”Nej – lärare ska inte skriva remisser”

Med anledning av Lärarnas Riksförbunds förslag om att lärare ska ha förskrivningsrätt till skolans specialpedagogiska kompetens skrivs denna replik.

Det finns anledning att vara allvarligt bekymrad över det faktum att insatser för elever i behov av stöd sätts in för sent, så som Åsa Fahlén skriver i debattartikeln i DN 21/4. Ännu större bekymmer orsakar dock lärarfackets analys av läget och den åtgärd som de föreslår om att ”lärarkåren måste få en förskrivningsrätt av speciallärarstöd till eleverna, det vill säga makten att avgöra när extra anpassningar inte längre räcker och det är dags att sätta in särskilt stöd”.

Fel riktning för skolan att gå

Enligt oss, speciallärare och specialpedagoger med många års yrkeserfarenhet i skolans skilda stadier och skolformer, är detta helt fel riktning för skolan att gå. Forskningen inom specialpedagogik har gått från det kategoriska perspektivet till det relationella.

Kort sagt: vi ska sluta att bara titta på elever som bärare av problemet, utifrån ett bristperspektiv. Vi ska höja blicken och också se vad som händer i klassrummet runt eleven samt hur rektor ger lärare förutsättningar att organisera undervisningen.

En elev är alltid en del i en större helhet och det är ofta multifaktoriella orsaker när en elev inte når målen. Tyvärr har det relationella perspektivet inte fått helt genomslagskraft i skolan. Det talas fortfarande om “svaga elever” när elever får svårt att nå målen. ”Problem som uppstår kring en elev ses alltför ofta som brister hos eleven, istället för något som uppstår i samspel med den omgivande miljön och lärarnas undervisning” (SOU 2021:11, s.23).

Svensk skola behöver ändra kurs och sträva mot att systematiskt arbeta för att åstadkomma främjande och förebyggande strukturer, där samverkan mellan all personal och elevers delaktighet är i fokus.

Minska risken för svårigheter

Vi som är speciallärare och specialpedagoger ska arbeta förebyggande och främjande i skolan för att alla elever ska få möjlighet att nå målen. I ett förebyggande arbete ställer skolan frågor som riktas mot alla nivåer för att få syn på vad som kan påverka skolsituationen på skol-grupps- och individnivå. Det handlar om att eliminera och minska risken för att svårigheter uppstår och förstärks samt utveckla det som fungerar.

LR:s förslag är extra anmärkningsvärt på flera sätt. Dels eftersom det innebär att yrkeskårer inom det egna förbundet, specialpedagoger och speciallärare, utesluts från skolans främjande och förebyggande uppdrag och från att vara en naturlig samverkanspart till övriga kollegor i arbetet med alla elever. Dels för att förslaget innebär hög risk för ökad arbetsbörda för lärarna.

Brister i samarbetet med elevhälsan

Kravet på förmågan att identifiera, kartlägga och analysera elevers specifika behov kommer nämligen läggas direkt på den enskilde läraren, vilket inte är rimligt. Enligt SOU 2021:11 ”Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven” anser många lärare att de saknar tillräckligt kompetens när det gäller att utforma adekvata insatser. Samarbetet med elevhälsan, som skulle kunna vara ett stöd i detta, brister ofta.

Utredningsarbetet bör istället utföras tillsammans med specialpedagog eller speciallärare och leda till väl genomtänkt analys av vilka hinder som behöver undanröjas för en specifik elevs lärande och utveckling. Det är med andra ord hög tid att ta tillvara på specialpedagogers och speciallärares unika kompetens i det främjande och förebyggande arbetet med fokus på skolutveckling.

Ledamöter i Intresseföreningen för speciallärare och specialpedagoger inom Lärarnas Riksförbund
Sofia Sköld Lawner (speciallärare)
Maja Lindqvist (specialpedagog)
Caroline Wegmann (specialpedagog)
Åsa Vemmervik Andersson (speciallärare)
Ann-Katrin Wijk (specialpedagog)

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.