mer som att coacha ett basketlag. Skolklimatet där bygger på snabba, korta, effektiva lektioner med väldigt tydliga lektionsmål och uppföljning. Det är mer ”teaching for the test” och stort fokus på kunskapskontroller och statistik. I Sverige är det lite mer som Platons akademi. Det fria samtalet råder i större utsträckning och kunskapskraven är lösare.

Synen på lärare är också annorlunda i Storbritannien, där de åtnjuter större respekt.

– I Storbritannien är läraryrket lika ansett som att vara läkare eller jurist, så upplever jag inte det i Sverige. De senaste åren har dock läraryrkets status helt klart ökat i Sverige. Det är stor skillnad från när jag var nyutexaminerad.

Vad tror du har hänt sedan dess?

– Karriärtjänster och höjda löner är en stor del. Sedan tror jag att den nya läroplanen har gjort sitt med tydligare kunskapskrav och därtill upplever jag att samhällsdebatten har förändrats lite grann sedan tidigt 2000-tal i hur man ser på lärare. Det har varit fokus på professionaliseringen av läraryrket.

För att behålla den goda utvecklingen tror han att historielärare måste satsa på att undervisa förmågor och inte fakta.

– Ju mer vi undervisar som något slags muntligt uppslagsverk, desto mindre relevanta kommer vi vara för mer och mer av det finns på nätet. Om det finns en video, podd och dokumentär om franska revolutionens orsaker, hur kan jag då som lärare hålla mig relevant? Jo, jag måste fokusera på förmågor i klassrummet: tolkning, analys, källkritik och att kunna dra paralleller, resonemang och slutsatser.

Precis i dessa förmågor hakar Stockholmskällans insamling av reflektioner från corona-pandemin in.

– Rent krasst är det ett kunskapskrav att arbeta med sambandet dåtid, nutid och och framtid. Dessa förmågor är varför historiker överhuvudtaget figurerar i den moderna debatten eftersom enbart de kan förstå samtiden genom historiska paralleller.

Delar av elevernas berättelser

”Just nu så studerar jag från mitt rum där hemma, jag går knappt upp på morgonen utan första lektionen startar jag via mobilen i sängen. Alla mina rutiner är i stort sett borta. Jag äter inte frukost längre. Lunch, ja kanske om jag ens lämnar sängen. Man blir inte lika trött och hungrig av att ligga i sängen halva dagen. Lektionerna ger oss inte så mycket längre men en massa uppgifter som jag hamnar efter med.”

* * *

”Kvaliteten på mina arbeten har nog ökat då jag överlag mår bättre och orkar studera hårdare /…/ Skiljer på skola och fritid genom att följa mitt eget schema. Mina sociala kontakter har inte påverkats personligen. Är en ensamvarg som njuter av att vara ifred, inget har förändrats för mig.”

* * *

”Jag vet att människor dör, jag vet att det är en pandemi, jag vet att corona inte är något man skämtar bort! Men jag ser inte anledningen till att barerna på Söder, restauranger i centrum, Ica-butikerna och kommunaltrafiken får flockas av människor /…/ De har tagit tre års slit ifrån mig & jag är trött på att höra att ”vi förstår att ni tycker det är tråkigt” för nej, ni förstår inte ett skit av det! Ni tog studenten, ni fick fira, era yngre barn kommer få ta studenten, era äldre barn fick ta studenten, 01orna får ingenting. Tack för absolut ingenting alls.”

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm