”Jag är oroad att folk kräver vakter”

I debatten om säkerheten på svenska skolor som följt efter dådet i Trollhättan är skolans öppenhet i centrum. Den ställs mot behovet av trygghet, och frågan blir då: ”Hur mycket kan vi tumma på öppenheten för trygghetens skull?”. Men Bo Jansson menar att det tänkandet leder fel.

– Jag förstår att det blir en stor diskussion om säkerheten på skolorna. Men jag är oroad att vi får en överreaktion där folk börjar kräva vakter och metalldetektorer. Jag vill inte se en sådan utveckling, jag tror inte det leder till trygghet. Tvärtom tror jag att det kan skapa oro, säger han.

I stället handlar det om vad man lägger i ordet ”öppen”, menar han.

– Avser ordet att beskriva skolan som en transparant och aktiv aktör i demokrati- och samhällsbygget, så visst. Men om ordet beskriver öppna dörrar för alla och envar att klampa in i skolans lokaler, är det inte lika lyckat. En öppen skola behöver inte vara fysiskt öppen, säger Bo Jansson.

Så hur borde det fungera enligt dig?

– Jag tycker faktiskt att det ska vara som på de flesta arbetsplatser. Du har en gemensam ingång, där det finns en reception. Där berättar man vem man är, vem man ska träffa och hur länge man ska vara där.

Vad tycker du om att ha passerkort?

– Det blir allt vanligare. Vi har ju passerkort på en rad andra ställen, portkoder och så vidare. Så det är ju inte onaturligt.

Bo Jansson poängterar dock att han inte menar att ett sådant system – eller något annat rimligt alternativ – hade kunnat förhindra den tragiska attacken i Trollhättan.

– Det är ju så att den som absolut vill ta sig in på en skola kommer att kunna ta sig in. Det är svårt att skydda sig mot terrorhandlingar, tyvärr. Det som hände i Trollhättan får inte hända igen, men det är svårt att se en lösning som kan garantera att det inte sker, säger han.

Bo Jansson menar att förslag som rör skolans fysiska säkerhet handlar om respekt för att skolan är lärarnas och elevernas arbetsplats. Att stävja extremistiskt våld handlar i stället om helt andra åtgärder.

– Det är ett pedagogiskt arbete som pågår hela tiden. Vi vill bryta polariseringen mellan människor och hitta metoder att föra dem samman. Det gör vi i LR tillsammans med Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, Toleransprojektet, stiftelsen Expo och New Connexion som arbetar mot rasism och för öppenhet och förståelse.