”Lärarnas Riksförbund är inte ute efter att stänga skolor”

I ett upprop om friskolor ger 77 rektorer och skolpersonal uttryck för att de är stolta över det arbete de utför och hur de lyckas med sina elever. Det är bara att gratulera. Men de har tyvärr helt missförstått Lärarnas Riksförbunds ingång i frågan. Lärarnas Riksförbund är inte ute efter att stänga skolor.

Däremot beslutade Lärarnas Riksförbunds kongress i god demokratisk ordning att aktiebolagens ställning i svensk skola ska utredas för att, som vår utredare Anne-Marie Pålsson skriver i den refererade artikeln, undersöka om ”de resurser som tillförs skolan används på ett sätt som är godtagbart från allmän synpunkt”. Det blir därmed snarare ett sätt att garantera skolornas fortbestånd. Ett i världen unikt skolsystem som utsätts för ständig kritik är inte den hållbara lösning som skolorna förtjänar.

Så skolorna är på intet sätt ”illegitima”, tvärtom har också de tillkommit i demokratisk ordning. Men många av de förhoppningar man hade när friskolereformen infördes har kommit på skam. Bättre arbetsmiljö och kortare beslutsvägar brukar lyftas fram som framgångar, vilket kommenteras i en slutreplik på DN Debatt, men reformen har inte varit en mirakelkur för varken lärarnas arbetsmiljö eller löner. Det är faktiskt så att lärare i friskolorna släpar efter de lågt avlönade kommunalt anställda lärarna och detta gäller även om man tar hänsyn till åldersskillnader och andra strukturella olikheter.

”Upp till bevis i avtalsrörelsen”

Nu stundar dock en avtalsrörelse för en stor del av friskolesektorn. Den måste förstås resultera i rejält höjda löner och en begränsning av undervisningsuttaget. Även klasstorlekarna borde ses över. För som de 77 skriver i sitt upprop är det viktigt att de som jobbar i skolan också ”har en bra arbetsmiljö, möjligheter att utvecklas och en rimlig arbetsbörda”. Precis de frågor som Lärarnas Riksförbund driver. Så nu är det upp till bevis i avtalsrörelsen för friskoleföretagen.

Vi är helt övertygade om att våra medlemmar känner sig representerade med ett sådant traditionellt fackligt arbete för att förbättra villkoren. Vi tar också gärna stöd av de 77 i uppropet för att förbättra lärares arbetsförhållanden, i synnerhet som man tycker att den frågan är långt viktigare än frågan om driftsform. Om förhållandena generellt förbättras i friskolorna så skulle de kanske rentav kunna klara av att locka fler behöriga lärare. Därmed växer Lärarnas Riksförbunds medlemspotential och med fler medlemmar får vi ännu bättre förutsättningar att representera lärarna. Det tycks i alla fall inte råda någon brist på pengar i friskoleföretagen för att tillmötesgå våra krav på bättre villkor.

Eleverna kommer att finnas kvar oavsett skolornas upplåtelseform och därmed såväl lärares som rektorers jobb. Men när pengar avsedda till undervisning försvinner ur systemet undergrävs förstås också möjliga satsningar. Det är det verkliga hotet.

Åsa Fahlén förbundsordförande Lärarnas Riksförbund
Robin Smith ledamot i Lärarnas Riksförbunds förbundsstyrelse och samordnare för ombud inom privat sektor