”Låt oss ta fighten tillsammans för bättre villkor”

Liane Blom riktar i en debattartikel två frågor till förbundsstyrelsen. Vi väljer att svara på den sista först eftersom den är bredare. Den lyder: Mer pengar till kommuner och stat betyder i regel mer pengar till skolan. Hur kan det vara dåligt?

Vårt svar är att det naturligtvis är bra om mer pengar satsas på skolan. Det är dock inte självklart att mer pengar hos stat eller kommuner i regel betyder mer pengar till skolan. Tvärtom har vi sett lärarlöner halka efter och vi har otaliga exempel det senaste decenniet på att generella statsbidrag som tillkommit  inte realiseras som en förstärkning av skolornas budget, utan läggs på annat om vi inte aktivt bevakar detta lokalt. Mer pengar till skolan är nödvändigt eftersom vi vet att behoven inom skolans värld är stora. Vi behöver drastiskt förbättra lärarnas arbetsmiljö, minska deras arbetsbelastning och höja deras löner.

Sådana satsningar skulle innebära minskad lärarbrist samt förstärkta kunskaper. Därmed inkomster istället för kostnader på sikt, både för eleverna när de väl når arbetslivet och för hela vårt samhälle. Dock finns det all anledning att fråga sig vad det framförhandlade avtalet mellan PTK och Svenskt Näringsliv egentligen kommer att kosta kommuner och stat. I värsta fall kan det bli så dyrt att det tränger undan viktiga skolsatsningar. Nu har regeringen öppnat för en ny utredning och kanske kommer den att ge oss svaret.

Den andra frågan lyder: LR har som fack kommit fram till att en förändring av LAS är dåligt. På vilket sätt då?

LR har inte sagt att en förändring av anställningsskyddet i sig behöver vara dåligt. Tvärtom har vi öppnat för en förstärkning av detta skydd. Redan med nuvarande lagstiftning vet vi att lärare som uppfattas som frispråkiga kan sitta löst. Häpnadsväckande nog är det heller inte – den stora lärarbristen till trots – ovanligt att arbetsgivare hävdar arbetsbrist, vilket många av våra lokala ombud kan vittna om. Även om det är förbjudet att säga upp någon utan saklig grund så kan det hända vem som helst. Och det ingår i vår fackliga service att ta hand om dem som drabbas av sådan orättvisa och godtycklighet.

Med de förändringar som är på tal i LAS, får dels vi som fackförbund, dels den enskilde, sämre möjligheter att få felaktigheten prövad. Ett starkt anställningsskydd är en garant för att de som har åsikter som kan brännmärkas som obekväma i förhållande till makthavare eller föräldraopinioner kan behålla sin anställning.

De förslag som diskuteras undergräver detta. Förslagen innebär att under tiden man tvistar om uppsägning av ”arbetsbrist” eller av ”personliga skäl” så blir arbetstagaren av med sin lön. Det kommer att innebära att få mäktar med att driva en tvist eftersom de blir fullt upptagna med att skaffa sig en ny försörjning, ett faktum som utan tvekan kommer att leda till tystare arbetsplatser. Det är inte acceptabelt. Blickar vi bakåt eller ser oss runt i världen så är det tydligt att lärare och andra akademiker ofta hamnar i skottgluggen i ett hårdnande politiskt klimat. Sverige är inte en gång för alla vaccinerat mot en sådan utveckling.

Liane Blom gör i sin artikel gällande att anställningsskyddet är dyrt för arbetsgivarna. Det kan man se på olika sätt. Anställningsskyddet har bidragit till att vi i Sverige har fackföreningar som är starka och viktiga för både den enskilde arbetstagaren och för hela arbetsmarknaden. Det har, för både arbetsgivare och arbetstagare, också varit en anledning till att vi förskonats från stora och långvariga konflikter på arbetsmarknaden. Värdet av detta är svårt att uppskatta men det handlar om väldigt stora summor både för enskilda företag och för hela samhället.

Avslutningsvis så vill jag ge Liane Blom helt rätt när hon pekar ut facklig passivitet och brist på skyddsombud som ett stort hot mot oss. Alldeles oavsett den lagstiftning vi har och får är starka fackföreningar den bästa garanten för ett bra arbetsliv. Så låt oss tillsammans ta fighten för bättre villkor för lärare och studie- och yrkesvägledare.

Förbundsstyrelsen i Lärarnas Riksförbund genom ordförande Åsa Fahlén