betyg_wallberg

Helena Wallberg är gymnasielärare och specialpedagog och har skrivit boken ”Att sätta betyg. Berättelser från ett kollegium”.

Bedömning

Myter och missförstånd kring betyg och bedömning

Det finns en hel del osäkerhet och utmaningar är det kommer till betyg- och bedömning. Gymnasieläraren Helena Wallberg skrev en bok om vanliga myter och missförstånd.

Helena Wallberg
  • Gymnasielärare i engelska, franska sedan 1994 och har en fil. mag. i specialpedagogik.
  • Hade under 2016 ett uppdrag som undervisningsråd i prov och bedömning på Skolverket.
  • Aktuell med boken ”Att sätta betyg. Berättelser från ett kollegium” där läsaren får följa en grupp fiktiva lärare på ett högstadium på deras resa för att bli säkrare i sin betygsättning. 

UPPDATERAD EFTER SKOLVERKETS NYA RÅD OM BETYG OCH BETYGSSÄTTNING.

Skolverket publicerade i oktober 2018 ”Allmänna råd om betyg och betygssättning” som ger rekommendationer om lärares, rektorers och huvudmäns arbete för att betygen i skolan ska bli mer rättvisa och mer likvärdiga.  

I råden beskrivs lärares arbete med betygssättning, hur man bör följa upp betyg och betygssättning och hur betyg och kunskapskrav bör kommuniceras med elever.

Skolvärldens bloggare Nicklas Mörk, som arbetar som lärare på en högstadieskola i Lindesberg, brinner mycket för frågor som rör just betyg och betygssättning och han välkomnade Skolverkets nya råd, i en artikel i Skolvärlden.
 
– Att Skolverket går ut och skriver att de vill se en förflyttning av fokus i skolsverige till att lita på lärarnas professionella yrkeskunnande om bedömning och betygssättning, det är ett tydligt påstående som jag tycker är bra. Att Skolverket går ut och säger att man litar på lärare i det här fallet, det är stort. Jag funderar på om det finns någon myndighet som har markerat så tydligt tidigare, sa han.

Helena Wallberg är gymnasielärare och specialpedagog som arbetat som undervisningsråd i prov och bedömning hos Skolverket. Skolvärlden skrev 2017 – innan Skolverket kom med nya råd om betygsättning – om henne och hennes bok ”Att sätta betyg. Berättelser från ett kollegium”.

– Det finns forskare som jämfört kriterier som vi hade tidigare med de mer holistiska kunskapskrav vi har nu och som gör att man måste ha en samstämmighet kring vad olika kvaliteter innebär – det är svårt, säger Helena Wallberg.

Betygssystemet ställer höga krav på läraren, säger hon, men om vi kan acceptera att det måste ställas högre krav på lärare när det gäller bedömningskompetens så tror jag att vi kommer att få en mycket bättre skola.

I sitt arbete får Helena Wallberg frågor om betygssystemet och märker av den osäkerhet som finns.

– Fortfarande uppfattar elever att man aldrig får göra ett dåligt prov för då läggs det i minusskålen, något som sedan får konsekvenser vid betygsättningen. Men gör man så som lärare har man brustit rejält.

Det ska inte vara upp till varje lärare att förklara.

Om ett enskilt misstag kan sänka ett betyg är också en vanlig fråga till Skolverkets frågeforum.

Men är det läraren som gör fel, kan det inte vara eleven som missförstått?

– Lärare kommenterar ofta att de inte säger så till eleverna men det är viktigt att ha en dialog med eleverna och lyssna in hur de tolkar det. Däremot ska det inte vara upp till varje lärare att förklara utan jag tycker att det är viktigt att det finns ett system för det på skolan. Kanske kan man komma överens så alla säger samma sak.

– Det är också vanligt med sammanvägningar – att man räknar antalet D och E på olika prov och så tar ett medelvärde – trots att man inte ska göra så, säger Helena Wallberg.

Är det okej att sätta betyg på enskilda prov, uppgifter och moment då?

– Det finns ingen regel som säger att man inte får göra det. Men samtidigt är det lite vanskligt för det är svårt att konstruera en uppgift som täcker in ett helt kunskapskrav. Jag vet att det finns elever som får betyg på glosprov och det är egentligen inte möjligt – det står inte i kunskapskraven.

Vilken väl kan bero på att eleverna vill veta hur det gått på ett prov?

– Oh ja, det tar lärare upp ofta. Jag lånar Dylan Wiliams ord nu: ”de är betygsknarkare, våra ungar!” Men som lärare ska vi inte bli medberoende i det, vi måste prata om att det är kvaliteter vi jobbar emot – inte betyg.

Ett allvarligt fel, säger hon, är när lärare lägger in egna kunskapskrav och återvänder till glosprovsexemplet. Eller att man hävdar att eleverna ska ha gjort en viss uppgift för ett visst betyg trots att det inte uttrycks i kunskapskraven.

– Det står till exempel ingenstans att du ska dyka ner i en bassäng och plocka upp en docka men det är något många elever får göra vid livräddning i idrotten. Det är inte fel på uppgiften i sig men om det är så att eleven inte kan det, då måste man hitta ett annat sätt.

Skriftliga uppsatser i historia är ett annat exempel på krav som hon stöter på, säger hon.

– Lärarna menar att eleverna ska kunna det om man ska klara sig sen, på universitetet, och naturligtvis är det jätteviktigt att eleverna får träna på det. Men du kan inte ha det som krav i betygsättningen om det inte står i kunskapskraven.

Man måste nationellt bestämma sig.

Länge fanns det en också myt om att man skulle testa varje kunskapskrav tre gånger.

– I stället för att se att varje betygssteg har ett kunskapskrav, som en helhet, så hackar man upp det så att alla stycken blir egna små kunskapskrav. Och ska du sen testa alla tre gånger för att ha på fötterna att eleverna kan, då hinner du ju inte undervisa.

I boken ”Att sätta betyg” får de fiktiva lärarna lära sig ”Stephen Hawking-principen” eftersom det är vanligt att man tänker att det elever gör med hjälp av ett hjälpmedel inte är lika mycket värt. 

– Om en elev inte skriver en text för hand utan pratar in i datorn, då tänker man att det inte är lika giltigt. Men det är inte sant. Stephen Hawkings skriver böcker, trots att han inte kan röra sig. Vi måste prata om: vad är det att skriva, vad är text, vad är god åhörarkontakt, och så vidare. Vi kan vara hur fantasifulla vi vill men vi måste våga vara det och ha skolledningen med oss i detta.  

Relationen mellan resultaten på nationella prov och betyg återkommer ständigt. Å ena sidan är Skolverket mycket tydliga med att proven bara ska utgöra en del av lärarens samlade bedömning, å andra sidan blir det ett himla liv när det skiljer sig för mycket åt. Hur ska lärarna egentligen göra?

– Jag tycker inte att man ska lägga detta på lärarna utan här måste man nationellt bestämma sig. Nu höjs röster för att NP-resultaten ska bestämma betygen mer. Men då måste vi ställa en annan fråga: Har vi en sådan kompetens att man faktiskt kan konstruera ett prov som mäter en elevs hela repertoar? Jag tror inte det.

Läraren bedömer och läraren måste kunna motivera sin bedömning. Om läraren kan motivera betyget, grundat och nyanserat, så måste man kunna acceptera att det diffar ibland, konstaterar Helena Wallberg.

– Sen om det skiljer sig mycket åt så bör skolan gå tillbaka och titta på vad som har hänt tidigare. Är det så att bedömningen faktiskt legat för högt eller för lågt? Det kan förstås vara så. Det gäller att man får in det i sitt systematiska kvalitetsarbete. 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm