Gustav Fridolin och Jabar Amin, båda (MP), skriver ett debattinlägg om de nationella proven.
Ska eleverna klara kunskapsmålen i större utsträckning än i dag måste arbetet med bedömning och betygssättning förbättras i skolan. Under förra året rättades nära 35 000 nationella prov om av Skolinspektionen. Det står klart att det finns stora avvikelser mellan den lokala bedömningen och Skolinspektionens bedömning av provresultaten, framför allt för de delprov som är mer kvalitativa, exempelvis där eleven ska skriva en uppsats. I de delar av de nationella proven som har mer av rätt- eller felkaraktär är avvikelserna betydligt färre.
I strävan efter rättvis betygssättning är det enkelt att föreslå att fler prov borde rättas centralt eller att alla prov alltid borde rättas av någon annan än den lärare som har ansvaret för undervisningen. Det är också möjligt att dra slutsatsen att ha allt färre kvalitativa delprov till förmån för fler enkelt mätbara delprov eftersom den likvärdiga bedömningen då skulle öka. Men slutsatser likt dessa riskerar att slå helt fel. Vi ser tre orsaker till detta:
Det är vår uppfattning att grunden till rättvisa betyg läggs genom att alla elever ges likvärdiga möjligheter att nå kunskapsmålen. Då behöver rätt stöd ges tidigt i skolåren. Kontinuerliga avstämningar mellan lärare och elev behöver finnas på alla lektioner, alla skoldagar, hela skoltiden. Skoldebattens ökade fokus på enskilda provtillfällen gör att vi förlorar helhetsperspektivet och det som egentligen är problemet. Nämligen att alltför många elever aldrig får en ärlig chans att klara av skolan från början.
Gustav Fridolin (MP), språkrör
Jabar Amin (MP), utbildningspolitisk talesperson