LR: Skolan behöver en handlingskraftig regering

Likvärdighetsbidraget – pengar som kommunerna ska använda till att stärka likvärdigheten i skolan – höjs från 1 miljard i år till 3,5 miljarder 2019. I övrigt är övergångsbudgeten baserad på höstbudgeten för 2018, men alla former av politiskt färgade satsningar är bortrensade. En ”avskalad budgetproposition utan partipolitisk inriktning” som finansminister Magdalena Andersson (S) sade när hon presenterade budgeten. Alltså inga reformer.

Åsa Fahlén är glad att likvärdighetspengarna betalas ut, men den i övrigt tandlösa budgeten blir för henne en tydlig illustration av den stillastående riksdagen.

– Det är klart att det blir att trycka på paus när vi egenteglin borde gasa. Och pengar är ju en sak, men framför allt är det ju politik vi skulle behöva. Vi behöver en regering som fortsätter att fatta beslut i enlighet med skolkommissionen, säger hon.

Kommunerna såg fram emot fem miljarder extra i statsbidrag, pengar som inte var öronmärkta för skolan men som framför allt skulle gå till utsatta kommuner med stora utgifter för välfärden, dit skolan räknas. Men Åsa Fahlén vill inte spekulera i om det kan komma att drabba skolan i form av nedskärningar eller sparkrav.

– Det är till att börja med alltid svårt att veta var pengar som inte är direkt öronmärkta för skolan tar vägen i en kommun. Det är också en anledning att vi vill se en statlig finansiering av skolan.

Vad bekymrar dig mest med det rådande politiska läget?

– Vi har en utveckling där olikvärdigheten fortsätter att öka i skolan. Vi behöver göra flera saker som minskar det – se över skolvalet, finansieringen, etablering av nya skolor. Det krävs en handlingskraftig regering för det. Det är det som oroar mig, att om vi inte gör någonting så kommer elevernas hemförhållanden spela allt större roll. Det är en utveckling som kommer att drabba hela samhället.

Vad hoppas du på från en kommande regering?

– Att man vågar ta i de stora systemfrågorna. Det finns en mängd förslag från ett antal utredningar som bara väntar på att någon ska utföra dem. Till exempel hade gymnasieutredningen 100 förslag, och man har genomfört fem. Det har funnits en viss förlamning inom politiken, och det har ju inte direkt blivit bättre efter valet. Riksdagen måste ta ett gemensamt ansvar för Sveriges framtid, säger Åsa Fahlén.