Obligatorisk syv på schemat lyfter gymnasiet

Lärarnas Riksförbund har följt en årskurs som började i grundskolans årskurs 1 hösten 2005 fram till elevernas förväntade studentexamen i juni 2017. Undersökningen, som LR presenterade i somras, visar att en dryg tredjedel, 37 procent, inte klarar en gymnasieexamen. Och även om eleverna får fyra eller fem år på sig att klara gymnasiet så påverkas inte nivåerna särskilt mycket, konstateras det i rapporten. Konsekvensen blir att en stor grupp elever, varje år, riskerar att hamna i utanförskap.

I Finland har man inte alls samma problem med avhopp från gymnasieskolan. En väl fungerade elev- och studiehandledning nämns ofta som en förklaring till att så gott som alla finska gymnasieelever slutför sin utbildning utan avbrott. 

Finland lyfts ofta fram som ett land där motsvarigheten till studie- och yrkesvägledningen fungerar bra – här kallas vägledningen elevhandledning i grundskolan och studiehandledning på gymnasiet.

Till skillnad från i Sverige är handledningen ett obligatoriskt läroämne både i grundskolan och gymnasieskolan. Det gör att handledningen ser ungefär likadan ut i alla skolor och att handledarna har liknande förutsättningar för att göra sitt jobb.

Handledarna är en självklar del av skolan, precis som vilken lärare som helst.

– I Sverige är det upp till den enskilda vägledaren att ta plats och skapa ett gott förhållande till rektor och skolansvariga för att få lektionstid till att föra fram sitt budskap. Det slipper vi i Finland. Våra lektioner är inbokade i schemat. Handledarna är en självklar del av skolan, precis som vilken lärare som helst. Min bild är att eleverna i Finland får en mer enhetlig, mer likvärdig handledning, säger Tony Valtonen, studiehandledare på Mattlidens gymnasium i Esbo, två mil väster om Helsingfors.

Han är finsklärare i botten och avslutade förra året en påbyggnadskurs till studie- och yrkesvägledare vid Umeå universitet. Sitt examensarbete skrev han, tillsammans med en kurskamrat, om skillnaderna mellan vägledningen i Sverige och Finland.

Enligt Finlands motsvarighet till Skolverket, Utbildningsstyrelsen, avbröt endast 2 procent av de svenskspråkiga och 3 procent av de finskspråkiga eleverna gymnasiet läsåret 2014–2015. Tony Valtonen tror att färre elever per handledare är en förklaring till att det är mycket mindre vanligt med avhopp från gymnasiet i Finland än i Sverige.

Det finns ingen nationellt fastställd rekommendation för hur många elever en finsk handledare ska ansvara för, men det är mycket ovanligt att en handledare jobbar på flera skolor.

– Jag ansvarar för 250 elever. I Sverige förekommer det att vägledare har 1 500 elever. Det är klart att det har betydelse. Med färre elever går det att jobba mer med individuell handledning och gruppsamtal, säger Tony Valtonen. 

En annan anledning till att färre finska elever hoppar av gymnasiet tror han är att det bara finns en teoretisk gymnasielinje i Finland. Det går inte att välja fel inriktning i nian.

Hur ser då handledningen i den finska gymnasieskolan ut? Totalt har eleverna minst 76 undervisningstimmar lärarledd handledning i gymnasiet. 

På Mattlidens gymnasium ligger fokus i årkurs ett på studieteknik och att komma igång med gymnasiestudierna. I årskurs två diskuteras högskoleutbildning och andra eftergymnasiala studiealternativ. I trean plockar eleverna ihop sex valfria lektioner. Det kan handla om studier i Sverige eller i något annat land. Dessutom besöker de högskolorna i Helsingfors. Tony Valtonen träffar också sina elever individuellt minst en gång per läsår.

Han upplever att de flesta eleverna uppskattar handledningen. Men de får bara godkänt eller underkänt i ämnet. Det gör att vissa elever tycker att det är viktigare att prioritera andra ämnen som ingår i studentexamen.

Helst skulle Tony Valtonen vilja att det var helt frivilligt att delta i studiehandledningen.

– Alla har inte samma behov av att få information om det som vi tar upp i helklass. I den bästa av världar skulle handledningen skräddarsys för varje enskild elev. Men då skulle det krävas betydligt fler handledare, säger han.

Forskning visar att det är vid en ung ålder det går att göra skillnad.

I årskurserna 1–6 ligger ansvaret för elevhandledningen på klasslärarna.  Tony Valtonen skulle gärna se att handledningen prioriterades på ett nationellt plan även i de lägre klasserna.

– Det är viktigt att jobba med genusroller i de lägre klasserna för att komma bort från att flickor väljer vissa yrken och pojkar väljer vissa yrken. Forskning visar att det är vid en ung ålder det går att göra skillnad. 

Tony Valtonens kollega i Mattlidens grundskola, Helena Martin, har jobbat som elevhandledare i årskurserna 7, 8 och 9 i nästan 20 år. Det roligaste med jobbet är kontakten med eleverna. 

– Jag tycker om att ge individuell handledning, att känna att det blir en interaktion som kan ha betydelse för eleven, säger hon.

Även Helena Martin tycker att det ibland kan vara svårt att motivera eleverna att delta i undervisningen, eftersom de varken har några prov eller får betyg i ämnet elevhandledning.

– I vissa klasser kan dynamiken bli sämre för att de inte får vitsord. Det kan bli lite stökigt. Då är det viktigt att med sin egen person bygga upp ett intresse för ämnet. Det gör jag genom att vara mig själv, respektera eleverna och tala till dem på deras nivå, säger Helena Martin.

Att införa betyg i ämnet elevhandledning ser hon inte som ett alternativ.

– Jag tycker inte att det finns något som jag kan bedöma. Det är som att en kurator skulle bedöma sina klienter.

Det är inte alltid att de som verkligen behöver stöd förmår att reservera tid. 

Helena Martin ansvarar för ungefär 300 elever. Att som vissa svenska handledare ha ansvar för över tusen elever på flera skolor tycker hon låter helt hysteriskt.

– De kan ju aldrig hinna träffa alla elever. Det måste bli de elever som har ett direkt behov av stöd som beställer tid. Jag tror inte på ett sådant system. Det är inte alltid att de som verkligen behöver stöd förmår att reservera tid. 

I högstadiet har eleverna minst 76 schemalagda undervisningstimmar i elevhandledning.  I sjuan går Helena Martin igenom självkännedom och studie-teknik på klass-timmarna.

– Vi brukar diskutera styrkor och eleverna gör ett personlighetstest som vi går igenom. Tanken är att de ska reflektera över vad de är bra på och inse att det är dem det hänger på hur studierna går. Vi brukar också prata om mindfulness och hur det går att minska på sin stress.

I åttan börjar hon att gå igenom hur utbildningssystemet i Finland är uppbyggt och eleverna gör presentationer av gymnasieskolor som det är populärt att söka till.

I nian har eleverna prao och tränar på att skriva arbetsansökan och meritförteckning. De får också lära sig mer om olika yrken och får information om vilken vidareutbildning som finns efter grundskolan. 

I nian får eleverna dessutom individuell handledning i drygt en halvtimme.

– Men den som behöver uppföljning träffar jag flera gånger, säger Helena Martin.

Dessutom får eleverna handledning inom ramen för varje enskilt ämne, som ämneslärarna håller i.

En fördel med att elevhandledningen är ett eget ämne i högstadiet är, enligt Helena Martin, att handledarna känner eleverna väl när det är dags för den individuella handledningen i nian.

– Jag har träffat dem i sjuan och åttan, känner dem, vet deras styrkor och svagheter och hur de fungerar i grupp. Det gör det lättare för mig att handleda dem individuellt. Det är också lättare för dem att prata med mig eftersom jag är bekant. Träffade jag dem för första gången i samband med den individuella handledningen i nian skulle jag tycka att det var svårt att få en riktig kontakt, säger Helena Martin.