Tommy Lénberg, leg. lärare idrott och hälsa/ordförande Svenska idrottslärarföreningen östra, vill ha svar av skolminister Lotta Edholm.
Då vi tidigare försökt få svar av föregående skolminister utan reaktion så ställer vi samma 10 frågor till den nya skolministern och hoppas på klara besked i de frågor som svenska idrottslärare ställs inför varje dag runtom i landet.
Vi ser sämre kostvanor och ökad medelvikt till en beräknad samhällskostnad på ca 80 miljarder per år, enligt Folkhälsomyndigheten.
Forskning visar på vinster av fysiska avbrott i skoldagen, och daglig rörelse är en förutsättning för att elever skall få optimala förutsättningar att lyckas i teoretiska ämnen.
Tidigare stycken visar på att idrottsämnet bör ses som ett kärnämne, något som inte kan väljas bort utan tvärtom uppmuntras. Detta kan vara ett steg för att höja statusen för ämnet.
Idag upptas många fasta tjänster som idrottslärare av obehöriga, då de är billigare att anställa. Det bör ställas krav på rektorer att redovisa hur de ansträngt sig för att finna behörig personal och inte som idag kunna förlägga orimliga tjänstefördelningar som ingen kan söka för att kunna behålla obehöriga och på så vis tjäna mer pengar.
Idrottslärarprogrammet är en femårig utbildning, men till exempel fritidspedagoger kan läsa två år med 7,5–15 poäng idrott och få ämnesbehörighet. Det skapar ett a- och ett b-lag där vissa har djupa kunskaper och andra ytliga. En orättvisa som i slutändan drabbar eleverna.
En undersökning gjord av Svenska idrottslärarföreingen och LR visar att idrottslärare har för stor arbetsbelastning och för stora elevgrupper. Forskning visar att det optimala antalet deltagare i en grupp för inlärning ligger på mellan 12 och 16 personer. I skolan ser vi vanligen det dubbla, vilket väcker frågan om det är inlärning eller förvaring som är skolans uppdrag? Är det pedagogiska eller ekonomiska hänsyn som styr?
Idrott är landets största folkrörelse och omfattar många människor och även ett stort kapital. Av respekt för alla de idrottslärare, elever, tränare, utövare, anordnare, föreningar, hall- och materialansvariga med flera som dagligen arbetar inom idrottsrörelsen och lägger ned mycket av sin tid och själ är det på sin plats att idrott, rörelse och hälsa behandlas av en renodlad ansvarig minister med kunskap inom området.
Ett stort problem är den akuta bristen på idrottshallar. Vid planering av nya bostadsområden innefattas mycket sällan en idrottshall.
Riksidrottsförbundet varnar för att allt fler ungdomar slutar med sin idrott, vilket riskerar att öka ohälsan i landet. Skolan tillsammans med olika idrottsföreningar skulle under sista timman på skoldagen kunna erbjuda olika aktiviteter som eleverna får välja där föreningarnas ledare ansvarar för en slags överlappande anslutning till att skolan slutar.
Idrottsläraryrket innebär ofta att man sitter fast i samma situation idag som när man startade 20 år tidigare. Under dessa år har oftast mycket litet skett inom fortbildning och karriär. Förstelärartjänster och lektorstjänster går sällan till skolans idrottslärare.
Det är anmärkningsvärt hur Skolverket, utbildningsdepartementet, Folkhälsomyndigheten, Försäkringskassan, Socialstyrelsen med flera lyser med sin frånvaro i debatten om ungas hälsa. Dessa myndigheter borde ha ett stort intresse i att våra ungdomar mår bra och lever ett långt, friskt, hälsosamt liv som förebygger skador i arbetslivet och avlastar vården.
Dags för ansvariga myndigheter att vända den historiska destruktiva trenden som vi sett växa fram under många år. Det behövs en nationell satsning och garanti för daglig rörelse och motion för alla medborgare i samhället.
Tommy Lénberg, leg. lärare idrott och hälsa och ordförande för Svenska idrottslärarföreningen östra