demo_1
Foto: Mårten Färlin
Demonstration

Kommunaliseringen 25 år

Lärarnas riksförbund strejkade och demonstrerade mot kommunaliseringen av skolan redan 1989. Nu har det gått 25 år och skolan är fortfarande kommunal – i veckan demonstrerade medlemmarna återigen för ett förstatligande.

Länkar

Följ Lärarnas riksförbunds kampanj för ett förstatligande av skolan inför extravalet 22 mars här:

 https://www.skolvalet2014.se/

Lyssna på intervjun i Sveriges Radio, när dåvarande skolminister Göran Persson pratar om kommunaliseringen av skolan 1989.

I november 1989 gick 10 000 lärare i Storstockholm och Mälardalen ut i strejk och demonstration, med Lärarnas riksförbund i spetsen. Anledningen var Socialdemokraternas och Vänsterpartiets beslut att kommunalisera det svenska skolväsendet.

25 år senare samlas lärarna återigen på Mynttorget intill riksdagen i Stockholm för att demonstrera. De är utrustade med vita västar, banderoller med slagord som ”Nog med prat, tillbaka till stat” och det gemensamma målet att återförstatliga skolan. Varken decembermörkret eller beslutshavare tycks utgöra något hinder ikväll.

– Vi är här för att det var här allt började för 25 år sedan. Det fanns en stor upprördhet bland medlemmarna, men också en otrolig sammanhållning under strejken. De farhågor vi hade då, om till exempel försämrad undervisningskvalitet och villkor, har nu tyvärr besannats, säger Ragnar Sjölander, distriktsordförande i Lärarnas riksförbund Stockholms stad.

Med slottet som kuliss och megafon som verktyg stiger Lärarnas riksförbunds ordförande Bo Jansson fram för att hålla brandtal.

– Vi varnade redan då för beslutets konsekvenser. Vi varnade för sämre kunskapsresultat, större skillnader mellan kommuner och sämre arbetsvillkor och löner för lärare. Känns det här bekant? frågar han.

– Ja! svarar demonstranterna.

– Det är bara staten som kan säkra en finansiering, reglering och styrning av svensk skola. Vi ska fortsätta driva kravet på en nationell kunskapsskola inför extravalet i mars. Vi ger aldrig upp! fortsätter Bo Janson.

Många av demonstrationsdeltagarna var yrkesverksamma när reformen genomfördes och har upplevt dess effekter.

– Jag var med när det begav sig 1989. Sedan dess har allt gått utför, säger den numera pensionerade läraren Marlene Liljefors.

Samtidigt skanderar övriga demonstranter:

”Gör om gör rätt

Gör om gör rätt

Gör skolan statlig

Gör skolan statlig

Gör skolan statlig”

Varpå de, precis som för 25 år sedan, rasslar med sina nycklar. På en banderoll: ”Statlig skola en nyckelfråga”.

Demonstranten och läraren Kristina Ringqvist minns vad dåvarande skolminister Göran Persson (s) sa om beslutet i ett radioinslag i Ekot 1989:

– Han sa att lärarna skulle få omvårdnad i kommunerna. Men det har faktiskt blivit tvärtom – vi har blivit vanvårdade, säger hon och utvecklar:

– Svenska skolan har blivit orättvis. Men med en ensam statlig huvudman kan pengarna styras och regleras mer enhetligt.

Jonas Sundberg, lärare och demonstrant, menar att kommunaliseringen varit en nationalekonomisk förlust.

– Kommunpolitiker har inte det nationalekonomiska perspektivet. Man lägger pengarna fel och drar in på speciallärar- och resurstjänster. Resultatet blir överbelastade lärare och drabbade elever.

Vilket i sin tur har lett till större klyftor, bland annat när det kommer till invandrargrupper, menar Jonas Sundberg.

– Dessa barn kommer ofta från splittrade familjer med traumatiska upplevelser i bagaget. De har behov av extra svenska och annat specialstöd. Om vi inte tar hand om det här i skolan blir följden ökade klyftor och mänsklig tragedi, säger han.  

Pensionerade läraren Maria Nihlén berättar att hon nyligen besökte sin gamla skola. Där behövs hon fortfarande.

– I hörnet i personalrummet sitter tre pensionerade lärare över 70 år som ska täcka sjukskrivningar och tjänster som inte är tillsatta. Och första frågan jag fick, var: ”kan du jobba?” säger hon. 

demo_2
Foto: Mårten Färlin
demo_3
Foto: Mårten Färlin
Kommentera