Per Måhl: ”Ska eleverna själva besluta om stöd?”

Jag har vid flera tillfällen mött gymnasielärare som har getts en omöjlig uppgift. Det kan till exempel gälla elever på T-programmet som har fått F i Ma 2c och Ma 3c och som läser Ma 4c. Om de eleverna gick om Ma 2c och Ma 3c – det vill säga följde en undervisning som var bättre anpassad till deras förkunskaper – så hade deras möjligheter att få godkända betyg ökat.

Istället sitter de av lektioner i Ma 4c och lär sig ingenting.

Om jag då frågar: ”Varför får de inte det stöd som de behöver?” så kan rektorer svara: ”Jag kan inte besluta om stöd som eleven inte vill ha”.

När jag då frågar: ”Var står det?” så får jag svaret: ”Det är det besked vi får av Skolverket.”

För att ta reda på om det stämde skrev jag till Skolverket. Jag gav ett exempel i matematik och ställde följande frågor: ”Är det rektorn som beslutar om stödåtgärder? Eller är det eleven eller vårdnadshavarna som beslutar om stödåtgärder. Det vill säga, är rektorn tvungen att låta eleven få som hen vill och börja på matematik 4c. Var står det i så fall?”

I Skolverkets tolkning innebär det att det är eleven själv som fattar beslut om sin fortsatta skolgång.

Skolverket svarade så här:

Hej! Tack för din fråga om stödåtgärder. Nej, en rektor kan inte tvinga en elev att läsa om kurserna om eleven inte vill det. Det är eleven som får välja om eleven vill läsa om kurserna eller fortsätta och läsa nästa matematikkurs. Generellt är det skolan och rektorn som beslutar om stödåtgärder för en elev. Vissa stödåtgärder är en rättighet för eleven, och därför kan det också vara så att eleven själv kan välja om den vill eller inte vill ha en viss stödåtgärd.

När det gäller rätten att läsa om kurser så är det en rättighet för eleven. Eleven kan själv välja om eleven vill läsa om kurserna eller om eleven vill fortsätta sin utbildning enligt den individuella studieplanen. Det finns inget formellt krav på att en elev måste vara godkänd i en underliggande kurs för att få läsa den överliggande. En elev har rätt att fullfölja sin utbildning och kan därför välja om eleven vill läsa om kurserna eller fortsätta på nästa matematikkurs.

Källor: Rätten att fullfölja utbildningen: 16 kap 37 § skollagen, Rätten att gå om en kurs: 9 kap. 1 § gymnasieförordningen, Skollagen och förordningar.

Det vill säga, som Skolverket tolkar reglerna så är det eleven som beslutar om stöd. Stöd är en rättighet som eleven kan tacka nej till. I Skollagen 16 kap 37 § står det: ”En elev som har påbörjat en utbildning på ett nationellt program, /—/ har rätt att /—/ fullfölja sin utbildning på det påbörjade programmet /—/.”

I Skolverkets tolkning innebär det att det är eleven själv som fattar beslut om sin fortsatta skolgång. Det får rektorn inte göra.

Men Skolverket hänvisar inte till de föreskrifter som gäller för samtliga skolformer och som står i skollagens 3:e kapitel: ”Barns och elevers utveckling mot målen”. Det är bara i det kapitlet som ”Särskilt stöd” och ”Åtgärdsprogram” regleras och där står bl a: ”Särskilt stöd får ges i stället för den undervisning eleven annars skulle ha deltagit i /—/” (8 §) och ”Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn”. (9 §).

Jag skickade därför Skolverkets svar till Skolinspektionen och bad dem reda ut vad 3:e kapitlets föreskrifter betyder. De svarade: ”Skolverket har hänvisat till de aktuella bestämmelserna på området. Vi har inte möjlighet att uttala oss om tolkningen av dessa, eftersom Skolinspektionen inte utrett eller fattat beslut i något sådant ärende.”

Då skickade jag Skolverkets och Skolinspektionens svar till Utbildningsdepartementet och bad dem att reda ut vad 3:e kapitlets föreskrifter betyder. De svarade: ”Utbildningsdepartementet kan inte tolka lagtexter och andra författningstexter eftersom det kan utgöra s.k. ministerstyre.”

Andelen godkända betyg skulle öka och fler skulle få ett slutbetyg.

Då tänkte jag … Skolverket är en rådgivande myndighet och en rektor kan förstås fatta beslut om stöd som ”ges i stället för den undervisning eleven annars skulle ha deltagit i”. Sen kan rektorn hänvisa till 3:e kapitlets föreskrifter och fråga Skolinspektionen om beslutet var fel. Då tvingas Skolinspektionen reda ut vad 3:e kapitlets föreskrifter betyder. Då framgår det om Skolverkets tolkning är rätt. För om Skolverkets tolkning är rätt — det är eleverna som beslutar om stöd — måste man informera lagstiftarna om konsekvenserna av det.

Ca 90 procent av 16-åringarna är behöriga till gymnasiet och ca 25 procent av de behöriga går vilse under gymnasieåren. De får F på inledande kurser och istället för att läsa om dem – vilket de har rätt till – fortsätter de med svårare kurser i åk 2. Där sitter de av lektioner och lär sig ingenting. Det i sin tur påverkar studieron. En del av deras klasskamrater, som också behöver hjälp, påverkas negativt. De klarar inte heller kurserna i åk 2. Antalet elever som misslyckas ökar år från år och till slut saknar var fjärde gymnasieelev slutbetyg.

Om rektorer fick förhindra att elever utan förkunskaper börjar på svårare kurser och fick fatta beslut om stödåtgärder så skulle fler elever trivas i skolan, andelen godkända betyg skulle öka och fler skulle få ett slutbetyg.

Så för elevernas skull hoppas jag att någon eller några gymnasierektorer som läser detta fattar ett beslut enligt föreskrifterna i 3:e kapitlet och anmäler det till Skolinspektionen. Då får man veta om Skolverkets tolkning är rätt och då kan man gå vidare och argumentera för ett tillägg eller en förändring av skollagen.

Per Måhl, expert på bedömning och betygsättning

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.