Kravet: Stoppa bedömningshetsen i skolan

Ständiga utvärderingar och högvis med betygsadministration samtidigt som elevers stress ökar. Lärarnas Riksförbund kräver ett slut på bedömningshetsen och att fokus sätts på lärandet.
– I slutändan blir det en enorm förlust för eleverna. Jag tror inte att man riktigt förstår vilka konsekvenser det eviga bedömandet och kraven på redovisning får, säger LR:s ordförande Åsa Fahlén.

Lärare tvingas bedöma elevers kunskapsnivå flera gånger om året, ibland till och med varje månad i olika plattformar som delas med vårdnadshavare. I realiteten innebär det att en lärare kan uppmanas att bedöma elevernas kunskapsnivå var tredje lektion.

– Det är orimligt, leder in hela skolan på fel spår, och skapar en enorm frustration hos lärare som nästan får lägga mer tid på att bedöma än att lära ut.

I en debattartikel poängterar företrädare för LR och Sveriges Elevråd att det saknas grund för täta bedömningar i skollagen eller i allmänna råd från Skolverket. Kursplaner och kunskapskrav i läroplanen är upplagda på ett sådant sätt att lärare behöver samla underlag från olika moment under terminen för att kunna göra en rättssäker bedömning. En uppdelad bedömning i smådelar går emot läroplanen.

Ökar rejält

Åsa Fahlén menar att det uppstått en miss i synen på vad som är betyg, vad som är omdömen och vad omdömen är till för.

– Av Skolverkets riktlinjer framgår ganska tydligt att i de årskurser där man inte sätter betyg ska man göra en individuell utvecklingsplan. Den ska skrivas en gång om året. I de årskurser där elever har betyg sätts betyg vid särskilda tillfällen. Däremellan får lärare lov att göra annan återkoppling till föräldrar och elever.

Men just det tenderar att öka rejält, enligt LR-ordföranden.

– Som lärare beordras du väldigt ofta dokumentera och återkoppla till föräldrar och elever i olika typer av system. Det tar mycket tid och kraft vid bedömning och dokumenterande. Dessutom leder det till att undervisningen tvingas in i att utföras på ett sådant sätt att du som lärare ständigt kan bedöma. Det handlar alltså allt mer om bedömning än att utveckla elevers kunskaper.

Vad beror det på att utvärderandet växer i omfång?

– Jag tror att det finns en räddhågsenhet. Det är en press från elever, delvis, och deras föräldrar att ständigt få del av hur eleven ligger till.

Betyg som mått

Åsa Fahlén ser också en bristande tilltro och respekt för lärares yrkesutövning som förklaring.

– Kanske också att vi inte riktigt i dagens samhälle förstår vad skolan är till för. Skolan är inte ett ställe dit du går för att få betyg, utan för att lära dig en massa saker. Sedan resulterar det i ett betyg. I Sverige har vi valt att använda betyg som ett mått på hur du kan nå längre och vad är det för insatser som behövs, men också som ett urval för högre studier. Betygen har alltså en viktig funktion men frågan måste ställas vad betygen används till.

Hur kan utvecklingen mot täta bedömningar motverkas?

– Titta på vad olika förordningar säger om betyg, individuella utvecklingsplaner och krav på återkoppling. När man dokumenterar någonting i skolan måste man hela tiden fråga sig: av vilken anledning gör vi det här? Leder det till att eleverna lär sig mer är det bra. Men om eleverna inte gör det, varför gör vi det då? Nu har vi inget riktigt svar på det. Det leder inte till att eleverna lär sig mer utan det är för att någon vill veta. Ja, vem? Och varför? Den frågan måste ställas. Huvudmän och rektorer måste vara tuffare och modigare och ställa sig på lärarnas sida i kraven på evinnerliga bedömningar.

”En jättepress”

Enligt en undersökning från Sveriges Elevråd uppger 40 procent av högstadieeleverna att de känner sig stressade av arbetsbördan i skolan.

– För eleverna blir det en jättepress att hela tiden känna sig bedömda. Elever ska hinna utvecklas, få hjälp, våga misslyckas, göra om och lära sig. Det är det som är skolans uppdrag och som går förlorat för både elever och lärare i hetsen om att ständigt bli bedömd, att bedöma, att skriva in och redovisa.