”Låt läraren avgöra storleken på klassen”

Maria Nyström är rektor på Runbacka skolor, och den som tillsammans med övriga ledningen driver på konceptet med team av pedagoger runt klasserna och samarbete över klassgränserna. 

– Där vi måste gå in och stötta från ledningen är att hitta tid för samplanering för lärare. Så där har vi fått avsätta tid och säga att ”ok, vid den här tidpunkten har alla planeringstid”. När man jobbar fler kring en elev behövs mer tid att prata om det, men det blir också högre kvalitet, säger hon.

Det innebär också mer tid då lärarna är tidsmässigt bundna till skolan, med tid för samplanering och sambedömning.

– Jag vill gärna ha avtal att lärarna är 40 timmar på skolan och har 5 timmar förtroendetid. De flesta nyanställda har ett sånt avtal, och de som har jobbat längre erbjuds att gå över till det, säger Maria Nyström.

Skolans genomsnittliga lärartäthet från klass ett till nio är inte högre än normalt, utan ligger i linje med resten av Stockholm, med cirka 13 barn per lärare.

– Jag vill jobba för en ökad lärartäthet i alla åldrar, det ger fler elever tillgång till fler behöriga lärare, lärarna kan dela elevgruppen i olika delar efter vad som passar och det ger en oerhörd flexibilitet. Men det är ju en ekonomisk fråga, förutom organisatorisk. Då känns det självklart att prioritera lågstadiet. I de yngre årskurserna är det extra viktigt med hög lärartäthet för att barnen ska känna sig trygga och läraren ska sätta pedagogiken, säger hon.

Att arbetssättet är eftertraktat bland lärare märker Maria Nyström i rekryteringen. Trots lärarbristen säger hon sig inte ha några problem att hitta sökande.

– Om vi söker lärare så är det flera som hör av sig, och många av dem lyfter i sin intervju att de väldigt gärna vill pröva att jobba på det här sättet. Vi har till och med lärare som ringer spontant och undrar om det finns någon ledig tjänst.

Karin Johansson är lärare på låg- och mellanstadiet och sitter i styrelsen för Lärarnas Riksförbund. Hon har en klar åsikt om gruppstorlekar på lågstadiet: Det är läraren som ska avgöra hur stora grupperna ska vara.

– Vissa saker går bra i en stor grupp, och annat kräver mindre grupper. Det måste finnas utrymme för lärare att göra det valet, och det är skolans organisation som måste möjliggöra det. Ganska många skolor jobbar med att man inte är ensam lärare i klassrummet, men i lärarbristens tider är det ofta så att den här andra personen inte är en utbildad lärare. Så då krävs det att man som lärare dessutom undervisar den personen, säger hon.

Att det finns så mycket åsikter om klasstorlekar i debatten tycker hon är tröttsamt.

– Alla ska tycka till om skolan, även sådana som inte kan någonting. Jag blir provocerad när de sitter på politisk makt eller sitter på en ledarredaktion eller liknande. Man känner sig maktlös. Någon annan ska få tolkningsföreträde för min profession, och uttala sig om hur mitt jobb ska göras, och använder forskning på ett sätt som är lite rubrikmässigt – man använder det för politiska poänger. Men det handlar om utbildningssystemet och då tycker jag inte att man får vara så ytlig, säger Karin Johansson.

Hon ser att allt det praktiska kring barnen som tar mycket tid på lågstadiet är en faktor som påverkat lärarnas hälsa.

– Många lärare på lågstadiet är utarbetade. Det finns inte samma pauser som på exempelvis gymnasiet. När eleverna går på rast kan det fortfarande vara elever som kommer in och har kissat på sig, inte hittar hopprepet, har blöta kläder och så vidare.

Hon befarar nu att regeringens föreslagna åtgärdsgaranti kan komma att lägga sten på börda.

– Det beror ju alldeles på hur huvudmännen sköter genomförandet. Vi har ju sett flera reformer som sett jättebra ut på pappret, men blivit något helt annat i praktiken. Så nu tänker jag att jag tror det när jag ser det. Åtgärdsgarantin riskerar att bli ytterligare en sak som hamnar i lärarnas knä.