”Lärare måste ges förutsättningar att undervisa i språk”

Efter tjugo år som lärare i tyska med elever som känner sig tvungna att lära sig ett nytt språk, anser jag att språkstudier måste värdesättas och få högre status genom ökad respekt och rätt inställning – så att språklärare ges rätt förutsättningar för att undervisa i språk. I skolförordningen (9 kap. § 5) framgår att valet mellan språken svenska, engelska och ett tredje språk (oftast spanska, franska eller tyska) är frivilligt. Även elever med höga betyg i svenska och engelska har rätt att välja dessa ämnen som språkval, men skolan informerar bara om att det är kompetenshöjande att kunna ett till språk förutom engelska och att det ger minst 10 extra poäng till framtida gymnasieansökan, varför alla elever uppmanas att lära sig ett nytt språk. 

En elev som under pågående läsår vill ändra sitt språkval till svenska eller engelska, står inför en segdragen process när lämpliga grupper saknas. Elever som övertalas att fortsätta med det nya språket försöker då ibland att straffa ut sig, alltså bete sig illa för att få slippa sitt språkval. Det är en utmaning att undervisa i språkgrupper, där det finns många ointresserade elever som inte vill läsa språk tre lektioner till i veckan, utan helst skulle vilja göra något annat. Som 12-13-åring kan det vara svårt att förstå vad det innebär att lära sig ett språk och för elever med läs- och skrivsvårigheter i svenska, koncentrationssvårigheter eller en jobbig familjesituation blir det extra tufft. Det förekommer ibland att föräldrar ifrågasätter varför deras barn måste lära sig ett nytt språk och de visar att intresse inte finns att stötta och motivera språkstudier. Spelintresserade elever tränar engelska genom dataspel på fritiden och får god förståelse för engelska. Men det nya tredje språket finns inte som engelskan automatiskt runt ungdomarna, utan måste aktivt sökas upp för mängdträning.

Istället blir tyskan en slasktratt och en förvaringsplats för elever.

Språkstudier kräver större koncentration och motivation än ämnen på det egna modersmålet och det nya språket som från början är enkelt, blir snabbt mer omfattande i uttryck och texter. Att behöva anstränga sig för språkinlärning genom att till exempel lära in ord, upplevs som tråkigt av en del elever som inte är beredda att offra den tiden. Med entusiastiska språklärare, bra studiematerial och olika sätt att träna språk via webbappar, når de elever som vill oftast kunskapsmålen. Låt elever som vill och är beredda att lägga ner tid och möda på språkinlärning under högstadietiden få göra det, men respektera dem som inte vill börja med ett nytt språk eller vill välja bort ett tredje språk. Alla elever har inte tillräcklig förmåga eller förutsättningar för att klara språkstudier.

Det kan kännas som en mental brottningsmatch att få med sig de ointresserade eleverna i språkundervisningen. När jag påtalar problemet för skolans ledning, blir jag upplyst om det komplicerade i att ordna grupper som passar för elever som inte är motiverade för ett nytt språk, eller för språk överhuvudtaget. Oftast fungerar den grupp som finns, som extra stöd i engelska, vilket inte är syftet med språkvalet. Om elever som inte vill fullfölja sina nya språkstudier tillåts avbryta kursen, är skolledare rädda för att så många skulle vilja göra det att ett, eller flera B-språk hotas. Kanske oundvikligt på vissa skolor, men förmodligen den enda utvägen för att språklektioner ska respekteras och inte tappa i kvalitet.

Istället blir tyskan en slasktratt och en förvaringsplats för elever som tror att det är det minst krävande språket och dessa elever är inte motiverade för språkstudier. I en likvärdig skola tycker jag att det skall finnas andra ämnen än språk att välja mellan på högstadiet, för att stimulera de elever som inte orkar med alla språklektioner. Det är inte möjligt för elever att nå lägsta nivån på de nationella proven i tyska i nian, där det krävs ett visst ordförråd för att klara läs- och hörförståelse, enkla samtal och en kort skriven text, om de inte bemödat sig om att lära sig glosor och övat på lektionerna.

I regionen där jag arbetar finns dessutom många obehöriga språklärare och ofta sätts för höga betyg när elevers språkkunskap inte testas på rätt nivå. De nationella proven i moderna språk är, precis som nationella prov i andra ämnen vägledande, men borde vara obligatoriska och inte som idag, att det är språkläraren som bestämmer om de skall göras eller inte.

Veronika Knittel, språklärare som vill undervisa i språk

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.