”Oenighet kring läromedel lämnar fältet öppet för politiken”

Remissvaren gällande den statliga läromedelsutredningens betänkande finns nu tillgängliga på regeringens hemsida. För drygt fyra månader sedan överlämnade utredaren Gustav Fridolin sitt betänkande till dåvarande utbildningsministern Anna Ekström.

Betänkandet sändes ut på remiss till ett nittiotal instanser, bland dessa återfinns de statliga skolmyndigheterna, båda lärarfacken, förbundet Läromedelsförfattarna, branschorganisationen Läromedelsföretagen, övriga berörda myndigheter och institutioner samt ett antal kommuner.

Offentlig debatt kring utredningens uppdrag har förekommit, dock tämligen sparsamt. Särskilt läromedelsförfattarnas förbund har gjort sig hört i flera sammanhang. Läromedelsförfattarnas inlägg i debatten kan nog på det hela taget betecknas som lobbyverksamhet.

De nu tillgängliga remissvaren är entydigt överens om läromedlens betydelse i skolarbetet. I övrigt är det emellertid svårt att se samstämmigheter i instansernas ställningstaganden. Något förvånande är att Skolverket framför omfattande kritik mot flera av utredningens förslag.

Till exempel vill Skolverket inte instifta en läromedelsnämnd enligt den modell som utredningen föreslår. Skolverket avstyrker också utredningens förslag om att i definitionen av begreppet läromedel använda ordet kvalitetssäkrat, då detta begrepp är svårt att konkretisera med mindre än att någon myndighet får i uppdrag att granska och därefter godkänna produkten. Även förslaget om att ge Skolverket i uppdrag att samla in uppgifter från skolhuvudmännen gällande läromedelsinköpens storlek avvisas. Skolverket skulle enligt utredningen genom sådant uppgiftsinhämtande kunna bidra till offentliggörande av statistik som visar hur likvärdig tillgången till läromedel är i vårt land. På en punkt är Skolverket emellertid delvis överens med utredaren: man tillstyrker att begreppet läromedel förs in i 1 kap. skollagen, dock behöver definitionen utvecklas.

Lärarförbundet tillstyrker i sitt remissvar att elevers rätt till läromedel förtydligas i skollagen. Förbundet konstaterar att bristande likvärdighet vad gäller tillgång till läromedel föreligger, men att frågan måste ses i ljuset av den resursbrist som många skolor i dag lider av. Lärarförbundet välkomnar en läromedelsnämnd i enlighet med utredningens förslag, dock menar förbundet att nämnden till övervägande del ska bestå av verksamma lärare. Lärarförbundet välkomnar att ett förtydligande om elevernas rätt till läromedel skrivs in i skollagen, men konstaterar samtidigt att det är häpnadsväckande att ett sådant förtydligande ska behövas.

Lärarnas Riksförbund är betydligt mer positiva i sitt remissvar och tillstyrker praktiskt taget alla utredningens förslag, det vill säga: tydlig definition av begreppet läromedel i skollagen, förtydligande i skollagen om elevernas rätt till kostnadsfri tillgång till läromedel, klargörande av att läraren är bäst lämpad att välja läromedel, inrättandet av en läromedelsnämnd vid Skolverket samt insamlande av uppgifter om huvudmännens kostnader för läromedel och därigenom ta fram en fungerande statistik gällande likvärdig tillgång till läromedel i alla landets skolor.

Utebliven samsyn bland remissinstanserna lämnar fältet öppet för politiken, vilket kan resultera i fortsatt otydlighet och förvirring. Förhoppningsvis kan vår nya skolminister Lina Axelsson Kihlblom skapa reda i oredan.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, f d läromedelsförläggare och tidigare ordförande i Föreningen svenska läromedelsproducenter (FSL)

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.