Nicklas Mörk: ”Juridifiering är inte fake news”

Skolinspektionens kommunikationschef påstår att det finns flera faktafel i det jag skriver i bloggtexten Begränsa skolinspektionens makt.

För det första menar Skolinspektionen att de arbetar med både tillsyn och kvalitetsgranskning samt att situationsanpassa inspektionerna och att detta skulle vara bevis för att de inte arbetar med enbart en juridisk utgångspunkt. Låt mig ta ett exempel inom området undervisning.

Skolinspektionen fick 2013 kritik från Riksrevisionen för att den inte är tillräckligt effektiv i sin kontroll av undervisningens kvalitet (RIR 2013:16). Genom både tillsyn och kvalitetsgranskningar försöker Skolinspektionen idag vara mer effektiv i sin granskning. Det sker genom att Skolinspektionen definierar vad som kännetecknar vad som är god kvalitativ undervisning. För att göra det påstår Skolinspektionen i artikeln att de “relaterar även till andra slags mål samt till forskning och kunskapsunderlag”.

Så sent som 2017 var ett kännetecken som Skolinspektionen letade efter i sina granskningar av undervisning om lärare anpassade sin undervisning till elevers olika lärstilar. Det i sig skulle vara ett tecken på individanpassning av undervisningen och därmed ett tecken på att undervisningen var god. Så långt skulle inte något vara konstigt om det inte vore för det faktum att lärstilar inte fungerar.

Skolinspektionen lutar sig alltså mot en forskning som redan flera år tidigare genomskådats av lärare. Skolinspektionen har inte den kunskap att definiera begrepp som inte är juridiska. Då sker en juridifiering, dvs. man försöker göra begreppen granskningsbara. Alla begrepp är inte granskningsbara. Men har man effektivitet i första rummet genom sitt uppdrag finns risken att verksamheten tar den vägen.

Vissa saker i skolan är granskningsbara och rent juridiska, andra inte. Jag vill inte att Skolinspektionen ska ha makten att definiera alla begrepp i skolan.

För det andra menar Skolinspektionen att det inte är en korrekt beskrivning att Skolinspektionens beslut bygger på få lektionsbesök och intervjuer. Det är vanligt att Skolinspektionen gör 5–6 lektionsbesök vid en tillsyn. Det är också vanligt att man intervjuar en grupp lärare samt en grupp elever. Utöver det brukar rektor också intervjuas. 5–6 lektionsbesök tycker jag är få lektionsbesök att ha som grund för att dra generella slutsatser om undervisning. Besöker Skolinspektionen ”fel” dag där undervisningen landar fel kan det leda till ett föreläggande medan en skola kan ”gå fri” en bra dag. Så slumpmässigt uppfattar många lärare tillsynen.

Till sist vet jag att Skolinspektionen inte i första hand granskar enskilda lärare men när skolor får nedslag vid granskningarna ska dessa avhjälpas. Eftersom granskningarna drar generella slutsatser om undervisningen på en skola är det lärarna (alla lärare) som blir inblandade i arbetet med att skolan ska kunna hålla ryggen fri vid uppföljningsinspektionen.

Lärarna är som vi ofta konstaterat utförarna längst ned i systemet som får hantera de ambivalenser och dilemman som själva skolsystemet ger upphov till. När Skolinspektionen växer, växer också antalet jurister som är de som blir uttolkare av både juridiken och pedagogiken i den meningen, trots ambivalenser och dilemman. Men vilka är juristerna att göra tolkningar av pedagogisk forskning vid kvalitetsgranskningar?

Skolinspektionen ska inte vara dem som definierar begrepp som ”god undervisning”. Det är de enligt vad forskningen säger inte kapabla till.

Nicklas Mörk, lärare i matematik och SO-ämnen på Fröviskolan i Lindesberg