”Läromedel riktade till lärarna är en central del i lärarhantverket”

I skoldebatten ser man emellanåt paralleller dras mellan läraryrket och hantverksyrken eftersom skicklighet i didaktik och metodik på många sätt utvecklas genom övning och erfarenhet, något som är centralt i hantverkssammanhang. Egentligen borde man nog precisera analogin till konsthantverken eftersom läraryrket också kräver ett stort mått av fantasi, man behöver en avsevärd kreativitet redan när det gäller att lägga upp en lektion.

Som lärare och bokbindare har jag tyckt att analogin är rätt träffande men det är sällan, om någonsin, jag samtidigt sett att man också lyft in frågan om läromedel.

I hantverken har vi alla möjliga sorters handböcker, översikter av historiska tekniker och annat skrivet material till stöd för yrkesutövandet. Något motsvarande för läraryrket ser man inte ofta. När jag tänker på läromedel så är det framför allt böcker och digitalt material till elever och en lärarhandledning till lärarna jag ser framför mig. Inget ont om dessa men det är långt ifrån den systematiska kunskapsbank som många hantverk har till sitt förfogande.

För det första, ett bra läromedel behöver erbjuda olika metodiska och didaktiska upplägg för att förmedla samma undervisningsinnehåll. Det finns inget bästa sätt att lära ut Pythagoras sats, reformationens betydelse för den europeiska kulturutvecklingen eller människokunskap på.

Det finns en pluralism som aktivt behöver synliggöras i den del av läromedlen som riktar sig till lärarna. Bara utifrån bildningstraditionen, där jag själv gjort mitt forskningsarbete, kan man gestalta ett undervisningsinnehåll med tanke på exempelvis estetiska bildningsprocesser, praktiska bildningsprocesser, intellektuella bildningsprocesser, yrkesmässiga bildningsprocesser eller moraliska bildningsprocesser.

Mycket går förstås att kombinera, men i slutändan är varje undervisningsupplägg ett urval läraren måste träffa rörande vad som ska betonas med tanke på just den elevgrupp som ska undervisas och då är en pluralism i läromedlen avgörande.

För det andra så är alldeles för mycket av våra läromedel inriktade mot eleverna snarare än utformade som lärarhandledningar. Det kanske beror på att de traditionellt utformas för att täcka ett helt läsårs innehåll. I Tyskland har några forskare i pedagogik, Martin Wagenschein, Hans Christoph Berg med flera, argumenterat för att det vi behöver snarare är nyckeluppgifter som omfattar centrala element i ett undervisningsinnehåll. De har emellanåt kallat detta undervisningens stjärnstunder, alltså gestaltningar av innehåll som på olika sätt kan sägas vara ovanligt rika och intressanta.

Ett av de mest återkommande exemplen är inspirerat av fysikern Michael Faradays klassiska föreläsningar för ungdomar om ett vaxljus naturhistoria i vilka han väver samman väsentliga drag i kemi och biologi med hjälp av olika betraktelser kring vad som sker när ett ljus brinner. En lärarhandledning som bygger på detta skulle ange tiden det tar för upplägget, erbjuda materialen som behövs samt de text- och bildunderlag eleverna ska få. 

Generellt gäller det att formulera vilka idéer, begrepp och insikter som är centrala i ett ämne under en årskurs och att se till att detta inte tidsmässigt överlappar helt med antalet undervisningstimmar under året så att inte all frihet och spontanitet går förlorad. Utifrån dessa centrala idéer kan sedan ett pluralistiskt läromedelsmaterial sättas ihop där läraren själv kan välja ur vilket perspektiv innehållet ska gestaltas.

Vad vi behöver är helt enkelt ett rejält forskningsinstitut vars uppgift är att utveckla och publicera läromedel av detta slag till den svenska skolan.

En skola utan gedigna läromedel som alla lärare har tillgång till liknar hantverkens situation på medeltiden. Då lärde man sig nästan enbart genom övning, muntlig instruktion och erfarenhet. Men ingen seriös hantverkare skulle idag komma på tanken att handböcker är oviktiga. Det är lite förvånande att vi tar så lätt på den saken i många kommuner och friskolor.

Ruhi Tyson är lektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms Universitet och vid Waldorflärarhögskolan samt bokbindningslärare på Kristofferskolan