Här skapas fler grupper för elever i behov av särskilt stöd

I dag finns drygt 200 elever i CSI-grupperna (centrala grupper för särskild inriktning) i Stockholm. Nu öppnar en ny grupp i Järva-området och ytterligare en är planerad under hösten. Men Lotta Edholm (L) som är skolborgarråd i Stockholm menar att det kan bli betydligt fler grupper framöver.

– De här grupperna har nedmonterats under ganska många år i tron om att alla elever kan inkluderas i alla klassrum. Så i dagsläget är behoven så stora att vi kan bygga ut ett bra tag till, säger Lotta Edholm. 

För två år sedan ville dåvarande styret lägga ned CSI-grupperna, nu vill ni bygga ut. Hur kan det finnas så olika synsätt kring vad som fungerar?

– När inkluderingstanken slog rot så tänkte man att den skulle gälla 100 procent av alla barn. Men jag tror att man måste bygga en skola efter verkligheten och inte efter ideologi. Det finns elever med enorma koncentrationssvårigheter som inte kan sitta i klassrum med 30 personer utan att bli vansinnigt störda – där behövs det särskilda undervisningsgrupper, säger Lotta Edholm. 

Forskare på området menar att gemensamma diagnoser och gemensam problematik inte nödvändigtvis kräver samma resurser. Vad tänker du om det i förhållande till särskilda undervisningsgrupper?

– Så kan det naturligtvis vara. Det är därför man måste ha personal som har tillräckliga kunskaper om olika sorters behov. Med särskilda undervisningsgrupper har man bättre förutsättningar eftersom man kan rekrytera den absolut bästa kompetensen till ett ställe, säger Lotta Edholm. 

En anledning till att kommunpolitiker svänger i frågan kring särskilda undervisningsgrupper är brist på resurser i form av både personal och pengar. Har ni resurser för att bygga ut ytterligare? 

– Jag förstår verkligen att det kan vara svårt med rekrytering av exempelvis speciallärare i mindre kommuner, men vi har inte det problemet. Vad gäller pengar så måste man förstå att de här eleverna kostar mycket oavsett. I synnerhet om de får inkluderande undervisning och det inte fungerar.

I dag menar hon att man ofta landar i både dyra och dåliga lösningar. 

 – Jag blir tokig när jag fortfarande hör talas om tioåringar som sitter i en korridor med en outbildad elevassistent – som har en heltidslön. Jag är inte alls säker på att de här ad hoc-lösningarna som man nu använder sig av och som bevisligen inte fungerar är billigare.