Kravet: Satsa en miljard på NPF-lyft i skolan

I varje klass går det elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som ADHD eller med diagnoser inom autismspektrumtillståndet. För eleverna kan det innebära att de har koncentrations- och uppmärksamhetsproblem eller svårigheter att tolka kroppsspråk och sociala koder och de behöver ofta olika former av stöd för att klara skolan.

Men långt ifrån alla elever med NPF får det stöd de har rätt till och når därför inte kunskapsmålen, något som nu uppmärksammas av en rad företrädare för olika organisationer, bland andra Hjärnfondens generalsekreterare Anna Hemlin, Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap vid Karolinska Institutet och Anki Sandberg, ordförande för Riksförbundet Attention.

– De här eleverna behöver extra stöd och anpassning och när det inte fungerar så får det konsekvenser. Många utvecklar psykisk ohälsa på grund av skolsituationen och med dålig självkänsla och dåliga förutsättningar blir det svårt att skapa en bra framtid. Så det är jätteviktigt att tidigt få stöd. Många av de här barnen har stor frånvaro, en del blir hemmasittare och många har svårt att nå kunskapsmålen. Elever med NPF har det mycket svårare än andra barn, säger Anna Hemlin till Skolvärlden.

Tillsammans kräver organisationerna ett NPF-lyft för lärare och annan skolpersonal så att elever med NPF får det stöd de behöver och man vill att regeringen ska avsätta en så kallad NPF-miljard i höstens budget. Pengar som de vill bland annat ska satsas på kompetensutveckling av lärare.

Hur ser kunskapen om de här eleverna ut bland lärare?

– Lärare säger själva att de har för låg kunskap. Både lärare, rektorer och annan skolpersonal behöver ett kunskapslyft. Men det handlar också om resurser och rätt ledning.

Därför vill organisationerna även ha en nationell NPF-samordnare och en NPF-samordnarfunktion på varje skola, som kan samordna insatser från de olika stödfunktioner som ofta finns på en skola: lärare, speciallärare, kuratorer, skolsköterskor, skolpsykologer och andra.

– I skolan kan det handla om att följa barnet över tid och se till att övergångar mellan stadier fungerar till exempel, säger Anna Hemlin.

Vad beror det på att elever med NPF inte får det stöd de behöver – kunskapsbrist eller brist på resurser?

– Jag tror att det handlar om brist på kunskap. Ibland kan små saker göra stor skillnad. Jag vet ett hemmasittande barn som kom tillbaka till skolan för att hen fick äta sin lunch i eget litet rum och med medhavd mat. Det kostar ingenting. Många gånger handlar det om att barnen kanske inte ska gå ut och spela fotboll på rasten utan sitta för sig själv och vila en stund. Det är viktigt och fråga barnen vad de behöver.

Anna Hemlin önskar att varje lärare fick möjlighet att djupare sätta sig in i barnets situation.

– Och bena ut vad är bäst för varje enskilt barn. Man kan inte gruppera barnen och tro att alla fungerar på samma sätt, våra hjärnor ser olika ut, vi är olika. Om vi vill att alla barn ska bemötas individuellt så måste man möta varje elev där den befinner sig och det har inte lärare möjlighet till idag.

–  Vi måste också bli bättre på att ta vara på den kunskap och erfarenheter om NPF som redan finns. Kunskapen om hjärnan, olika sätt att praktiskt bemöta elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med utgångpunkt från forskningen. Och sprida de goda exemplen på hur skolor kan anpassas till elever med NPF. Det finns skolor som arbetar mycket framgångsrikt för att elever med NPF ska klara skolan.  Det är inte så att det inte går.