”Allt för många skolor inser inte värdet av estetämnen”, anser Svante Tideman, vice ordförande för Lärarnas Riksförbund.
Musikläraren Arianne Södermark är frustrerad över prestlärarnas situation.
Hennes bild bekräftas till stora delar av Svante Tideman, vice ordförande i Lärarnas riksförbund.
– Det är sorgligt, säger han.
Skillnaderna mellan skolornas möjligheter att ta hand om sina elever gör det svårt att ha ultimativa krav på gruppstorlekar och annat.
– Prest-ämnena är ofta väldigt resurskrävande vad gäller material och lokaler. Det ligger dem i fatet när grundskolorna försöker få så många elever som möjligt att komma in på gymnasiet, säger Svante Tideman.
När kostnaderna inte anses motsvara värdet börjar ämnet automatiskt ifrågasättas.
– Det är sorgligt, säger Svante Tideman. Det är kreativa ämnen där eleverna erbjuds andra sätt att visa sitt kunnande, personlighetsutvecklande ämnen och inte sällan motivationshöjande för eleverna.
Svante Tideman påminner om en utredning som utbildningsdepartementet gjorde under dåvarande skolministern Gustav Fridolin.
– Det var jättebra skrivningar om skyldigheter för skolor att tillgodose lokalbehov och utrustning för prest-ämnen. Det var efterlängtat och skulle ha gjort stor skillnad men tyvärr stannade det på utredningsplanet.
Svante Tideman delar musikläraren Arianne Södermarks bild av att nya skolor gärna prioriterar ner dessa ämnen eller teoretiserar dem i större utsträckning.
– Det närmar sig teoretisk slöjd. ”Läs om symaskiner i stället för att använda dem”, säger Svante Tideman, eller att man klumpar ihop läsårets alla lektionstimmar under ett par intensivveckor.
– Men det ger ju ingen personlig utveckling, och är man sjuk eller borta av någon annan anledning de där veckorna, ja, vad gör man då? Då har man ju ingen chans alls.
Utvecklingen för estetämnena är ett slöseri, anser Svante Tideman.
– Ja, som det ser ut i dag är det i många fall ett slöseri med utbildningsresurser för dem som väljer att bli lärare i dessa ämnen. Allt för många skolor inser inte värdet.
Eftersom estetämnena inte prioriteras är det ofta många elever i varje klass, säger han.
Vad har Lärarnas Riksförbund för syn på gruppstorlekar?
– Igen, likvärdigheten är ett problem. Det är svårt att slå fast en gruppstorlek som ska passa överallt. Idealet är så klart kommunala musikskolan där man ofta har ett till ett, alltså en lärare per elev. Förr fanns det delningstal för när en klass behövde delas i två för vissa ämnen.
– Allt var inte nödvändigtvis bättre förr, men en del saker var det, och det fanns betydligt mer pengar för att köpa material och liknande till undervisningen, säger Svante Tideman.