Kravet: ”Pengarna måste användas bättre”

Enligt LR:s löneundersökning kan lärarnas genomsnittslöner variera stort mellan olika kommuner, även inom samma arbetsmarknadsregion.

– Dagens huvudmän klarar generellt inte av att hålla upp löneläget. Det ser visserligen hyfsat ut på sina ställen och för vissa lärare, men på många andra håll fungerar det överhuvudtaget inte, säger Åsa Fahlén.

Beror inte löneskillnaderna på varierande kostnadslägen?

– Skillnaderna beror i huvudsak på att olika huvudmän har olika ekonomiska möjligheter, men också olika ambitioner med skolan. Dagens system håller inte. Det behövs ett statligt huvudmannaskap och ett starkare nationellt ansvar för skolan. Det är inte minst viktigt för att öka likvärdigheten och skapa lika förutsättningar i hela landet.

Dagligen rapporteras det i medierna om kommuner som sparar på skolan. Örebro, Trelleborg, Ystad, Sjöbo, Luleå, Sala, Mörbylånga och Överkalix är bara några aktuella exempel.

Hur mycket pengar saknas?

– Det behövs så mycket pengar att lärare, rektorer och andra i skolan kan leva upp till de krav som läroplaner och andra styrdokument ställer. Det kan man inte i dag.

Det handlar om flera tiotals miljarder kronor per år.

För några veckor sedan presenterade Sveriges kommuner och landsting (SKL) beräkningar som visar att det bara fram till 2022 behövs ytterligare 43 miljarder kronor för att behålla samma nivå och personaltäthet i välfärden (vård, skola och omsorg) som i dag.

Enligt Lars-Fredrik Andersson, docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet, satsas det i dag betydligt mindre resurser på den svenska skolan jämfört med åren före 1990-talskrisen.

– Det är väldigt mycket mer pengar som krävs innan vi är tillbaka på den tidigare nivån. Det handlar om flera tiotals miljarder kronor per år, säger han.

Under senare år är det många kommuner som har höjt lärarlönerna, men inte anslagen till skolan.

– Det är en ekvation som så klart inte går ihop. För att klara budgetarna försöker man därför höja lärarnas produktivitet genom att exempelvis öka undervisningstiden eller klassernas storlek, ungefär som i den varuproducerande industrin. Men det resonemanget fungerar inte i skolan. Resultatet blir i stället sänkt kvalitet.

– Diskussionen om skolan fastnar i dag ofta i nödvändigheten av kameral balans. Men om vi inte investerar tillräckligt i barn och ungdomars utbildning, kommer vi på sikt att drabbas av enorma samhällsekonomiska kostnader, säger Lars-Fredrik Andersson.

Vad bör politikerna göra?

– För att få människor att vilja bli lärare, och dessutom stanna i yrket, behövs en ersättning som är konkurrenskraftig. Det innebär att det egentligen bara finns två alternativ, vilket de som bestämmer ärligt borde redovisa.

– Det ena är att sänka kvaliteten genom att exempelvis öka klasstorlekarna eller lärarnas undervisningstid. Det andra är att öka skolbudgetarna och finansiera det genom skattehöjningar, besparingar på andra verksamheter eller på annat sätt.

Vilka då?

– Det finns få verkligt intressanta alternativ, om ens några. Det är till exempel inte många politiker som är beredda att ställa sig upp och säga att de vill avgiftsfinansiera skolan, även om de skulle vilja det. 

– Men fortsätter dagens besparingar på skolan, försämras kvaliteten och då ökar benägenheten bland dem som har råd att privat hyra in någon som kan hjälpa deras barn med undervisningen om de inte själva kan göra det, säger Lars-Fredrik Andersson.

Rutavdrag för läxhjälp?

– Det kan komma tillbaka. Jag tror att vi kommer att se olika privata lösningar för dem som har möjlighet betala.

– Det är inte så många som tycker att höjda skatter är jättekul. Men en försämring av skolan som gör att allt fler anser att de behöver betala ur egen ficka för sina barns utbildning är inte heller så attraktivt. Men oavsett vad man anser i sakfrågan, tycker jag att det är viktigt att politikerna är tydliga och ärliga med åt vilket håll de vill gå och vad som är alternativen. Det här är en fråga som bara kommer att växa i betydelse.

Ofta överensstämmer inte vårt ekonomiska bidrag med vårt krav på leverans.

Även Åsa Fahlén menar att det är hög tid att diskutera finansieringen av skolan och andra delar av välfärden.

– I dag ställer vi som medborgare höga krav på skolan, sjukvården och andra välfärdstjänster. Men ofta överensstämmer inte vårt ekonomiska bidrag med vårt krav på leverans.

Står vi inför valet att höja skatterna eller öka privatiseringen?

– Undersökningar visar att människor är villiga att betala mer i skatt om pengarna verkligen går till att förbättra vården, skolan och omsorgen. Samtidigt är det många som känner en misstro över hur skattepengarna används. Jag tror därför att det är otroligt viktigt att öka förtroendet för verksamheten.

Vill jag att mina barn ska gå i en bra skola, får jag också vara beredd att betala för det. 

– Jag tycker också att man bör se det här i ett större perspektiv. Det handlar inte bara om att vara villig att betala för att de egna barnen ska få gå i en bra skola. Jag vill att det ska finnas en bra skola för alla elever i Sverige. Skolan är ett gemensamt ansvar.