”Lärare står i frontlinjen för Sveriges coronastrategi”

Beslutet att hålla Sveriges grundskolor öppna under coronapandemin har involverat flera aktörer, men i praktiken är det lärarna som axlat ansvaret och genomfört de insatser som krävts, uppger Sverker Lindblad, professor emeritus i pedagogik.

– Vem skulle annars göra det? Myndigheter och politiker tar beslut, men det är lärarna som är i frontlinjen för den svenska coronastrategin tillsammans med eleverna. Precis som att det är svårt att tänka sig ett sjukhus utan sjuksköterskor och läkare, så är det svårt att föreställa sig en välfungerande skola utan lärare.

I samarbete med tre forskarkollegor vid Göteborgs universitet har han analyserat de beslut och åtgärder som togs när Sverige beslutade att hålla grundskolorna öppna under pandemins inledande månader förra våren.  Den aktuella sammanställningen ”In education we trust: on handling the COVID-19 Pandemic in the Swedish welfare state”  visar alltså att det i slutändan har varit upp till enskilda lärare och skolor att vidta de åtgärder som regeringen, Folkhälsomyndigheten, Skolverket och skolhuvudmännen beslutat om.

– Om en mängd olika aktörer finner att det verkar vara en vettig strategi att hålla skolan öppen så är det upp till lärarna, som befinner sig mellan staten och medborgarna, att hantera situationen. Det är lärarna som i slutändan tvingas ta ansvar för verksamheten och att möta elever och föräldrar, säger Sverker Lindblad.

Sammanställningen konstaterar dessutom att skolans vitala funktion för hela det svenska samhället har uppmärksammats i samband med pandemin. Beslutet att inte följa i andra Europeiska länders fotspår och stänga skolorna har bland annat motiverats med att barn och unga inte ansågs drivande i smittspridningen, att förskolan och skolan har en mycket viktig social funktion för barn och unga, samt att förskolor och skolor varit nödvändiga för att föräldrar med samhällsviktiga funktioner ska kunna utföra sitt arbete.

– Det man måste ha klart för sig att skolan är en gammal institution som uppfanns för att ta hand om det uppväxande släktet under svåra tider. Precis som då är skolan i dag väldigt viktig för barn och ungdomar. Inte bara när det kommer till att lära sig läsa, skriva och räkna utan också i social mening. Pandemin ger en bild av vårt kollektiva tänkande om skolan och dess betydelse för skapandet av kulturellt kompetenta människor i det samhälle vi lever och verkar i – med dess olikheter och möjligheter. Och pandemin visar hur samhället är beroende av att skolan fungerar på många olika sätt.

Studien baseras på de beslut och händelser som utspelades under våren 2020. Hur är din situationen utvecklats därefter återges inte, men Sverker Lindblads uppfattning är att det under pandemin har blivit allt tydligare att skolan ingår i en mängd olika sammanhang.

– Det är väldigt intressant att se hur olika aktörer kommer in och ger skolan uppdrag och också inverkar på bilden av skolan. Det gör att skolan ibland blir något som andra – exempelvis politiker – uttalar sig om med tvärsäkerhet, utan att för den skull ha någon större insikt i skolarbetet. Eller ser hur många problem i skolan grundas i de förutsättningar som råder i samhället. Pandemin visar på detta och kan på så sätt bidra till en mer realistisk bild av skolan som social institution.