”Omröstningen handlar om ett tvångsäktenskap”

Frågan om hur lärare ska organisera sig fackligt är gammal. Ska alla ”som jobbar i skolan” organiseras tillsammans eller ska gemenskapen bygga på den professionella yrkesrollen? Vad är bäst för lärarna och i förlängningen eleverna?

Jag ser en konsekvent linje i hur LR har arbetat. De ställningstaganden som LR och Lärarförbundet har gjort under de senaste decennierna har visat den skilda syn på skola och skolpolitik som förbunden står för.

Lärarförbundet sade ja till kommunaliseringen, medan LR strejkade emot förslaget. Lärarförbundet motarbetade en mer specialiserad lärarutbildning, man ville inte ta upp frågan om begränsningar av undervisningstiden, man diskuterade semestertjänst för alla lärare med arbetsgivaren, vilket LR motsatte sig kraftigt. Man var länge emot lärarlegitimation för behöriga lärare. Man samarbetade med SKL för att visa att lärarna föredrog kommunalt ansvaret.

Att lära av historien är inte att vilja gå bakåt. Tvärtom är den konsekventa linje som LR har stått för ett bättre alternativ att möta framtidens kända och okända utmaningar. Tyvärr tror jag dock inte att LR:s linje kan fullföljas inom den tänkta nya organisationen.

Olika syn på professionen

Numera har Lärarförbundet bytt retorik och omfamnar både behörighet, legitimation och statligt ansvar. De tillhör dessutom snart Saco.

Lärarförbundets definition av begreppet ”profession” är dock grunden för det synsätt de har när det gäller organisation. Enligt dem ingår en stor del av de som arbetar i skolan i professionen och jämför med vården där ”alla i grunden har samma utbildning”.

Inom vården är dock personalen uppdelad på olika fack. Läkare för sig, sjuksköterskor för sig, vårdbiträden för sig, psykologer för sig osv. De har liksom de olika yrkesgrupperna i skolan olika utbildning och olika yrkesvardag.

För rektorer finns i praktiken inga formella krav. Men i förslaget om en ny organisering Sveriges Lärare ska alla grupper ingå, oavsett utbildning, yrkesroll och specialisering. När alla dessa viljor ska samsas, tappar lätt en stor organisation fokus och ingen kommer att bli riktigt nöjd. Det är snarare motsatsen till att vara just professionell. Det är mycket tveksamt vad lärarna har att vinna på i en sådan koloss.

Hot är ingen bra grund för äktenskap

LR och Lärarförbundet har kunnat samarbeta i vissa frågor, kanske främst lokalt. Lärarförbundet har dock över tid prioriterat sin önskan att bli störst, med konfrontation och dyrbara värvningskampanjer. De har också hotat att säga upp samverkansavtalet med LR om förbunden inte går ihop. Det har inte gynnat lärarnas villkor. Hot är ingen bra grund för äktenskap.

När två självständiga parter är överens så samarbetar man, men kan ändå driva sin medlemsgrupps specifika intressen. Ett respektfullt samarbete är det kloka valet för framtiden, inte en stor koloss där enskilt professionella krav riskerar att försvinna.

Jag hoppas innerligt att alla medlemmar som får rösta i den allmänna medlemsomröstningen verkligen deltar och gör det efter att noga tänkt igenom konsekvenserna för framtiden.

Mats Sternbring, pensionärsmedlem, FS 2008–2020

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.