lena_landstrom_bild

Foto: Magnus Glans

Estetiska ämnen

Hon kämpar för estetlärarnas villkor

Inga ämneskollegor att rådgöra med, ont om tid mellan lektionerna och otillräckliga salar – det är verkligheten för många estetlärare. Sämst förutsättningar har lärarna i bild, enligt en ny rapport.

– Man är oftast en och en, och då är man inte så kaxig efter ett tag, säger bild- och slöjdläraren Lena Landström.

Så tycker estetlärarna
  • 22–25 procent av lärarna i hem- och konsumentkunskap, slöjd och musik uppger att de får ämnesrelevant fortbildning. Motsvarande siffra för lärarna i bild är 15 procent.
  • 54 procent av de tillfrågade uppger att det ”stämmer helt” att de har tillgång till en adekvat ämnessal. Nöjdast är lärarna i hem- och konsumentkunskap och minst nöjda är bildlärarna.
  • Nästan varannan lärare svarar att de i stort sett inte har möjlighet att samråda/planera med en behörig ämneskollega.
  • 97 procent, anser att lektionslängden är en viktig faktor för undervisningens kvalitet.
  • Nästan alla, 99 procent, tycker att gruppstorleken är en viktig faktor för kvaliteten i undervisningen.
  • 67 procent av estetlärarna har inte möjlighet att delta i bedömningskonferenser.
  • Bara 30 procent av lärarna svarar att det finns schemalagd tid till för- och efterarbete i anslutning till lektion.
  • Endast 38 procent tycker att det ”stämmer helt” att de har tillgång till adekvat utrustning.

En kvart innan lektionen ska börja. Lena Landström förbereder salen inför elevernas ankomst. Det som står på tavlan ska suddas ut, nya instruktioner ska skrivas dit.

Just nu har niorna på skolan porträtt-tema. Först har de fått måla av varandra utan att titta på pappret. Nu ska de utgå från bilden av sig själva, måla porträttet i oljepastell och samtidigt tänka på kontrastfärger, balans, mönster och harmoni i bilden.

Lena Landström plockar fram oljekritorna ur skåpen.

– Det tar ju lite tid att förbereda en lektion, säger hon medan hon borstar bort lite ludd som ligger kvar på ett bord efter en slöjdlektion.

Den tiden är det långt ifrån alla lärare i praktisk-estiska ämnen får mellan lektionerna. Och värst är situationen för bild-lärarna. Enligt en ny undersökning från Lärarnas Riksförbund svarar bara två procent av lärarna i bild att det ”stämmer helt” att de har schemalagd tid till för- och efterarbete i anslutning till sina lektioner.

– Det är helt otroligt. Och tänk dig då att alla inte ens har en egen lektionssal. Vissa är till och med på flera skolor, säger Lena.

Hon är både bild- och slöjdlärare. Skolvärlden träffar henne i Orminge i Nacka i tillfälliga lokaler, eftersom skolan hon jobbar på, Castello Järla Sjö, har råkat ut för en vattenläcka. Hon har jobbat på samma skola i 22 år och är nöjd med hur det ser ut där. Men de senaste åren har hon sett en ökad frustration hos sina kollegor, som många gånger inte har samma förutsättningar.

– Grunden till att jag reagerade så starkt var för att jag har bra förutsättningar. Den här skolan har lyft upp de estetiska ämnena. Den har lyckats, säger Lena och fortsätter:

– Varför har vi möjlighet att ha längre lektionspass och luft mellan lektionerna om inte andra skolor har det? Hur fasen kan det vara rättvist i Sverige då? Det är 2019, det är inte okej.

Lena bestämde sig för att göra någonting. För att ta reda på exakt hur det låg till på skolorna runtom i Sverige skapade hon och en annan bildlärare en enkät, som de delade i olika lärargrupper på Facebook.

Resultatet var skrämmande, säger Lena, men samtidigt var det svårt att använda det till något. I stället tog hon upp frågan i Lärarnas Riksförbunds Forum för kultur och kommunikation.

Estetlärare är generellt en väldigt stolt lärargrupp

Nu har forumet genomfört en enkät bland lärare i de praktisk-estetiska ämnena bild, musik, hem- och konsumentkunskap och slöjd. Man har också gjort intervjuer med referensgrupper.

Resultatet är tydligt – många estetlärare tycker inte att de har de förutsättningar som krävs för att uppfylla kursplanerna.

– Estetlärare är generellt en väldigt stolt lärargrupp. Vi har lång utbildning, och så kan man inte göra sitt jobb på grund av andra faktorer. Det är fruktansvärt frustrerande, säger Lena.

"Ska man våga prata om bilder måste man vara trygg", säger Lena Landström.
”Ska man våga prata om bilder måste man vara trygg”, säger Lena Landström.

Det handlar bland annat om att många tvingas undervisa i helklass, något som kan vara svårt när det kommer till estetiska ämnen. Till exempel kan det vara svårt att våga uttrycka sig i stora grupper, menar Lena.

– Ska man våga prata om bilder måste man vara trygg. Det funkar inte med 30 elever. Då är det bara de modiga A-eleverna som får sina röster hörda, säger hon.

Många lärare i de praktisk-estetiska ämnena tycker heller inte att de har tillgång till adekvata ämnessalar och läromedel. 

– Det handlar om alltifrån att det inte finns digital utrustning till att man går runt med rullvagnar med material, som gubben i lådan. En del har det som permanenta lösningar, säger Lena.

Ett annat stort problem som tas upp i rapporten är bristen på relevant fortbildning, något som inte ens var fjärde estet-lärare anser sig få. Inte sällan klumpas man ihop med övriga lärare i praktisk-estetiska ämnen på skolan, lärare som har helt andra ämnen än en själv.

Många gånger handlar det om att det är väldigt dyrt med fortbildning. Men Lena tror att problemet delvis hade kunnat lösas med ämnesnätverk.

– Man kan lära sig väldigt mycket av varandra, så det ger otroligt mycket att ha ett ämnesnätverk. Det borde vara en självklarhet både i kommuner och hos friskolekoncerner, säger hon. 

Dessutom kan den här typen av nätverk ge lärarna en chans att samråda om till exempel betygsättning. Det är något som många anser sig vara i behov av, då 67 procent av lärarna i undersökningen svarade att de inte har möjlighet att delta i bedömningskonferenser.

Bildlärare har fått sämre villkor

Lena ingår själv i en form av nätverk, ett gäng bildlärare i Stockholmstrakten som träffas då och då.

– Men då gör vi det på fritiden. Vi sitter alltså på kvällarna för att prata om likvärdig bedömning och ge varandra tips och idéer, säger hon.

– Vi har försökt att se om vi kan träffas på en eftermiddag, men då kommer det klassiska ”nej, jag får ingen vikarie”. Det är ändå en sådan fortbildning som inte kostar rektorn någonting. På sin höjd en vikarie.

Även om lärare i de praktisk-estetiska ämnena tampas med liknande problem kan man se att enkätsvaren skiljer sig åt något. Minst nöjda med sina förutsättningar generellt är bildlärarna.

– Bildlärare har fått sämre villkor, säger Lena.

Varför är det så? Är det ett ämne som man inte anser är tillräckligt viktigt?

Lena tänker efter. På den här frågan finns det inte något givet svar. 

– Jag vet faktiskt inte. Jag kan tänka mig att man inte förstår vad man har för nytta av bild. Vi som jobbar med de här ämnena förstår att det är oerhört viktigt, för det är ju ett språk. Det är så vi läser i dag, med mer bild än text. De som inte förstår det ser det nog mycket som ett pysselämne, säger hon och fortsätter:

– Man kan heller inte kroka arm med någon och vara tuff på skolan för man oftast är en och en. Och då är man inte så kaxig efter ett tag. Som mattelärare kanske man är några stycken.

Är man lite ensam helt enkelt?

– Man är ganska ordentligt ensam.

Men det finns saker man kan göra för att det ska bli mindre ensamt. Lena har själv startat en Facebookgrupp där bildlärare från hela Sverige diskuterar just arbets-miljö-frågor, och inom en snar framtid vill hon starta upp ett nytt nätverk för bild-lärare.

– Jag märker att lärare stångar sig blodiga bara för att få ett samtal med rektorn, säger hon.

Många estetlärare tycker inte att de har tillräckligt med läromedel.
Många estetlärare tycker inte att de har tillräckligt med läromedel.

Vad behöver man göra för att förbättra villkoren?

– Först och främst se till att lärarna har schyssta scheman och orkar gå till jobbet. Det är steg ett. Att man hinner pausa mellan lektionerna, det är det mest grundläggande. Att man hinner få vara lärare, får brinna för sitt yrke. Annars kan vi ta bort det att vi har likvärdig skola i Sverige.

Eleverna börjar trilla in i Lenas klassrum. Halva klassen har bild, andra halvan har musik. Nästa termin gör de tvärtom. Det gör att lektionerna kan vara långa, en timma och 40 minuter.

Från början skulle lektionerna ha varit fler och kortare, men det gick inte Lena med på.

– Jag brinner så hårt för det så jag får som jag vill.

Så gjordes undersökningen

Rapporten ”Slumpen styr!” är sammanställd av Lärarnas Riksförbunds Forum för kultur och kommunikation. Undersökningen består av två delar: en enkät och diskussioner i referensgrupper.

Enkäterna genomfördes bland lärare i de praktisk-estetiska ämnena bild, slöjd, musik och hem- och konsumentkunskap i grundskolan.

Ett urval om 2 277 lärare drogs ur Lärarnas Riksförbunds medlemsregister. Totalt genomfördes 1 113 personer enkäten.

Datainsamlingen genomföres från 30 november 2018 till 11 januari 2019.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm