korling

Läsambassadör Anne-Marie Körling.

| Foto: Fredrik Wallin
Läslust

Läsambassadören: ”Låt eleverna läsa vad de vill”

Sveriges läsambassadör Anne-Marie Körling vill inspirera lärare till innovativa metoder i undervisningen som skapar läslust. 
– Skapar vi möjligheter och variation i undervisningen kan alla elever vara med, säger hon.

Anne-Marie Körling
  • Bakgrund: Utbildad på Nya Zeeland och på Manhattan New School i New York, där hon studerade utvecklad högläsning.
  • Aktuell: Arbetar som lärare, utbildare och författare till pedagogisk litteratur. Hon föreläser på temat läslust, läsförståelse och språkutveckling. Är även Sveriges Läsambassadör, på uppdrag av Kulturrådet. I uppdraget ingår att medverka på mässor, bokfestivaler, konferenser och andra offentliga arenor runt om i Sverige och prata om läsning och litteratur för unga. 

Anne-Marie Körling är legitimerad lärare, har skrivit böcker och föreläser på temat läslust, läsförståelse och språkutveckling. Under 2015 utnämndes hon till Sveriges läsambassadör.

I snart två år har hon jobbat för att främja läsning hos barn och unga. Under Almedalsveckan deltog hon i ett seminarium om innovativa metoder i undervisningen som fungerar som dörröppnare till läslusten.

Under seminariet lyfter Anne-Marie Körling fram att barn och ungdomar är duktiga på att läsa av vuxna. Men hur viktigt är det egentligen med förebilder för barns läsning?

– Är det någonting de (barn) kan så är det att läsa av vuxenvärlden gör. Om vi är engagerade och intresserade i vuxenvärlden så går det att låna av vårt intresse. Vi måste vara mer intresserade själva av att läsa, säger hon.

Det kan handla om små detaljer i vardagen. Som att läsa på skolgården eller bara bära böcker när man promenerar runt i skolans korridorer. Det krävs helt enkelt ett läsande samhälle för att skapa läslust hos svenska barn och unga.

– Det har inneburit att de som inte tycker om att läsa kommer och söker upp mig för att prata om läsning. Vi ska bära böcker och teknik och visa att vi själva är aktörer, och att vi är öppna för att samtala om det. Vi är förbilder.

En viktig punkt som läsambassadören poängterar är att man som lärare måste, tillsammans med eleverna, ge ordentligt mer lästid samt möjligheten att välja vad man vill läsa.

– Det betyder att skolbiblioteket måste finnas, det måste finnas rikt med böcker, och den digitala läsningen måste uppmärksammas. Men inte att man sitter vid datorn, utan att vi använder ett språk som talar om läsning, säger hon och tillägger:

– Jag skulle också vilja att vi mer började vardagsprata om läsfrågor, som: ”vad har du läst i dag?”.

Det innovativa är att man som lärare hela tiden ska vara nyfiken på hur många olika vägar man kan möjliggöra för barn och unga att möta litteratur, och att inte bedöma så snabbt vad som är bra eller dåligt att läsa.

– Låt eleverna läsa det de vill läsa, skapa tid för läsning och undervisa om det som ligger i framkant. Att hela tiden öppna upp en annan bok, eller annan form av berättelse, så att det blir rikt och utvidgat – både berättartekniskt men också i ordförrådet.

Anne-Marie Körling menar att detta är den viktigaste skolfrågan just nu.

– Vi måste se till att barn och unga får lära sig att läsa och upptäcka vad litteratur och faktaböcker har att berätta. Utan läsfärdigheten eller tillgänglighet att få lyssna på vad böcker har att berätta så har man inte språket och möjligheten. Det är a och o.

– Vi har så många år på oss att ge elever läsundervisning. Det ska kanta hela skolgången att man får lära sig läsa olika texter – rikt och varierat.

När barn inte kan läsa, eller när undervisningen inte är tillgänglig för en, är det otroligt drabbande för ett barn. Det påverkar självkänslan och vem man är, anser hon.

– Men skapar vi möjligheter och variation i undervisningen och kring vad vi undervisar kan alla elever vara med.

Vad ska man då göra om man har en elev som inte vill läsa?

– Det gäller att inte ge upp för snabbt och döma elever för fort. Jag har hittills inte träffat någon som inte vill lära sig läsa, eller som inte är intresserad av det som finns att läsa. Däremot har jag träffat massor av elever som är sårade och upplever sig själva som dåliga. När undervisningen inte är tillgänglig så gör de andra saker.

– Det här är svåra frågor. Nu visade det sig att många barn och unga inte klarar av att komma in på gymnasiet. Det hör ihop med vad vi läser och hur vi läser, och att alla får lära sig läsa. Det är allvarligt. För detta påverkar ens liv och framtid. Så fort vi upptäcker att ett barn inte kan läsa så måste läraren skapa delaktighet, skapa kommunikation, skapa möjligheter till lärande och framför allt se det som ett uppdrag i professionen – lägg inte problemet i elevens knä. 

Kommentera