lon_friskola
Lön

Lärarnas skilda löner – så mycket tjänar de

Lärarna i Stockholms län tjänar mest i Sverige – i genomsnitt cirka 5 000 kronor mer i månaden än sina kollegor i exempelvis Västerbotten som har lägst snittlön. Men i förhållande till skattekraften i de olika länen hamnar lärarna i Stockholm i botten. 
Det visar Skolvärldens granskning av Sveriges lärarlöner.

– STOR GENOMGÅNG AV SVERIGES LÄRARLÖER LÄNGST NER I ARTIKELN –

En genomgång av Lärarnas Riksförbunds senaste löneenkät visar på stora skillnader mellan hur mycket lärare tjänar i olika delar av Sverige, men också på betydande skillnader mellan olika lärargrupper och på hur mycket lärare tjänar i förhållanden till andra i den egna regionen.

Några exempel:

  • Högst snittlön har lärare som arbetar i Stockholms län, 40 710 kronor i månaden. Lägst är den för lärarna i Västerbottens och Gotlands län, 35 834 respektive 35 887 kronor.
  • I förhållande till den genomsnittliga skattekraften (det vill säga genomsnittet av länsinvånarnas beskattningsbara förvärvsinkomst) hamnar lärarna i Stockholm i botten, medan det för deras kollegor i Södermanlands, Jämtlands och Gotlands län är precis tvärtom.
  • Specialpedagoger och speciallärare har den högsta genomsnittslönen av de undersökta lärargrupperna.
  • Gymnasielärare tjänar i genomsnitt 38 573 kronor i månaden, lärare i grundskolan 38 098 kronor och lärare inom kommunal vuxenutbildning 37 238 kronor.
  • Lärare som arbetar i eller närheten av stora kommuner tjänar i allmänhet mer än sina kollegor på landsbygden.
  • Högst snittlön av de undersökta lärargrupperna har specialpedagoger som arbetar i en pendlingskommun nära en storstad.
  • Förutom att lärarna i Västerbotten tillhör de sämst avlönade i Sverige, hamnar de även långt ner på listan när deras snittlön relateras till skattekraften i regionen.

– Det är bedrövligt och beror bland annat på kommunaliseringen av skolan, säger Birgitta Larsson som är lärare i svenska, engelska och svenska som andraspråk på Hagaskolan i Umeå och kommunombud för LR.

– När skolan kommunaliserades blev skolorna beroende av kommunernas budgetar. Många av kommunerna i Västerbotten är små och fattiga, och har helt enkelt en mindre kaka att fördela bland lärarna än många andra kommuner. Det är inte rättvist och leder till det här.

Men det är inte bara lärare i små västerbottniska inlandskommuner som har halkat efter lönemässigt. Norrlands största stad Umeå är en stor utbildningskommun, vilket har gjort att det traditionellt varit förhållandevis god tillgång till lärare i området.

– Men riktigt så är det inte längre. I och med att läraryrket under många år har nedprioriterats löne- och arbetsmiljömässigt, är det inte längre det populära yrke som det en gång var. I dag är det även i Umeå svårt att rekrytera lärare, säger Birgitta Larsson.

– Många lärare väljer dessutom att byta yrke på grund av lönen och arbetsvillkoren. Jag tycker att det är väldigt tråkigt när man ser hur duktiga och kompetenta kollegor väljer att göra något annat.

Kommer ni att fortsätta att ligga i botten?

– Jag önskade att jag kunde säga att jag är optimistisk och tror på en revolution, men det kan jag nog inte. Det jag hoppas på är att skolan förstatligas så att lärarnas löner inte beror på enskilda kommuners godtycke, goda vilja eller ekonomi. Löner och andra villkor bör vara likvärdiga över landet.

Man ser inte till utbildningens längd när lönerna sätts.

Åsa Dahlberg är lärare i svenska, engelska och svenska som andraspråk på Castorskolan i Sveriges minsta kommun Bjurholm som har cirka 2 400 invånare. Hon, som även är distriktsordförande för LR i Västerbotten, menar att de stora avstånden i regionen motverkar lönekonkurrens mellan kommunerna och gör det svårt att använda lärarbristen som ett verktyg för att driva på generella löneökningar.

– Lärare som exempelvis bor i eller i närheten av Umeå eller Skellefteå kan byta arbetskommun och pendla. Men för övriga kan det vara svårt om man inte vill bo borta under veckorna och det är det inte så många som vill.

– Eftersom lärarna i länet inte flyttar på sig speciellt mycket, samtidigt som kommunerna måste betala för att kunna nyrekrytera behöriga lärare, inte minst de mindre kommunerna i inlandet, kan de som är nya i yrket lönemässigt gå om dem som jobbat länge och varit kommunen trogen.

Enligt Åsa Dahlberg är det framför allt lärare som har tio eller tjugo år kvar till pensionen som halkar efter lönemässigt, trots att det nu gällande kollektiv-avtalet säger att erfarenhet och lojalitet ska premieras.

– Vi arbetar med att försöka få igenom avtalet i praktiken. Problemet är bara att när det görs satsningar på ”snedsitsare”, så tas pengarna ur den vanliga potten och då blir det mindre kvar till övriga.

Förutom att lärarna i Västerbotten har de lägsta snittlönerna i landet, tillhör de även botten när deras lön relateras till den skattekraften i regionen.

– Jämför man oss med andra kommunanställda, exempelvis ekonomer och it-tekniker, skattas vi inte speciellt högt. Man ser inte till utbildningens längd när lönerna sätts, säger Åsa Dahlberg.

– Från fackligt håll försöker vi dock arbeta för att små och ”fattiga” kommuner, som kanske har svårt att konkurrera lönemässigt, ska kunna vara attraktiva arbetsgivare genom att erbjuda bra arbetsvillkor i övrigt, bra förutsättningar för yrkesutövandet och god arbetsmiljö.

Många lärare, legitimerade och behöriga, fick i praktiken sänkt reallön.

Södermanland är det län i Sverige där lärarna tjänar mest i förhållanden till den regionala skattekraften. Dessutom tillhör lönerna i nominella tal de högre i landet.

– Men det skiljer en hel del inom länet. Hos oss till exempel, har det under flera år inte genomförts några större lönepåslag, vilket bland annat märks på svårigheten att överallt rekrytera legitimerade och behöriga lärare, säger Gunnar Hansson som är lärare i matematik på Nyköpings högstadium och kommunombud för LR.

– Förra året låg vår pott under den beräknade inflationen. Det innebar att många lärare, legitimerade och behöriga, i praktiken fick sänkt reallön.

Gunnar Hansson berättar att det mellan kommunernas personalavdelningar i Sörmland pågår diskussioner om hur marknadskrafternas inverkan på lärarlönerna ska kunna motverkas.

– Det ska till exempel inte vara möjligt att få någon större lönemässig utväxling genom att byta kommunal arbetsgivare. Samtidigt förs det inte, åtminstone inte här i Nyköping, från arbetsgivarens sida några diskussioner om vad man vill åstadkomma med lärarlönerna. Det är en ickefråga trots att det senaste avtalets lönedel till stor del handlar om att få till stånd en önskvärd lönestruktur inom lärarkollektivet.

– Kunskapen bland arbetsgivarrepresentanter och skolledare om vad lärarna egentligen sysslar med, om kvaliteten på respektive lärares undervisning och vad som händer i klassrummen, är dessutom ytterst varierande. Det finns därför en stor godtycklighet i lönesättningen. Att lärare säger saker på konferenser som låter bra är inte samma sak som att det är hög kvalitet i deras undervisning, säger Gunnar Hansson.

Det är en lönepolitik som är vansinnig.

Enligt LR:s löneenkät har lärarna i Stockholms län högst snittlön i Sverige. Men i relation till den genomsnittliga skattekraften i länet hamnar man i botten.

– Det gäller nog inte bara lärare. Det är många offentliganställdas löner som inte följt med i den regionala löneutvecklingen i Stockholm, säger Christer Berglund som undervisar i samhällskunskap på Gustavsbergs gymnasium och är kommunombud för LR i Värmdö.

Christer Berglund, kommunombud för LR Värmdö.
Christer Berglund, kommunombud för LR Värmdö. | Foto: Magnus Glans

– Lärarlönerna i Stockholmsregionen borde öka mer och snabbare. Att så inte sker är ytterligare en markör på att läraryrket är kvinnodominerat.

Christer Berglund berättar att det från Värmdö kommuns sida ofta förs fram att lärarlönerna de facto har ökat under senare år och att lärarna borde vara nöjda med det.

– Tyvärr sitter Värmdö, men även många andra kommuner, i baksätet och försöker inte ens leda utvecklingen. Det finns till exempel ingen övergripande strategi kring lönesättning. Ansvaret är dessutom i stor utsträckning decentraliserat. Det är upp till varje rektor att dels se till att budgeten hålls, dels att lärarna är behöriga vilket inte går ihop.

Erfarna och lojala lärare missgynnas, enligt Christer Berglund.

– Det är en oerhört sorglig utveckling, ett sår och något som irriterar folk. De som har jobbat länge premieras inte. Vi har i dag ett individuellt lönesättningssystem som i stor utsträckning bygger på tillgång och efterfrågan. Det har gjort att det ofta är de lärare som kommit in sist som tjänar mest.

–  Abetsgivaren har ingen som helst plan för vad man lönemässigt ska göra med de som är ryggraden i skolsystemet, de som har arbetat i 10–15 år eller längre, är lojala och står för erfarenheten. Det är en lönepolitik som är vansinnig.

På Värmdö kommuns hemsida skriver den styrande politiska majoriteten att skolan ”är en av våra främsta prioriteter” och att skolbudgetarna för 2021 och 2022 räknas upp med vardera två procent per år.

– Budgetökningen täcker inte de ökade lönekostnaderna. Det innebär effektiviseringar, vilket egentligen är ett vansinnigt ord i det här sammanhanget. Lärarna kommer helt enkelt att tvingas springa fortare och får i praktiken betala sina egna löneökningar. I dag ska all utveckling som sker i kommunal sektor betalas genom effektiviseringar, säger Christer Berglund.

För att få transparens och en tydlig strukturbehöver vi ett nationellt professionsprogram.

Lärare som arbetar i en pendlingskommun i närheten till en storstad har högst genomsnittslön. Sämst lön har studie- och yrkesvägledare (syv). Det skiljer till exempel nästan 7 000 kronor i genomsnittslön mellan specialpedagoger och syvare.

– Det beror delvis på att studie- och yrkesvägledare har en kortare utbildning än lärare. Men syvarnas löner måste öka. De har en akademisk utbildning och ett stort ansvar, säger LR:s ordförande Åsa Fahlén.

Åsa Fahlén, ordförande för LR.
Åsa Fahlén, ordförande för LR. | Foto: Jennifer Glans

– Det är dock inte tillräckligt att bara höja lönerna. Även syvarnas arbetsmiljö måste bli betydligt bättre. Många syvare ansvarar för otroligt många elever, vilket gör att de har en helt orimlig arbetssituation. Att studie- och yrkesvägledningen är eftersatt på många håll i Sverige leder dessutom till att eleverna inte får vare sig den information eller vägledning som de behöver för att kunna göra egna välgrundade val inför framtiden.

Är det rimligt att genomsnittslönen för lärare kan vara 5 000 kronor högre i ett län än i ett annat?

– Levnadsomkostnaderna är i allmänhet högre i exempelvis Stockholm än i övriga landet. Det gör att det är rimligt med en viss skillnad. Det viktiga är dock att lönerna inte är för låga någonstans. Det finns regioner och kommuner som har satsat ganska mycket på lärarlöner, och det finns de som inte har gjort det.

– Norrbotten är ett län där lärarlönerna är ganska låga, både i genomsnitt och i förhållande till den regionala skattekraften. Där borde man definitivt göra något. Och det finns många fler exempel.

I dag avgörs lärarlönerna till stor del av utbud och efterfrågan. I till exempel områden med många kommuner inom pendlingsavstånd, är lärarlönerna i allmänhet högre än i andra områden, visar löneenkäten.

– För individen är det bra att man kan pressa upp sin lön. Men det leder samtidigt till en lönestruktur som inte är acceptabel. Jag tycker inte att arbetsgivarna tar tillräckligt stort ansvar för att skapa en rimlig lönestruktur, säger Åsa Fahlén.

– En del arbetsgivare säger visserligen att de har satsat på att höja lärarlönerna, men det har de bara gjort för att de varit tvungna till det av marknadsmässiga skäl och det har dessutom skett slumpmässigt. Till det har vi de statliga satsningarna som också har drivit upp lönerna. Men det måste vara tydligare varför en del tjänar mer än andra. Ökad kompetens och erfarenhet ska leda till högre lön. För att få transparens och en tydlig strukturbehöver vi ett nationellt professionsprogram.

Det står väl i nu gällande avtal att erfarenhet och lojalitet ska premieras?

– Ja, och det är det som vi nu håller på att utvärdera om det har följts. Det finns ställen där det är helt stopp, men också ställen där man efter mycket tjat och gnat fått arbetsgivaren att visa viss förståelse för detta. Men det går segt.

Är det inte risk för att högre löner leder till sämre arbetsmiljö för lärarna eftersom anslagen till skolan inte ökar i samma takt?

– Det finns inga garantier för att vi ska få en bättre arbetsmiljö om vi avstår från löneökningar. Vi måste kämpa för båda delarna.

Vad har hänt om tre år?

– Jag brukar vara ganska optimistisk, men det är jag inte riktigt längre. De signaler vi nu får är ganska negativa, oberoende av pandemin. På många håll minskar man till exempel på antalet lärartjänster trots att antalet elever är detsamma eller till och med ökande. Det kommer i sin tur att leda till ännu sämre arbetsmiljö för lärare och syvare, men även slå mot elevernas kunskaper och studieresultat.

– Jag är tyvärr ganska pessimistisk inför den närmaste framtiden.


Kommentera