Jesper Rönndahl: ”Skolan är helt enkelt viktig för mig”

Jesper Rönndahl berättar i en intervju med Skolvärlden hur det gick till bakom kulisserna när ”Vem mördade skolan?” gjordes – och svarar själv på frågan som ställs i SVT-seriens titel.
Han avslöjar också vilket råd från LR-ordföranden Åsa Fahlén som fick honom att tänka till.

Skjutjärnskomikern Jesper Rönndahl har just nattat minstingen när Skolvärlden når honom på telefon. Under sex veckor har han agerat förundersökningsledare i ”Vem mördade skolan?”.

Hans personliga koppling till ämnet är att han efter gymnasiet vikarierade som datalärare (där han skulle ”lära eleverna internet”) och att hans äldste son ska börja skolan till hösten – något Skolvärlden återkommer till längre fram i intervjun. Första frågan kan ju inte bli någon annan än den här:

Hur uppstod idén till ”Vem mördade skolan”?

– Idén kommer från Micke Lindgren som jag jobbade med på Svenska Nyheter. Han ville egentligen göra ett program som handlade om det han kallar för ”samhällskontraktet”. Det vill säga att vi som medborgare litar på att vården, skolan, rättssystemet, polisen och så vidare funkar.

Jesper Rönndahl nobbade Lindgrens förslag med motiveringen att han inte tyckte det var tillräckligt roligt – med undantag för skolan.

– Men en halvtimme om skolan räcker ju inte, man borde i stället göra sex program. Sedan satt vi och klurade fram att det borde vara en slags true crime story, folk älskar ju true crime på ett helt sinnessjukt sätt.

”Ett grupparbete”

Var kommer ditt intresse för skolan ifrån?

– I min humorgärning utgår jag ofta från fakta. Och i det har jag ett egetintresse av att folk också är intresserade av fakta. Den som inte har någon utbildning är kanske inte lika intresserad av naturen så att säga. Skolan är helt enkelt viktig för mig.

– Det är såklart inte bara jag, utan en hel redaktion, säkert tio personer, som varit inblandad och gjort otroligt mycket. För att använda en skolterm: det har verkligen varit ett grupparbete.

Har du haft några minnesvärda möten under resans gång?

– Jag har själv inte träffat alla medverkande av olika anledningar. Men jag minns Peje Emilsson. Det var verkligen intressant att prata med någon som har en helt annan bild än vad jag själv har av friskolereformen och det systemet.

Men flera nyckelpersoner tackade nej till att medverka?

– Göran Persson svarade blankt nej. Jag tror inte ens vi fick någon motivering. Jan Björklund och Carl Bildt ville inte heller vara med, men det fanns fler.

”Glada och förbannade”

Har du några anekdoter du vill dela med dig av?

– Allt det roliga är med i programmet, haha.

Vilka tittarreaktioner har du fått?

– Jag har nåtts av nästan enbart positiva reaktioner. Väldigt många lärare har hört av sig och varit glada, samt förbannade, inte på mig utan på systemet. Och så hör privatpersoner med barn i skolan av sig, eller personer som själva gått i skolan. Alla har ju någon slags relation till skolan.

Hur ser du personligen på läraryrket och lärares roll?

– Jag är så glad att någon orkar ha det jobbet under de förutsättningarna som är. Respekt.

Har din syn på skolan förändrats under resans gång?

– Ja, absolut. Jag hade inte trott att skolan var under attack från så många håll. Dels har vi skolvalsreformen men också kommunaliseringen i sig som ger nya nålstick beroende på vad våra kommunpolitiker får för sig. Men också digitaliseringen som pågår ständigt och inte verkar mattas av. ”Jaha det här också”, tänkte man.

I sista avsnittet är du inne på att det tafsas för mycket på skolan, att förutsättningarna ändras för ofta?

­– Ja exakt. Tycker många till exempel att ”lära sig utantill-kunskaper” får för lite fokus vill man att det ska förändras. Samtidigt har vi sett att när något förändras hela tiden, ja då blir det sämre. Det där är svårt och jag kan inte säga hur man ska göra för att det ska bli bättre. Men det jag kan säga är att en del använder skolan som ett sätt att visa handlingskraft.

”Nu är korten på bordet”

Hur ser du på föräldrarnas roll i skolan?

– Jag har fått mig en tankeställare. Jag är än så länge inte den förälder som lägger sig i väldigt mycket men jag har lärt mig att man ska backa. Som ordföranden för Lärarnas Riksförbund sa: ”man ska bara se till att de har sovit och ätit ordentligt”. Det känns bra, då har jag det som min uppgift.

Blir det din ledstjärna?

– Ja det tycker jag. Det är en rimlig grej, haha.

Vad hoppas du att serien ska leda till?

– Det jag hoppas är att folk ska bli lite lugnare, alltså politiker. Men också vanliga människor. Nu är korten på bordet, så här låg det till. Alla partier har gjort fel på något sätt. Det är inte lönt att använda det här som en bas för smutskastning. Nu är det så här och nu får vi göra det bästa av det. Så tycker jag att man kan tänka.

”Superduktig redaktion”

Finns det något du eller ni ångrar i serien?

– Man vill alltid lägga mer tid på saker, men det blev förskjutet av olika anledningar och jag kunde inte vara med lika mycket som jag ville. Nu tycker jag det blev ett skitbra resultat ändå tack vare en superduktig redaktion.

Har ni anmälts till Granskningsnämnden?

– Det har vi säkert, det blir jag alltid. Jag förutsätter nästan det.

Vem mördade egentligen skolan?

– Det går inte att säga. Man får ödmjukt erkänna att frågan är mer komplicerad än att bara kunna peka ut en enda person. Det var någon som sa ”men är det egentligen inte Olof Palme?”, jag minns inte motiveringen. Alla har sin misstanke och idé vem som bär den största skulden.

”Kanske något liknande i framtiden”

Känner du dig klar med skolan nu?

– Nja, men nu känner jag att jag har gjort någonting och det känns bra.

Har ”Vem mördade skolan?” väckt några nya programidéer?

– Det är många som har skrivit att jag borde göra något liknande om vården, eller om andra samhällsinstitutioner. Men nu ska jag vara pappaledig året ut och sedan hägrar andra projekt. Men vi får se, i framtiden kanske det blir någonting liknande, säger Jesper Rönndahl.