Källkritik – ett ständigt närvarande uppdrag

– När de blir medvetna om sina egna glasögon kan de upptäcka att de har en bild av en annan person som är färgad av bara ett perspektiv.

När Ylva Pettersson började arbeta som lärare för drygt 20 år sedan var det givet att använda tryckta läromedel som huvudsakligt underlag i undervisningen. Källkritiken var tydligt avgränsad och avhandlades snabbt.

– Källkritiken var ett kapitel i en lärobok – som själv inte angav några källor. När jag tänker tillbaka på det känns det helt groteskt. I dag ser jag att källkritiken är mer allestädes närvarande, men vi använder ju också ett annat spektrum av källor. Ungar streamar nyheter från hela världen och kan se hur en händelse skildras i brittiska och svenska medier och i al-Jazira. Vi har ett helt annat utbud och då kan inte källkritiken vara ett kapitel i en bok. Källkritiken är varje dag, varje källa, säger hon.

Ylva Pettersson undervisar i historia och kulturhistoria på Katedralskolan, en kommunal gymnasieskola i Skara. Hon har blivit belönad med priset Guldäpplet för sitt långvariga arbete med Wikipedia som pedagogiskt projekt och sitter i styrelsen för Wikimedia Sverige.

Länge var hon skeptisk till Wikipedia, och sa till och med till eleverna att de inte fick använda det i skolarbetet. En tjej argumenterade emot och konstaterade att Ylva inte kände till alla andra källor de hämtade information ur. Ylva gick hem och bekantade sig med Wikipedia – och ändrade sig över en kväll, tack vare en artikel om Maria Stuart som hon själv kompletterade med adekvata källhänvisningar. 

I dag är ”wikis” några av hennes mest använda verktyg som lärare. Hennes elever har skrivit hundratals artiklar i Wikipedia, Wikiversity, Wikibooks och på bloggar, och har antagligen flera miljoner läsare. Det ställer krav på att texter och källor håller, konstaterar Ylva. Med allmänheten som bred läsekrets avslöjas tendentiösa eller partiska källor snabbt.

– Tendens är det roligaste av de källkritiska begreppen att jobba med, tycker jag. När eleverna själva är producenter har de faktiskt lättare att lära sig tendens än om de bara är konsumenter. De blir medvetna om sina egna glasögon, och när de väl har blivit det kan de lättare vara detektiver ur andras perspektiv.

En sidoeffekt är att eleverna blir besvikna på de tryckta läroböckerna, har Ylva märkt.

– De kan upptäcka att de har en bild av en person som är färgad av bara ett perspektiv. Churchill har de nästan enbart en positiv bild av, som mannen som räddade oss undan nazisterna. Tittar de sedan på hans hållning till Indiens självständighet eller kvinnlig rösträtt så blir det en chock för många att detta valts bort i historieböckerna. 

Ett aktuellt exempel, som både Ylva och hennes elever reagerade på, är Dagens Nyheters granskning av fyra läroböcker i historia. Det visade sig att bara 13 procent av de förekommande personerna var kvinnor – och att andelen minskade i kapitlen om 1900-talet.

– Eleverna har en väldigt stark auktoritetstro. Det är bra att vara historielärare för då kan man prata om hur vi skapar tillförlitlighet. Jag gör det utifrån olika sätt att se på historiografi. Jag brukar träna eleverna i att alltid ifrågasätta källor, säger Ylva och fortsätter:

– När det gäller det här exemplet är eleverna, med all rätt, förbannade. Det går att förklara på ett rimligt sätt att det är få namngivna kvinnor under antiken, men att andelen sjunker på 1800- och 1900-talen finns det inga logiska förklaringar till. Att välja bort Margaret Thatcher och ha med ett stort stycke om hertigen av Wellington är ett medvetet val. Eleverna förstår att det i början finns en anledning, men att det i slutet är ren kultur.

Det massiva flödet av information – och för den delen desinformation – på internet har gjort lärarnas ämneskunskaper ännu mer betydelsefulla, menar hon.

– Det kräver mycket mer av en som lärare. En del kan säga att nätet lett till att ämneskunskaperna hos lärarna är mindre viktiga. För mig är det precis tvärtom. Nätet och det enorma utbudet av information har gjort behovet av lärarens ämneskunskaper och förmåga att guida ännu större. 

Ylva Pettersson är noga med att Wiki-arbetet alltid är integrerat i undervisningen. Läser eleverna om Skaras historia bidrar de med artiklar på samma tema.

Hon vill gärna få eleverna att öppna ögonen för andra källor än internet och uppmuntrar dem att besöka museer och kontakta kommunen eller föreningar.

– Internet som informationskälla är faktiskt tämligen begränsat när man behöver vederhäftigt akademiskt material. Det är lätt att hamna i bloggträsket. Det finns också en enorm mängd källor som nätet inte kommer åt av upphovsrättsskäl. Eleverna brukar inse ganska snabbt att de måste bege sig till biblioteket. En skicklig bibliotekarie är värd sin vikt i guld och kan visa eleverna hur nätkällor och bibliotek kompletterar varandra.

Ylvas elever på estetiska programmet i årskurs två arbetar för tillfället med att skapa en mooc, eller öppen webbkurs, i historia som heter ”Makt och uppror”. Eleverna arbetar i ett öppet verktyg och vem som helst kan följa kursens framväxt och bidra med information.

– Eleverna måste tänka som en lärare när de skapar kursen, vilket bland annat innebär att de måste vara extremt noga med källkritiken. Andra ska kunna gå kursen och kunna kolla upp och använda samma källmaterial. Så eleverna vet att kursen kommer att bli använd men också granskad, säger Ylva och fortsätter:

– Det är väldigt mycket källkritik i och med att det handlar om historiebruk och historiesyn. Hur har man skildrat Martin Luther King i olika källor? Varför är det Pussy Riot gör så anstötligt för en del makthavare? Hela kursen är egentligen ett jättestort källkritiskt projekt utifrån historiebruk.