”Mer bollspel för att bli bättre på matte”

Kanske är det inte mer matematik som behövs för att våra elever ska bli bättre på matte? Kanske är det bollspel, dans och orientering som gör att det blir lättare att förstå konjugat- och kvadreringsreglerna?

Skolan är en viktig arena för hälsofrämjande insatser. Det är dessutom den enda arena där alla medborgare möter idrotten. Många vetenskapliga studier har visat att det finns en urstark koppling mellan kondition och kognition. Minnesförmåga, koncentrationsförmåga och problemlösningsförmåga blir bättre för de som rör sig regelbundet. Tänkandet får sig en skjuts av den fysiska aktiviteten och inlärningsprocessen optimeras. Kanske kan mer idrott och hälsa i skolan bidra till att våra svenska elever presterar bättre i PISA-undersökningarna? Kanske kan det leda till fler Nobelpris för Sverige?

Vi är alla biologiskt programmerade för ett aktivt liv. Sedan urminnes tider har vi människor och våra anfäder sprungit, klättrat, krupit, gått och ålat oss fram. God fysik ökade sannolikt chansen att överleva och därmed också möjligheten till reproduktion. De som var bäst anpassade till den omgivande miljön hade det lättare att föra sina gener vidare: till dig, mig och alla andra. Det är dessa gener som vi bär med oss under våra Armanikostymer, cocktailklänningar och blåställ.

Trots all evidens kring nyttan med fysisk aktivitet är vi i idag mer stillasittande än någonsin. Vi sitter och sitter och sitter. Detta har fått förödande konsekvenser bland annat i form av att fler och fler drabbas av såväl fysisk som psykisk ohälsa. En följd av detta är att allt fler riskerar att dö i förtid. Skillnaden mellan hur vår kropp är konstruerad och hur den används är enorm.

När vi rör på oss så påverkas hjärnan, kroppens mest komplicerade organ. I samband med fysisk aktivitet frisätts ämnen som får oss att må bra, t ex serotonin och dopamin. Dessutom bildas tillväxtfaktorer med spännande namn som BDNF och VEGF vilka påverkar nybildningen av hjärnceller och blodkärl. Fysisk aktivitet ökar volymen i hippocampus, ett område i hjärnan som är viktigt för vårt minne.

Åter till skolans värld. I jämförelse med elever i många andra länder har svenska elever få schemalagda idrottslektioner. Ämnet har fått stryka på foten rejält de senaste decennierna, bl a genom att friluftsdagarna sedan 1994 inte längre garanteras någon tid överhuvudtaget; innan dess uppgick antalet till 6–12 per läsår.

Det är olyckligt att minskningen i schemalagd tid sammanfaller med en ökning i skärmtid för många barn och ungdomar. I stället för fotboll ”In Real Life” blir det ”FIFA 15” med kompisarna framför datorn. Det behöver dock inte vara något problem för de barn som ändå rör på sig på fritiden. Men de andra då? De som ”bara” har skolidrotten? Hur ska det går för dem? Och för samhället? Kanske är det dags att se över styrdokumenten för skolans viktigaste ämne – Idrott och hälsa – när vi vet att fysisk aktivitet har en positiv effekt på såväl hälsa som kognitiv förmåga och skolprestation?

Dan Andersson, fil mag i idrott, läromedelsförfattare, universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås i idrott med inriktning mot hälsa