”Låt oss se betygssystemet från mätteoretisk utgångspunkt”

Vi har i två SVT-serier haft program om skolan med fokus på betyg. Jag finner att det finns en del grundläggande synpunkter om betygssättning som behöver klargöras för att föra en informerad debatt.

Låt oss se betygssystemet från mätteoretisk utgångspunkt. Att sätta betyg är att göra en mätning.

Att göra en mätning är att tillordna en verklighetsmängd till en symbolmängd. Två grundläggande krav är entydighet och strukturlikhet. Entydigheten innebär att det för ett givet värde i verkligheten endast finns ETT korrekt symbolvärde. Strukturlikhet innebär att lika relationer i verkligheten motsvaras av lika relationer i mätresultat. Om det är dubbelt så långt från A-stad till B-stad som från B-stad till C-stad så ska siffervärdet för A-stad till B-stad vara värdet för B-stad till C-stad gånger två.

Fastställda kriterier

Ser vi till betygssystemets entydighet så har vi fastställda kriterier för betygsstegen som om de följs innebär uppfylld entydighet. För att avgöra strukturlikheten måste vi definera vad kunskapsskillnader är för att avgöra om de motsvaras av lika relationer i betygsstegen. Låt oss anta att kunskapsskillnader är dels katalogkunskap om faktabegrepp och samband, dels kvalitativa skillnader i hur elever uppfattar, förstår, kan lösa problem och tillämpa kunskap. Det är vad som skiljer kriterierna åt mellan stegen.

Vi kan säga att på systemnivå så uppfylls kraven på entydighet och strukturlikhet när vi har ett kriterierelaterat system med klarhet i de kunskapsteoretiska frågorna om vad kunskapskillnader i verkligheten består i. Sedan är det en annan fråga hur det ser ut på tillämpningsnivå. Där kan det finnas oklarheter i kriterieformuleringar och lärares tolkningar. Det är då inte något slags systemfel utan tillämpningsbrister som ska justeras.

Nominalskala

Mätskalor finns i fyra nivåer: (i) Kvotskala som vikt, längd, pengar etc som utgår från noll som frånvaro av fenomenet och där multiplikation och division är möjligt, (ii) intervallskala som celciusskalan där addition och subtraktion är möjligt men inte multiplikation eftersom noll inte står för frånvaro. 20 grader är inte dubbelt så varmt som 10 grader men skillnaden mellan 10 och 20 grader är lika stor som mellan 20 och 30 grader, (iii) rangskala som på prispallen och (iv) nominalskala som kopplar en symbol till en verbalt definerad kvalitet som t.ex. ögonfärg.

Det relativa betygssystemet var ett försök att skapa en rangskala klustrad i fem grupper. Skalan omöjliggjorde entydighet då fördelningen förutbestämdes i stället för att mäta ett utfall i förhållande till ett kriterium och någon möjlighet att granska strukturlikhet fanns inte. Det nuvarande systemet är en hierarkisk nominalskala som utgår från verbalt definierade kvalitetskategorier som tilldelas en bokstavssymbol.

I systemet som är mätteoretiskt vattentätt finns tillämpningsproblem och de består i bristande tillförlitlighet genom mätning med elastiska måttband så att avgöranden är alltför subjektiva och till och med avsiktligt höjda.

Kontaktskolor

Det finns åtgärder. Dåvarade Lärarhögskolan samverkade med kontaktskolor med att lärare i tolkning av betygskriterier och tillsammans gjorde ”översättningar” av betygskriterier för bedömningskriterier för betygsbedömande prov och redovisningar INNAN uppgiften presenterats för eleverna. Betyget på uppgiften granskades sedan med ett urval av bedömningar av två eller flera oberoende lärare för att avgöra likhet i bedömningen och det visade hög likhet. Metoden bör spridas.

Med rådande styrsystem där vi inte har centralt definerat innehåll utan målstyrning där skolor har lokal frihet att skapa kurser som ska leda till målen inom ramar kan vi inte sätta betyg efter centrala prov eftersom bedömningen ska ansluta till undervisat innehåll som varierar mellan skolor. Vi måste ha skolbaserad bedömning om vi inte vill överge styrsystemet. Central bedömning utesluter också många färdigheter. Ett bland många exempel är att bedöma tal och hörförståelse i språk. Det mätbara blir det viktiga i stället för det viktiga mätbart. Nationella prov kan dock användas som normerande. De rör bestående centralt innehåll och snittresultat för en undervisningsgrupp kan avgöra taket för snittbetyg i gruppen förutsatt anonym bedömning av annan än elevens lärare. Värt att pröva.

Marginell roll

Slutligen angående betyg spelar den summativa bedömningen vid kursens slut för beygsättning marginell roll för lärande utan det är den formativa bedömningen med kontinuerlig diagnostisk prövning för återkoppling och justering av undervisning som ger resultat i lärande.

Göran Linde, professor emeritus i pedagogik

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.