Hon varnade för brister i elevhälsan redan för tio år sedan

För tio år sedan skrev hon i Skolvärlden att ”i Lunds kommun kan en psykolog behöva ansvara för 4000 gymnasieelever, ett omöjligt uppdrag”.
På frågan om hur situationen är nu svarar Elinor Schad, vice ordförande i Sveriges Psykologförbunds vetenskapliga råd:
– Det ser inte så mycket bättre ut i dag.

Efter flera skolattacker på kort tid debatteras skolors arbete med elevhälsa. Något som kännetecknar dåden är att de utfördes av elever med psykisk ohälsa och det väcker frågor om det förebyggande arbetet.

En vanlig uppfattning är att skolpsykologer inte har en chans att fånga upp alla som mår dåligt eftersom man är för få till antalet. Alla skolor har heller inte en fast anställd psykolog, eller en psykolog som finns med i den dagliga verksamheten.

I Skolvärldens enkät 2019 om den då pågående utredningen om tillgången till elevhälsa svarade Ellinor Schad, som är universitetslektor vid Institutionen för psykologi vid Lunds universitet, att det måste bli obligatoriskt för skolor att ha en fast anställd skolpsykolog på plats. Hon krävde också att varje skolpsykolog får ansvar för maximalt 500 elever.

– Så är det inte i dag och det blev inget tak. Det var ute på remiss och man tyckte att det skulle införas ett tak men det togs bort.

”Det är inte okej med springpsykologer”

Elinor Schad föreslog också en hårdare styrning från staten för att komma tillrätta med bristerna i likvärdighet, och att det måste tydliggöras vad skolan har elevhälsan till. Att den ska utgå från elevers och lärares behov.

– Det är inte okej med så kallade springpsykologer. Eftersom det har blivit obligatoriskt att ha en psykolog inom elevhälsan hyr man in någon på timmar. Den inhyrde kan ju inte få en kännedom om organisationen utan kommer in och utför ett avgränsat uppdrag från rektor. Då blir det ofta åtgärdande arbete, det vill säga att man gör en utredning eller skickar en remiss till en annan instans. Vi vet hur belastat Bup är nuförtiden och man bidrar bara till att fösa problemen till en annan organisation.

Vad behöver göras i det förebyggande arbetet?

– Jag föreläser på psykologprogrammet och handleder skolpsykologer och specialistpsykologer i olika kommuner. Vad jag försöker få alla att förstå är att vi inte kan stirra oss blinda på hälsofrämjande och förebyggande arbete. Det blir förvirrande, för det är i grund och botten medicinska termer.

Elevhälsan ska finnas i vardagen

Elinor Schad framhåller att elevhälsan bör ses som att den har två olika uppdrag. Den ena delen kallar hon vardagsarbete i skolan.

– Det handlar om att vara nära skolmiljön. Elevhälsan ska finnas i vardagen och vara med och fånga upp problem när och där de uppstår. Tänk dig en frustrerad lärare när det uppstått bråk för tionde gången. Då ska läraren skicka en blankett till elevhälsan för att kunna få en insats. Det fungerar inte, elevhälsans personal måste vara nära verksamheten.

I den andra delen, menar hon, ska elevhälsan finnas med och bidrar med sin kompetens i skolutvecklingsarbetet.

– Vilka metoder ska vi då använda oss av? Ja vi kan till exempel plocka in en evidensbaserad, hälsofrämjande, metod som använts utomlands eller i Sverige. När vi väl vet vad vi ska göra, då kan vi plocka fram metodboken. Nu utgår man i stället från metodboken. Börja i stället att sortera i vilka behoven är och vad det är som behöver ändras eller arbetas med, för det skiljer sig så klart sig åt mellan olika skolor.

Om du tittar bakåt, säg 5–10 år. Hur mår eleverna generellt i dag jämfört med då?

– Vi har haft en pandemi och det har påverkat elevernas mående negativt. Men utöver det är det många bäckar små som bidrar till de svårigheter vi upplever i skolan i dag. Vi har exempelvis ett betygssystem som straffar ut vissa elever. Sedan har vi inte fått till en elevhälsa som används på det sätt jag anser att den bör användas, apropå de två spåren jag just nämnde.

Eleven såg aldrig skolans psykolog

För tio år sedan varnade du för skolpsykologernas ”omöjliga uppdrag”, och nämnde att en psykolog kan behöva ansvara för 4000 gymnasielever. Hur ser det ut i dag?

– Det är inte mycket bättre, men jag har inga färska siffror på det.

Den senaste statistiken kommer från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och omfattar elever i kommunala grund- och gymnasieskolor. Skolåret 2018/19 gick det i snitt 1569 elever per skolpsykolog, och 462 elever per skolkurator.

Under intervjuns gång passerar Elinor Schads son förbi. Han tog studenten för några år sedan och berättar att han inte vid något tillfälle under sin gymnasietid såg till skolans psykolog.

– Om du ska flänga mellan olika skolor som du ofta får göra på gymnasiet hinner du inte lära känna verksamheten. Det säger sig själv. När nya skollagen kom var intentionen att elevhälsan ska vara samlad, alla kompetenser ska finnas med, som ett arbetslag. Det blir inget arbetslag om vissa professioner bara dyker upp några gånger i månaden eller hyrs in vid behov. På min sons gymnasium går 2000 elever och där skulle man lätt kunna anställa fyra heltidspsykologer i stället för att ha en på deltid.

Är det möjligt för lärare och mentorer att göra ett bra arbete i hanteringen av sådana här frågor?

– På individnivå finns det fantastiskt många engagerade, kompetenta, och jätteduktiga lärare och elevhälsopersonal. Men på gruppnivå har det blivit svårare för dem att göra det jobb som krävs.

Plötsligt rycks allt upp

Har du fler tankar kring elevhälsan?

– Elevhälsans förutsättningar i en kommun kan enligt min erfarenhet ändras väsentligt på ganska kort tid därför att man i kommunen på ett toppstyrt sätt omorganiserar och prioriterar om. Det kan handla om att elevhälsan, som sitter centralt med en egen chef, plötsligt ska placeras ut under rektor och då rycks allt upp. Eller så gör man precis tvärtom i andra kommuner.

– Jag tror att det är väldigt viktigt att kommuner, utbildningschef och ledning har ett långsiktigt tänk kring elevhälsan. Vad vill man använda den till? Och vad behöver verksamheterna och personalen? Det är också gynnsamt om elevhälsans chef har samma yrkeskompetens som elevhälsans personal och inte är pedagog, alltså rektor.

Kommer elevhälsan tas på ännu större allvar med tanke på alla skoldåd?

– Ja, men då krävs kompetens. Om man ska utveckla och förändra elevhälsan krävs kompetens för detta. Man måste från ledningshåll ha kännedom om vad de här yrkesgrupperna kan bidra med. Det upplever jag faktiskt inte att man har i de kommuner där jag handleder psykologer.