Här är lärarnas vittnesmål från pandemins första dagar

Torsdagen den 11 mars är det ett år sen WHO klassade Covid-19 som en pandemi. Rapporten ”Gymnasieskola på distans och grundskola i standby” av Ola Holmström, utredare vid Malmö universitet, bygger på intervjuer med skolpersonal under pandemins första termin, våren 2020. Läs mer om rapporten i Skolvärldens intervju med Ola Homlström.

Här återger vi ett urval korta berättelser från lärare i grund- och gymnasieskolan från rapporten.

Om distansundervisning

”Det som först tog oss på sängkanten var väl att det kom så plötsligt alltihop. Det pratades lite löst om att skolor kanske skulle behöva stängas, och sedan pang, boom, imorgon stänger vi och då ska ni ha en fungerande distansundervisning från och med då”.

”Innan första lektionen idag, klockan 09:30, har jag redan varit hos vår IT-tekniker tre gånger för att fråga om hjälp när systemen inte fungerar som det är tänkt […] Jag ägnar mycket tid till att prata med min IT-tekniker för att få mina IT-system att fungera.”

”I klassrummet har man en god känsla för hur lång tid elever behöver på sig, man kan lättare svara på frågor och fånga upp signaler från elever som behöver hjälp men som inte vill fråga. Allt detta försvinner via skärmen.”

”Vi i arbetslaget har haft diskussioner om vilka elever vi inte får tag i och inte får in uppgifter av. Och när vi som undervisande lärare inte har fått tag på dem, så har det blivit mentorns uppgift att i de fall det är möjligt kontakta hemmet. Och i annat fall försöka få tag i eleven på alla möjliga sätt som går. Och det har krävt ganska så mycket tid.”

”Vi har högre närvaro digitalt än fysiskt och det klappar man ju händerna åt direkt. Men det vi reagerar på nu som lärare är ju att hur aktiv är den närvaron? För jag har ju elever som jag ser loggar in, men de kanske inte har kamera eller mikrofon på, de kanske säger att de är närvarande. Men om jag skulle ropa ut i klassrummet: Är du här? Så får jag ingen respons”

Om stor arbetsbörda i en påfrestande arbetsmiljö

”Jag försöker hålla humöret uppe och kan inte oroa mig på jobbet. Lägger del av undervisningen ute men kan inte sprida ut mina 27 treor i klassrummet. Det är för trångt. Oerhört trött när jag kommer hem.”

”Man blir energilös och trött efter arbetsdagen. Många frågor, nervösa barn/ungdomar och man ska finnas tillgänglig på flera platser.”

Om oro och svårefterlevda rekommendationer

”De första veckorna efter att viruset verkligen tog fart så pratade eleverna inte om annat. Väldigt många lektioner gick åt till att lugna elever vilket såklart syntes snabbt på deras studieresultat. Vi lärare, som såklart också var oroliga, ombads att hålla masken för att inte elda på elevernas oro. Vi lyckades ganska bra till en början men när alla med minsta lilla tecken på sjukdom, oavsett sort, skickades hem så blev det lite otäck stämning på skolan. Om en elev eller lärare råkade nysa eller hosta under lektionstid utbröt nästan kaos. Då syntes det tydligt hur rädda eleverna verkligen var. Föräldrar började hålla sina barn hemma och i vissa klassrum satt det inte mer än 3 elever trots att skolan var öppen och skolplikten gällde.”

”Det finns en obehaglig känsla över att hålla avstånd när du möter någon på trottoaren, men på jobbet måste allting vara som vanligt. […] Mitt privatliv är mer förändrat än mitt arbetsliv […] Så jag tror att många tampas mentalt med skillnaden mellan det här nästan undantagstillståndet som råder i samhället i förhållande till att på jobbet är allt precis som vanligt”

”Jag blev sjuk och flera musiklektioner ställdes in. Blev symtomfri, bestämde mig för att ställa in allt instrumentspel när jag kom tillbaka för att lättare kunna följa direktiven, gjorde om min terminsplanering. Blev sjuk igen, men med milda symtom. Testade då att undervisa hemifrån […] eftersom så många lektioner blivit inställda. Det var speciellt, krävde mycket planering, flexibilitet hos eleverna och samarbete med kollegor på plats. Blandad succé och katastrof. Gjorde om min terminsplanering en andra gång. Läste om hur coronavirus sprids vid sång, blev orolig inför att komma tillbaka men hittade inga tydliga direktiv. Försökte undervisa utomhus för att minska smittrisk vid sång, det var svårt för eleverna att hålla koncentrationen och för min röst. Hade sönder rösten och fick vara hemma igen. Väl tillbaka fick jag lov att möblera om en tillfälligt tom sal som var större och lättare att vädra än musiksalen, har nu mina lektioner där. Klassrummet är mindre isolerat så vi stör andras undervisning om vi låter för mycket, men… det är lättare att hålla avstånd och känns tryggare.”

Om olika lösningar på olika skolor

”Alla kan inte sitta och uppfinna hjulet. Men så är det i vår kommun. Man gör olika i skolmatsalar. Direktiv kring städ eller social distansering, det finns liksom överhuvudtaget inte. Utan det är, gå till jobbet och gilla läget litegrann […] Någon skola har valt att göra på ett sätt i matsalen och någon annan skola, där får barnen inte ens ta om mat och en tredje skola gör ingenting […] och sådant sprider ju sig snabbt.”

”Det har lagts ganska mycket ansvar på rektorerna att bestämma för varje skola.[…] Jag har ju en dotter på högstadiet. Och på den skolan, där har man satt ut punkter utanför matsalen och då ska man stå på dem, och de sitter på varannan stol i matsalen. Och här har vi inte alls gjorts så, det var ju det vi fick kritik för ett tag […] Och det kan ju vara lite klurigt kan jag tycka, gentemot föräldrar och personal också för den delen.”

Om yrkesstolthet och kollegialitet

”Vi är fantastiska kollegor tillsammans och har alltid stöttat och hjälpt varandra. Så lite för oss har det känts som att det på det sättet är som vanligt.”

”Det är ju ändå så att lärare har ju en ganska ansträngd situation hela tiden, väldigt mycket konversation, föräldrar som är oroliga, föräldrar som har synpunkter på det här med Corona och så vidare. Men också den här omställningen, att ställa om från sitt vanliga sätt att undervisa till att bli mer digital. Jag tror att lärarna kanske inte själva förstår hur duktiga de är.”