Lärare missnöjda med karriärtjänster

2013 kunde skolhuvudmän börja söka statsbidrag för att utse förstelärare och lektorer – två nya karriärsteg i läraryrket. Syftet var att öka yrkets attraktivitet, skapa karriärmöjligheter och öka lönespridningen.

Nu har Statskontoret gjort en uppföljning på reformen, där en lärarenkät med 6 000 tillfrågade visar att många är positivt inställda till karriärmöjligheter, men att en majoritet är missnöjda med karriärstegsreformen.

Orsaken till missnöjet är bland annat att det är otydligt på vilka grunder karriärtjänsterna tillsätts, samt att det är oklart vad förstelärarnas uppdrag innebär.

Bo Jansson, ordförande för Lärarnas Riksförbund, anser att det beror på att skolhuvudmännen fått för stor frihet i reformen.

– När karriärtjänsterna infördes uppmanade vi regeringen att ha tydliga riktlinjer för uppdraget: varför läraren fått den nya tjänsten med den nya lönen och vad uppdraget innebär. Men istället fick huvudmännen stor frihet och det har lett till otydlighet. Det är därför vi på Lärarnas Riksförbund är kritiska mot huvudmännens ansvar för den svenska skolan, säger han.

Otydligheten har lett till misstro bland lärarna, enligt rapporten.

– Om man inte vet varför en kollega har fått tjänsten så uppstår självklart irritation. Arbetsgivarna måste tydliggöra karriärtjänsterna för att öka reformens legitimitet, både vad gäller hur man söker dem, på vilka kvalifikationer de tillsätts och vad uppdraget innebär, säger Bo Jansson.

De som själva har en karriärtjänst är däremot överlag mer positiva till reformen än övriga lärare, visar undersökningen.

Innan reformen var karriärsugna lärare tvungna att sluta helt som lärare och bli skolledare om de ville klättra inom skolan.

– Själva idén med karriärstegsreformen var att lärarna skulle kunna göra karriär som lärare, istället för att ge upp själva läraruppdraget helt. I grunden är idén om lärarkarriärer därför bra, säger Bo Jansson.

70 procent av landets skolhuvudmän har sökt bidraget för karriärtjänster. Nästan samtliga kommunala huvudmän deltar, men endast 60 procent av de enskilda huvudmännen gör det. Enligt rapporten är det främst små enskilda huvudmän som avstått från att införa karriärstegen.

– Det är olyckligt att så få har sökt bidraget, som så många andra statliga bidrag som inte utnyttjas. Anledningen till att de små kommunerna och många av de enskilda huvudmännen inte söker kan många gånger bero på att det är för krångligt att söka, och att de inte har den administrativa apparat som krävs för att kunna göra det, säger Bo Jansson.

Rapporten visar att lönespridningen har ökat, framförallt i grundskolan, men den har bara till viss del inneburit bättre förutsättningar till ett mer attraktivt läraryrke.

Få huvudmän har anställt lektorer, enligt rapporten. Våren 2015 fanns endast 138 anställda – jämfört med förstelärarna, som var hela 12 000.

Regeringen föreslog i januari ett utbildningsbidrag för att locka fler till att bli lektorer. Personer med examen på forskarnivå som vill bli lektor inom bristämnen som matematik och NO ska enligt förslaget kunna får på 25 000 kronor per månad.