Lina kämpar för att vägleda tillsammans med rektor och lärare

Enligt Lina Hading är det framför allt brist på kunskap som är det grundläggande problemet. Det är regel snarare än undantag att lärarna, skolledarna och cheferna på förvaltningen inte vet vad studie- och yrkesvägledningen faktiskt syftar till, än mindre vad deras eget ansvar för den är.

– Man blir lätt ensam som vägledare. Skolans styr-dokument anger att alla på skolan ska jobba med detta och det ska vara ett systematiskt, kvalitetssäkrat arbete som utvärderas kontinuerligt, men om ingen av kollegorna ens vet vad det är kan man sitta och slita sitt hår som syv.

En rektor på en tidigare arbetsplats välkomnade henne till den nya tjänsten med kommentaren ”Jag vet ingenting om studie- och yrkesvägledning så du får göra precis vad du vill”, och det lyfter hon ändå som ett positivt exempel. Då visste Lina Hading vad som gällde.

– En del av arbetet är att stödja lärarna i deras vägledning, men om jag säger till matteläraren ”Jag vill stötta dig” och de säger ”va’ pratar’u om?”, så går det ju inte. Man måste börja med att ge dem insikten för att därefter ta första stegen på lärandestegen, säger hon.

Lina Hading fortsätter:

– Det är olyckligt att studie- och yrkesvägledning och studie- och yrkesvägledare heter samma sak, för det är inte synonymt. Det är olika saker, men det är ett jätte-stort problem när det bara är syv som förstår skillnaden. Man sitter inte på någon chefsposition där man kan gå in och säga ”nu ska vi jobba så här, för det står i skollagen”. Det är inte så populärt med den typen av tydlighet.

Hur kan det ta sig uttryck?

– När jag var nyutexaminerad kom jag entusiastiskt med massor av förslag om hur vi skulle förbättra syv-arbetet, men eftersom insikts- och lärostegen saknas möttes jag mest av oförståelse. Jag har insett att man behöver få kontakter i organisationen innan man kan förändra den.

Vad är då skillnaden mellan ”studie- och yrkesvägledning” och ”studie- och yrkesvägledare”?

– Tanken är ju att alla på skolan ska jobba med detta, och det ska vara systematiskt, kvalitetssäkrat och utvärderas. Vägledaren är den med specialkunskaper.

Kunskapsbrist, alltså?

– Ja, det är grundproblemet, och det är inte för att kollegorna vill vara dumma eller så; de har inte fått utbildning i det. Lärarna har ingenting om detta i sin egen utbildning. I alla kursplaner och i läroplanen står att man ska jobba med yrkesvägledning i sin undervisning, men samtidigt har man inte fått någon utbildning i det.

– Lärarna har jättemycket att göra så det är ju ingen som knackar på min dörr och säger ”Du, skulle vi kunna arbeta lite med studie- och yrkesvägledning”. Det är ju en kamp om tid.

När rollen upplevs som otydlig tenderar även arbetsuppgifterna att bli det.

Hur då?

– Det en del administrativa saker vi gör som man kan fundera över, som att köpa busskort till elever som ska på prao. Bara för att man ska greja med yrken betyder det inte att syv ska göra allting. Egentligen ska alla ämnen blandas in i prao. Det är ingenting som syv ska sitta och jobba med själv, men på många skolor är det så, säger Lina Hading.

– Jag samordnar syv-möten varje vecka. Vi är 13 vägledare på de kommunala grund- och gymnasieskolorna. Här är det bra eftersom alla har heltidstjänster. Jag har själv alltid haft turen att ha en heltidstjänst, men i de nätverk jag är med i får man en skrämmande inblick i hur det kan se ut.

I grundskolan är vägledningen ofta otroligt dysfunktionell, enligt Lina Hading.

Hon känner bara till en handfull skolor som jobbar som man ska, strukturerat från årskurs ett. Regeln är snarare att vägledaren bara har ett samtal med varje elev under grundskoletiden och då i årskurs nio inför gymnasievalet.

Inga krav på legitimation

Lärarna, som ju utgör lejonparten av personalen som ska jobba med vägledning, har oftast ingen utbildning i det. Det saknas krav på att vägledaren ska vara utbildad – eller att det ens ska finnas en syv. Det är upp till arbetsgivaren att avgöra om personen har adekvat kunskap för rollen.

– Det finns ju ingen legitimation i yrket, men man skulle kunna vara mer specifik i skollagen och helt enkelt kräva en yrkesexamen för att bli behörig.

Vad blir konsekvenserna av en bristfällig vägledning för eleverna?

– I slutändan handlar det om utanförskap och med det följer enorma kostnader – först och främst på det individuella planet, men även för samhället. Enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson kostar varje person som faller igenom uppemot 15 miljoner kronor. Blir personen kriminell ökar kostnaden för samhället till 25 miljoner och uppåt beroende på hur våldsam personen är.

– Det är så vanligt att eleverna inte förstår varför man ska läsa vissa ämnen. Det finns många elever som inte når målen för att man inte är motiverad eftersom de inte förstår poängen med det man förväntas göra.

Tydligare koppling till yrkeslivet

Vägledarna skulle kunna hjälpa till med motivationen?

– Ja, absolut, inte bara så att man får ett samtal med syv, utan också genom att hjälpa lärarna att motivera, genom att koppla ämnet till verkligheten. Till exempel finns det något som heter ämnesintegrerad matematik, som är kopplat till den utbildning man går. Går man frisörlinjen till exempel och får göra matematik kopplat till det yrket blir man mer motiverad.

Kan du vidareutveckla det?

– För vissa ämnen är det ju lättare, i SO och samhällskunskap är det tydlig när man jobbar med arbetsmarknad. I NO är det svårare men minst lika viktigt. Hur är detta kopplat till verkligheten? Det är jätteviktigt i alla ämnen.

Det räcker inte med att säga att ”Om du är duktig i skolan kan du välja vad du vill bli sedan”. Det behövs att man får en förståelse för att skolan inte bara är att jag ska vara där – och sedan gör jag någonting annat. Kopplingen till yrkeslivet måste vara tydlig.

Påverkade av omgivningen

Vad blir konsekvenserna för vägledaren när arbetet kärvar?

– Ibland känner man sig som världens sämsta person när man sitter i årskurs nio och känner att ”Den här eleven är inte alls redo för det här”, och så säger eleven ”Jag vill gå på den här skolan för att min bror gick där och jag gillar också att gymma”. Det tar tid att bryta igenom det, att få eleven att fundera på vad han eller hon är bra på, vad han eller hon tycker om. Hur viktigt är det att få gymma en timme jämfört med alla andra aspekter?

Berätta mer!

– En av fyra elever klarar inte gymnasieskola. Det är jättemånga! En del av dem går vidare och jobbar ändå, men många gör inte det. Kompetensen att välja saker är inget man kan ta lättvindig på i årskurs nio. Det handlar om självinsikt, vad är jag bra på, vad är jag mindre bra på? Det handlar om att känna till vad som påverkar mina val. Inga val är fria. Man är alltid påverkad, av samhälle, föräldrar, kompisar och så vidare.

Syv-kurs för rektorer

–Det är jättesvårt att veta vad man själv vill i den åldern. Man får jobba hårt med det kompensatoriska uppdraget så att inte alla slentrianmässigt ”ärver” syskons utbildningar och föräldrars yrken.

Vad behöver göras, anser du?

– Ja, det finns mycket att göra. Jag kommit med i EHT (elevhälsoteamet). Jag fick återkomma till rektorn några gånger innan jag blev insläppt, men det är ett viktigt forum. Många av sakerna som gör att elever inte presterar som de borde eller mår dåligt kan härledas till just bristande motivation orsakad av för stort glapp mellan undervisningen och framtida arbete.

Så…?

– Rektorsutbildningen skulle behöva innehålla någon syv-kurs. Den som har det överbryggande ansvaret för att vägledningen fungerar på en skola måste ju veta varför och hur man gör detta. Det borde vara grundläggande, och sedan lärarna, som är den jättestora gruppen som ska jobba med detta, behöver också få utbildning i det. Det handlar inte om att gå en syv-utbildning, utan om att ha ett ytterligare perspektiv med sig.