Genus

Manligt och kvinnligt – är det här rättvist?

Ulrika Stigson 2

Läraren Ulrika Stigson kritiserades för att ha agerat känslokallt i en situation där en manlig, i en liknande situation, inte blev det. ”Det är helt enkelt inte okej”, säger hon.

| Foto: Mathilda Ahlberg/Bildbyrån
Tre punkter att fundera mer på

”Lilla genushäftet 3.0” nämner flera olika situationer där kvinnor och män uppfattas på olika sätt och behandlas olika, men tipsar om tre handfasta punkter att reflektera mer omkring:

  • 1. Normer
  • 2. Olika sätt att se på kön
  • 3. Analysera barn-tv eller andra medieprodukter

Maria Hedlin:

– Jag brukar börja gruppdiskussioner med att försöka ta udden ur det som är så laddat genom att fråga: ”Varför tror ni det är så känsligt att tala om genusfrågor?”.

– Sedan pratar vi ur perspektivet ”Om tusen personer fick säga vad som är typiskt manligt och vad som är typiskt kvinnligt – vilka egenskaper tror ni de tusen personerna skulle skriva ner?” Det här är ett bra sätt att få mer konstruktiva samtal. För vi måste tala, lyssna och reflektera för att komma vidare i praktiken.”

Två lärare förklarar för föräldrarna varför deras barn fått F i betyg. De agerar likadant – och presenterar fakta på ett professionellt sätt.
Efteråt får den ena läraren kritik för att ha varit känslokall.
Var den läraren en man eller en kvinna?

Medan du funderar på svaret på den frågan sticker Skolvärlden emellan och pratar med Maria Hedlin, professor i pedagogik och forskare inom genusfältet, på Linnéuniversitet i Kalmar.

Eller är det egentligen så mycket att fundera på – att det var en kvinna som fick föräldrarna att reagera?

Maria Hedlin, professor i pedagogik på Linnéuniversitetet i Kalmar.

– Det är intressant med lärarna som behandlades olika beroende på kön. Jag tror dessvärre att det inte är ovanligt. Förväntningarna att kvinnor ska vara förstående, omhändertagande och sätta andra främst är fortfarande starka, säger Maria Hedlin.

”Ingen vill vara gammalmodig”

Varför är det så känsligt att prata om de här sakerna?

– Därför att vi vet att det är så fel att ha olika förväntningar på män och kvinnor. Ingen vill vara gammalmodig. Ingen vill vara orättvis. Så vi orkar inte riktigt ta till oss att vi själva omedvetet kan vara präglade av synsätt som ligger långt ifrån hur vi uppfattar oss själva och våra värderingar. Då blir det känslomässiga försvarsmekanismer. ”Nej, jag är verkligen inte en sådan människa. Jag är minsann ingen skurk!”, säger Maria Hedlin.

Det kan vara på sin plats att vara tydlig med att det inte jobbar några orättvisa människor eller skurkar på Ulrika Stigsons skola i Skåne heller – och att det måhända inte är så konstigt att en rektor berättar för en lärare att föräldrar klagat.

– Men att bli stämplad som känslokall när jag bara gör mitt jobb så professionellt det är möjligt och på ett konstruktivt sätt berättar hur eleven ska kunna göra något åt sitt F i framtiden… nej, det är helt enkelt inte okej, säger Ulrika Stigson.

Annorlunda för manliga kollegan

Hon tog upp det med en kollega vars personlighet – rak, tydlig, rättfram – är snarlik hennes egen, en annan lärare som råkar vara man.

– Han bara skrattade när jag frågade om han fått klagomål på sig när han pratat betyg med vårdnadshavare och kanske uppfattats som känslokall? Han sa att det inte fanns en chans att någon skulle kontakta rektor om han sagt exakt samma saker jag. Tyvärr är jag övertygad om att det stämmer.

Hur känns det?

– Jag är bara så trött på att det är så här i samhället. Privat är jag väldigt sportintresserad, så det känns absurt att få frågan ”varför gillar du sport?”. Det är ju inte riktigt så att en man måste förklara sig och på något märkligt underförstått sätt bli godkänd om han duger som hockeysupporter av 30-åringar som tycks ta på sig den uppgiften utan att någon bett dem om det, säger hon.

När Skolvärlden är på plats och fotograferar Ulrika Stigson som är svensklärare är det många kollegor som undrar varför.

– Alla kvinnor jag talat med har haft sina upplevelser om olika skevheter mellan män och kvinnor. Ska man gå efter hur ofta sådant händer, är det ju inga nyheter, men det känns bra i alla fall att Skolvärlden riktar strålkastarljuset åt det här hållet, säger Ulrika Stigson.

”Alla kvinnor jag talat med har haft sina upplevelser om olika skevheter mellan män och kvinnor”, säger Ulrika Stigson. Foto: Mathilda Ahlberg

Trots att skolan aktivt strävar efter jämställdhet och en så stor andel kvinnor jobbar som lärare finns det mycket kvar att göra här också.

– Om vi rent historiskt tittar på namnet på yrket ser vi att mannen har varit, och i mångt och mycket är, normen. Det fanns lärare och det fanns lärarinnor. Sedan ändrade det sig oftare till lärare och kvinnliga lärare, men bara särskiljandet i orden säger en hel del, säger Maria Hedlin.

Behovet visade sig vara stort

Hon är själv lärare i grunden och på lärarutbildningen vid dåvarande Högskolan i Kalmar upptäckte hon att fanns dåligt med undervisningsmaterial och skrev 2004 ”Lilla genushäftet”, vars syfte var att besvara två frågor:

  • Vad är genus och genusforskning?
  • Vad har genus med lärares arbete att göra?

– Det visade sig att behovet var större än Högskolans kurser och min rapport spreds snabbt, säger Maria Hedlin.

Den nya läroplanen slår fast att elevernas insikter när det gäller jämställdhet och genus ska fördjupas.

Förskolan:

”Förskolan ska organisera utbildningen så att barnen möts, leker och lär tillsammans samt prövar och utvecklar sina förmågor och intressen – med samma möjligheter och på lika villkor – oberoende av könstillhörighet.”

Grundskolan:

”Genom utbildningen ska eleverna utveckla en förståelse av hur olika föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt kan påverka människors möjligheter. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska könsmönster och hur de kan begränsa människors livsval och livsvillkor.”

Gymnasiet:

”Genom undervisningen ska eleverna utveckla kunskaper om könsmönster och hur de kan påverka människors livsval och livsvillkor. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska hur normer, värderingar och strukturer kan begränsa kvinnors och mäns makt att forma såväl samhället som sina egna liv.”

Vad säger du om de här formuleringarna i egenskap av professor i pedagogik?

– Att det är en stark koppling mellan genus och skolans jämställdhetsmål och att vi måste vara vaksamma på könsmönster och föreställningar om hur manligt och kvinnligt präglar världen vi lever i. Det här både påverkar och begränsar människors liv, och som lärare förutsätts du kunna undervisa om det, säger Maria Hedlin.

Fraser som inte betyder något

Vad är viktigt att tänka på?

– Det räcker inte med vardagstankar och vardagsförståelse. Jag tror att det är risk för att skolans jämställdshetsmål motverkas om vi inte resonerar om de här frågorna på ett kunnigt sätt i ett större sammanhang. Det finns så många exempel på att ord som jämställdhet, demokrati och inkludering bara blir fraser som inte betyder något i praktiken.

Du och andra forskare har resultat som styrker det, eller hur?

– Ja, och det går även att ta del av att mycket av det som betecknats som jämställdhetsinsatser inom utbildningsområdet faktiskt kan ifrågasättas. Det gäller exempelvis diskussionen om varför flickor valt ”fel” och inte satsat på teknik. Man har inte sett på frågan i ett större perspektiv, säger Maria Hedlin.

Ulrika Stigson är trött på att kvinnor och män behandlas olika på hennes skola. Foto: Mathilda Ahlberg

”Lilla Genushäftet 3.0” skriver att genussystemet (enligt Hirdmans teori) består av två grundläggande principer:

1. Isärhållande

  • Trots att vi vet att kvinnor och män inte är varandras motsatser uppstår en tankefigur där manligt och kvinnligt betraktas som två helt skilda saker och dessutom som ett motsatspar.

2. Hierarki

  • Principen om hierarki avser att mannen är normen för det mänskliga och allmängiltiga. Kvinnan blir en avvikelse från normen.

Här är själva den grundläggande förklaringsmodellen till att samhället en gång började säga ”lärare och lärarinna” och sedan ”lärare och kvinnlig lärare”.

Könsnormer handlar om förväntningar och förväntningarna består av maskulint kodade egenskaper och feminint kodade egenskaper.

Högre krav på kvinnliga lärare

Så sent som 2020 gjordes ett forskningsprojekt på yrkesutbildningar som visade att omsorg framhölls som något väsentligt och förväntat för kvinnliga elever oavsett om de utbildade sig till undersköterskor, kockar eller fordonsmekaniker.

– Det är naturligtvis inga fel på vare sig omsorg eller osjälviskhet. Själva egenskaperna är bra och inget problem. Problemet är att kvinnor och män har olika förväntningar på sig. Könsnormerna bevarar därmed ojämställdheten i samhället, säger Maria Hedlin.

En studie visar att både lärare och föräldrar uttrycker sig könsneutralt när de talar om föräldrars ansvar i relation till skolan, men när de beskriver praktiska situationer visar det sig att det är mammorna som förväntas sköta sådant som rör barnens skola.

Här blir det också tydligt att föräldrar ställer högre krav på kvinnliga lärare. Visst, pappor och manliga lärare har ett visst ansvar, men det övergripande ansvaret förväntas kvinnorna ta.

Då uppstår ”genusyrsel”

Vad händer då när någon bryter normen och beter sig på ett sätt som inte förväntas av dennes kön?

Jo, då uppstår det som forskarna kallar genusyrsel; en beskrivning på hur brott mot förväntade, etablerade könsnormer kan väcka förvåning och förvirring.

Så det finns mycket forskning att luta sig mot vad gäller föräldrarnas starka reaktion på hur Ulrika Stigson samtalade med dem om betyget F.

Den som bryter mot könsnormerna riskerar, enligt ”Lilla genushäftet 3.0”, att ifrågasättas eller rent av misstänkliggöras.

Det spelar ingen större roll om det är i skolan eller i en hockeyklack eller precis var som helst. Män – och även kvinnor – reagerar.

– Det är så mycket som behöver diskuteras och ifrågasättas. ”Tjejerna i 8C är så stökiga”? Jaså, det tycker du? Stökiga i förhållande till vad? ”Det vet man väl hur pojkar är?” Jaså, det vet vi…, säger Ulrika Stigson.

”Lite av en ventil”

Ibland kollar hon in ett konto på Instagram.

– Det är lite av en ventil. Roliga inlägg på temat ”Men ska män verkligen få gå klädda så där?” ”Hallå där, är inte det här farligt för män?” Det blir faktiskt helt sjukt när man vänder på könsrollerna, säger Ulrika Stigson.

Man skulle kunna kalla det för en humoristisk form av normkritiskt reflekterande – den metod som professor Maria Hedlin råder oss alla att försöka använda.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm