Kommuner kan bryta mot lagen för att locka friskolor

I september föll förvaltningsrättens dom mot Vallentuna kommun som hade upprättat ett alltför generöst hyresavtal med Internationella engelska skolan (IES). Förra vintern uppmärksammades Finspång kommuns miljonbidrag till Curt Nicolin Gymnasiet som fick dras tillbaka.

Frågan om huruvida Sveriges kommuner krattar banan för friskoleföretagen så pass mycket att det strider mot lagen är nu ämnet för en uppmärksammad debattartikel i Arbetsvärlden av Marcus Larsson på tankesmedjan Balans. Texten pekar på att flera svenska kommuner upprättar avtal med IES där skattepengar används för att subventionera företagets hyreskostnader. En som reagerar på det är nationalekonomen och skoldebattören Jonas Vlachos.

– Skolpengen en friskola erhåller ska motsvara det som en kommunal skola kostar. Om man då tar fram särskilda hyresavtal eller prissätter marken under marknadspris så innebär det en indirekt höjning av skolpengen. Och det är en riktad höjning till en aktör. Jag vet inte om det är lagligt eller inte, men det frångår principen om ersättning till friskolor, säger han.

Friskoleetableringar är inte föremål för offentlig upphandling, men andra lagar och regler innebär liknande begränsningar. Enligt 10 kap. 38 § skollagen ska samtliga kostnader för en skola täckas av skolpengen, och den kostnadsuträkningen ska göras på samma vis oavsett om det är en privat eller kommunal skola. Enligt 2 kap. 8 § kommunallagen förbjuds kommuner att ge individuellt inriktad stöd till enskilda näringsidkare, om det inte finns ”synnerliga skäl” för det.

På Skolverket kan man dock inte ge några tydliga besked vad som gäller vid hyressubventioner.

– Vi kan inte svara på om man får göra på det här sättet då kommunen även har annan lagstiftning att beakta utöver skollagen. Men utgångspunkten är att ersättningen ska baseras på vad kommunala skolor får, skriver Maria Olausson, undervisningsråd på Skolverket i ett mail till Skolvärlden.

Samtidigt hänvisar hon till förarbetet till skollagen, där man kan läsa följande om lokalkostnader: ”Om huvudmännen för enskild verksamhet utan begränsning skulle få rätt till ersättning för sina faktiska lokalkostnader, kan man inte bortse från risken för att detta kan bli kostnadsdrivande. Det skulle dessutom innebära ett väsentligt avsteg från likabehandlingsprincipen och minska konkurrensneutraliteten. Ersättningen för lokalkostnader ska i princip varken vara lägre eller högre än vad kommunen betalar för sina egna skollokaler.”

Lotta Lerwall, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, ser ingen konflikt med skollagen när det kommer till hyressubventioner, men däremot med kommunallagen.

– Om man har en generellt låg hyressättning för att locka till sig företag så är det riktigt. Men är det däremot riktat mot ett företag så står det i strid med kommunallagens skrivningar om gynnande av enskild.

Det finns exempel på undantag, så kallade synnerliga skäl, då kommuner har fått rätt i en juridisk prövning att gynna enskilda företag. Men då har det varit helt andra omständigheter.

– Där kan det handla om att en kommun i glesbygden finansierat en bilskola för att den närmsta annars finns 40 mil bort. Men en skola, då blir det inte samma fråga. Har man noll friskolor i en kommun så är det fortfarande kommunens uppgift att tillhandahålla och ta hand om skolan. De privata aktörerna är på så vis inte nödvändiga, så att en friskola i sig skulle utgöra ett särskilt intresse kan jag inte se, säger hon.

I Vallentunas fall bedömde förvaltningsrätten att det inte fanns några synnerliga skäl som motiverade den specialbehandling som IES fick i hyresavtalet, och förklarade avtalet olagligt. Då handlade det dock inte om en sänkt hyreskostnad, utan om att kommunen lovade att själv ta över hela hyreskontraktet, som var skrivet på 20 år, om IES av någon anledning ville lämna lokalerna efter fyra år.

Enligt Lotta Lerwall är det inte så ovanligt att kommuner runt om i landet ingår i avtal som strider mot lagen.

– Det är ju ingen som någonsin säger det högt, men kommunerna gör ju jättemycket tokigheter som strider mot lagen, men så länge ingen klagar så får det fortgå. Det är på sätt och vis del av det kommunala systemet. Vi skulle kunna ha en mycket hårdare kontroll av kommuner, men då minskar samtidigt deras autonomi. Summa summarum är att om ingen klagar så fortgår det. Och vi har det demokratiska ansvarsutkrävandet som gör att man kan välja någon annan nästa gång.

Är det en rent politisk fråga hur det här tolkas? Det tycks återkommande vara så att en borgerlig majoritet sluter denna typ av avtal med en friskoleaktör, under protester från en vänsterminoritet.

– Det är inte en politisk fråga, det är en rättslig fråga. Och det enda sättet att komma åt det är som sagt att någon anmäler det så det kan prövas i rätten, säger Lotta Lerwall.